Under Sveriges Natoansökan, som förhalades av Turkiet, talade landets president Recep Tayyip Erdogan gärna om respekt. Om inte Sverige visar respekt för Turkiet (och muslimer) kommer det inte att bli något stöd från landet i Natofrågan, hamrade han in.
Vad den här typen av män sällan förstår är att respekt inte är något som bara uppstår, eller som kan kommenderas fram. Den måste förtjänas.
Den svenska journalisten Joakim Medin från tidningen Dagens ETC har sedan lunchtid i torsdags suttit frihetsberövad i Turkiet. Det ser ut som att han greps strax efter att han landade i Istanbul. Alltså kan han knappast ha hunnit göra sig skyldig till att ”utgöra ett hot mot den allmänna ordningen”, vilket var skälet till ett annat journalistgripande, av BBC:s reporter Mark Lowen den 26 mars.
Även ett stort antal turkiska journalister har gripits, och släppts, sedan protesterna exploderade.
Lowen släpptes efter 17 timmar och utvisades ur Turkiet. Även ett stort antal turkiska journalister har tagits av polisen, och släppts, sedan protesterna exploderade efter att Erdogan låtit gripa sin populära utmanare om presidentposten, oppositionsledaren Ekrem Imamoglu.
Tänk så mycket lättare det hade varit att respektera Erdogans regim om han inte hade stoppat journalister, oppositionspolitiker, kurder, dissidenter, alla sorters motståndare i häkten och fängelser. Om hans nation hade legat högre upp på Reportrar utan gränsers pressfrihetslista än på plats 158 av 180 länder.
Om samma organisation inte hade behövt beskriva hans styre som ”nästan systematisk censur av internet, godtyckliga rättsprocesser mot kritiska medieföretag och utnyttjande av rättssystemet”.
Då hade president Erdogan inte behövt kräva vår respekt, han hade fått den ändå.
Till Sveriges Radio säger UD på fredagseftermiddagen att de vet var Joakim Medin befinner sig och vad som behöver göras. Det är bara för regeringen att göra det.
