Man minns när man fick höra att Olof Palme mördats, att flygplan kraschat in i World trade center och ”Modern love” med Zaho de Sagazan.
Själv satt jag på en skånsk veranda med hakan vilande på knäskålarna. Hon svepte in på min skärm och invigningen av filmfestivalen i Cannes som en blond champagnecocktail. Medan hon sjöng Bowiecovern dansade hon sig i strumplästen och stroboskopljudet långsamt fram till juryns ordförande, skådespelaren och regissören Greta Gerwig. Aldrig har en ordförande sett så förälskad ut.
Av bara farten dansade Zaho de Sagazan vidare till OS i Paris som hon avslutade med att sjunga ”Sous le ciel de Paris”, tidigare odödliggjord av namn som Édith Piaf, Juliette Gréco och Yves Montand. Det var passande. de Sagazan, knappt 25 år, anger gärna chanson-artister som Piaf och Jacques Brel som sina stora inspiratörer. Tillsammans med elektronisk 80-talsmusik, krautrock och Kraftwerk. Fullt rimlig kombo.
Zaho de Sagazan slog igenom i Frankrike redan i fjol. Debutalbumet ”La Symphonie des éclairs” släpptes i mars 2023 och gav henne fyra utmärkelser på den tunga Victoires de la musique-galan, inklusive bästa album och bästa originalsång.
Traditionella medier brukade vara betydligt mer nyfikna på kultur från andra länder än USA och England.
Men 2024 var året då det mesta hände. Nyligen porträtterades hon av Financial Times med rubriken ”Den franska chansonens chica frälsare”. Känn ingen press, för allt i världen. Hon har hyllats av Iggy Pop, klätts upp av modeskaparen Louis Vuitton och är som bäst i färd med att erövra USA med en stor decemberturné.
Men i Sverige? Här finns inga spelningar inplanerade. Vi har annat för oss, som att hoppa av glädje över Bo Kaspers vinterkonserter och Kents diverse återföreningar. Gissa hur många gånger Zaho de Sagazan har omnämnts i svenska medier? Tre, det är hur många. Samtliga som bifigur i sammanhang som handlat om annat.
Traditionella medier brukade vara betydligt mer nyfikna på kultur från andra länder än USA och England. Frankrike kanske i synnerhet. För några decennier sedan hade vakna musikjournalister och utrikeskorrespondenter redan kastat sig på ett antal dragiga tåg med cigaretter bakom öronen för att få egna citat från ”Näktergalen från Saint-Nazaire” eller vad för innovativt de hade kallat henne.
”Edith Piaf, ’la môme Piaf’, är en trottoarflicka som för fem år sedan ännu sjöng på gatorna”, skrev DN-signaturen Blasius i maj 1940 under kulturvinjetten ”Teaterbrev från Paris”. Vad i all världen hände med den rubriken, kulturredaktör Wiman? Zaho de Sagazan hade tveklöst passat där.
Läs mer:
Isobel Hadley-Kamptz: Varför ska just överviktiga, deprimerade och folk med adhd klara sig utan medicin?
Susanne Nyström: Var femte svensk bor i ett miljonprogram – ofta utan att veta om det
