Budskapet var tydligt. Söndagen före USA-valet gick Kamala Harris Instagramkonto ut med ett drogliberalt löfte: Släpp marijuana fritt. ”Jag kommer att legalisera marijuana för nöjesbruk”, skrev presidentkandidaten på Instagram i den skälvande slutspurten.
Hur många amerikaner som tack vare detta släppte sin spliff och hasade i väg till vallokalerna är oklart, men en som reagerade var Sveriges miljöminister Romina Pourmokhtari (L). En glad upptumme gav hon till Harris pot-post.
Eftersom ingenting undgår Aftonbladet var tidningen rask med att fråga vad ministern menade med detta. Svaret blev – ett praktfullt ickesvar. ”Om statsrådet likear ett inlägg på sociala medier betyder inte det att innehållet i inlägget blir regeringens politik”, meddelade Romina Pourmokhtaris pressekreterare.
Som om det var vad frågan gällde. Som om svenska väljare misstänker att en upptumme på Instagram från ett statsråd automatiskt blir officiell regeringspolitik och att en proposition bara är veckor bort.
Oavsett vad man tycker i sakfrågan mår Sverige inte bra av att viktiga ämnen är no go-zoner.
Snarare säger skeendet allt om den svenska drogdebatten. Man kan i grova drag ha två åsikter: legalisera eller legalisera inte. Uppenbarligen är Pourmokhtari för. Men detta kan hon inte säga. Varför? För att det fortfarande är tabubelagt. Oavsett vilka argument man har, vilken kunskap man inhämtat eller vilken ny infallsvinkel man har i en mer än halvsekellång debatt kan en viss åsikt inte uttalas i Sverige utan att priset blir alltför högt.
Det kan, med flera, den före detta KD-politikern och legaliseringsförespråkaren Sara Skyttedal vittna om.
Oavsett vad man tycker i sakfrågan mår Sverige inte bra av att viktiga ämnen är no go-zoner. Man kan tycka att Romina Pourmokhtari ska låta bli att klicka för åsikter som hon inte kan motivera. Men man kan framför allt vilja öppna dörren för en ärlig och frimodig debatt även om cannabis.
Läs också:
Annika Ström Melin: Européer som fasar för Trumps politik kan börja med att sopa rent framför egen dörr
Lisa Magnusson: Hur jobbigt är det egentligen att vara trans?
