När julaftonsmorgonen precis slutat glimra och ett tiotal volontärer brett färdigt närmare 400 lax- och skinkmackor slår portarna till Frälsningsarmén Tempel på Östermalm i Stockholm upp portarna. Det är fullt i den yttre hallen. Många har redan väntat en stund.
– Det är så skönt att få komma in i värmen, säger Håkan, 68, som har fäst en tiara av glittrande stenar runt mössan.
Han möts av tomten. Bakom skägget döljer sig officeren och prosten Alejandro Gallardo. Den här morgonen säger han god jul med genuin värme oräkneliga gånger.
– Alla behöver känna sig älskade, behövda, sedda. Det får man göra här, förklarar Arne Vauhkola, också han officer i Frälsningsarmén.
Han råddar med mikrofonerna som ska användas till jul-karaoken medan Lennart, 73, skakar på den oöppnade klappen han just har fått.
– Av ljudet att döma är det nog en ask Noblesse, säger han och tillägger småleende att han hade hoppats på Aladdin, men man kan ju inte få allt här i världen.
Rolf, 72, som varit till sjöss under stora delar av sitt liv, har satt på en tomteluva han köpte på Clas Ohlson för många år sedan. Den är lite naggad i kanten.
– Det är skönt att få koppla av lite. När man är ensam blir det lätt att man klättrar på väggarna. Och det är ju ändå jul…
Volontärerna Pia och Pia, dom heter det, båda två, häller upp kaffe och te och ger alla som vill ha lite julmust. I köket bres det fler mackor och volontärerna Sebastian och Mats skär upp mjuka saffranskakor i lagom stora bitar medan Arne förbereder påsar med skänkt kaffebröd till dem som vill ta med sig när det går här ifrån.
Jerome, 35, som tillbringat natten utomhus någonstans nära Thorildsplan, tror han, säger att det bästa med att komma hit är att det blir ett slags fristad, man får glömma alla problem, åtminstone för en stund.
– I dag kan ni vara här ända fram till klockan 12. Och vi är så glada över att just ni är här, säger Jennie Gallardo när hon så småningom hälsar välkommen.
Sedan säger hon det som egentligen inte behöver sägas – att för många är julen inget positivt alls, det är bara en lång räcka av dagar av understruken ensamhet och mörker.
– Men dom här dagarna kommer att gå, de också. Vi tar oss igenom dem, en efter en, tillsammans – för ni är inte ensamma, vi finns här, säger hon.
Lennart med chokladasken är definitivt inte ensam. Han har fått sällskap av sin son Johan, 38. Sedan Lennart blev drogfri för femton år sedan har de hittat tillbaka till varandra. Ingen direkt dans på rosor, ler Johan, inte minst för att pappa Lennart har suttit inne långt mer än halva sitt liv. 96 gånger har han dömts till fängelse, säger han.
– Men självklart vill jag finnas här för honom, både för hans och min egen skull, säger Johan.
Lennart är så stolt över Johan, som har jobb och hus och sambo och som aldrig ägnat sig åt droger. Johan är så stolt över pappa, som varit drogfri så länge nu. Tack vare stödboendet Lönnen har pappa också fått ett deltidsjobb som vaktmästare på tre av Friskis och Svettis anläggningar i Stockholm
– På den som ligger i city tränar det kändisar. Och ministrar. Det är grejer det, säger Lennart.
Han vänder sig mot Håkan med tiaran.
– Det är fint att börja julafton här, tillsammans. Eller hur Håkan? säger han till Håkan som varit och hämtat påtår.
De har känt varandra i 50 år. Från det utsatta livet som missbrukare på Plattan under 70-talet, från kåken, från olika typer av stödboenden.
Plötsligt tystnar samtalen kring borden. En annan Håkan, som kallar sig Snusmumriken och som heter Lindvall i efternamn, har rest sig upp.
Nu sjunger han O helga natt med en stämma som ger gåshud. Tiden står still en stund.
Applåderna vill aldrig ta slut. Håkans framträdande sätter en standard som gör att jul-karaoken kommer av sig. Efter honom, vad?
Officeren Jennie Gallardo säger att hon vågar ta ton. Först ger hon alla guds välsignelse och sedan sjunger hon Whams ”Last Christmas” och några sjunger tyst med i fortsättningen: ”I gave you my heart, but the very next day, you gave it away…”
Folk droppar av efter hand. ”God Jul, God Jul, God Jul”, säger alla åt varandra. När de går får de som vill med sig en flaska alkoholfri glögg.
Om några timmar är det Kalle Anka på tv. Några ska se det, andra inte. Håkan med tiaran ska vidare till Folkets hus i Rågsved och käka lunch, Håkan Snusmumriken Lindvall ska till Sofiakyrkan och göra detsamma. Lennart och Johan ska äta tillsammans på stödboendet Lönnen, Rolf ska ta sig hem och vila, det vill säga till ett rum han hyr någonstans i Västerort.
Pastorn och officeren Alejandro Gallardo räknar till minst 200 besökare denna julafton, anno 2025. Han skänker en tanke till alla volontärer som gjorde det möjligt. Sedan säger han att han är tacksam:
– Det är ju lite som att vi får vara julklapparna till våra medmänniskor. Det gör världen till en ljusare och lite varmare plats,
