Kejsar Caligula (12–41) ville utnämna sin älskade kapplöpningshäst, Incitatus, till konsul. Ett mindre känt faktum är att kejsaren också, kvällen före hästloppen i Rom, lät skicka soldater för att se till att Incitatus nattsömn inte stördes. Det är ändå rörande.
Annars var det inte mycket med Caligula som lockade till medkänsla. ”Det som återstår att säga om honom skildrar honom snarare som monster än människa”, skriver levnadstecknaren Suetonius som mer än andra präglat bilden av Caligula på historieskrivningens mynt.
Podden ”The rest is history” behandlar honom i ett avsnitt aktuellt inte minst för att en av programledarna, historieprofessorn Tom Holland, just nyöversatt Suetonius ”Kejsarbiografier” till engelska. Det är som att i detalj höra beskrivningen av en helt annan maktman, nästan 2 000 år senare.
Caligula kommer till makten utan erfarenhet av politik, utan kontakter i den politiska ”eliten” i Rom. Vad han har är ”en osentimental och skoningslös intelligens” och en särskild förmåga att kommunicera direkt med folket. Han virvlar in i staden buren av sina entusiastiska anhängare. ”Under gemensamma hyllningar från senaten, och människor som brutit sig in i senatbyggnaden, (lades) hela makten i hans händer”, skriver Suetonius.
Kejsaren börjar med att frankt deklarera att nu kommer de gyllene åren och med att befria fångar som fängslats av den tidigare regimen. ”Han gör allt som går tvärt emot vad Rom stått för”, suckar senatorerna. Så blir Caligula sjuk – det har spekulerats i hjärnhinneinflammation och överdosering av potensmedel – och reser sig från sängen som en ny man. Till det sämre.
Kejsaren börjar med att frankt deklarera att nu kommer de gyllene åren och med att befria fångar som fängslats av den tidigare regimen.
Den romerska republiken, imperiet, förvandlar han till en monarki och sig själv till kung, inför lismande senatorer som maktlösa ser på. ”Det är en terrorregim som fungerar tack vare att senaten är komplett krossad”, säger Holland, ”senatorerna krälar i stoftet och försöker undvika att fastna i mobbarens blick”.
Caligula vet att de saknar makt att stoppa honom. Det enda de kan göra är att smickra och hoppas på det bästa. Nu vill han dyrkas som en gud, lojala senatorer tjänar honom som präster. Andra förlöjligar han, säljer som slavar, förnedrar sexuellt. Men dem han uppskattar älskar han och belönar oändligt.
Hela slöjan av tradition och lagstyre är borta i Rom, politik är makt och naken styrka. ”Kom ihåg att för mig är allt lagligt”, säger kejsaren enligt Suetonius.
Ibland görs paralleller mellan vår tid och 30-talet. Vilket 30-tal är det som avses? Och en sak man bör minnas oavsett vilken epok man än talar om: Den tar slut, och minnet av maktens man blir bittert.
Läs mer:
Isobel Hadley-Kamptz: Att ha ett halvautomatiskt vapen ute i skogen är som att erkänna att man inte kan sikta
Amanda Sokolnicki: Svaren i SVT visar att ministern är farligt naiv
