Konsert

Betyg: 4. Betygsskala: 0 till 5.

Bambara

Scen: Bar Brooklyn, Stockholm

”Vi ska börja med en låt som heter ’Slutet’”, signalerar Nordmark och tar sig an den otacksamma uppgiften att värma upp en mer än halvtom lokal. Han – som heter Per i förnamn – har ett förflutet som trummis i hardcorebandet Fireside, men kör mer avskalat i eget namn. Långsam riffpoesi på svenska lyfter inte direkt stämningen en tisdagskväll i maj, men ska man kratta manegen för ett band som Bambara så ska det heller inte vara muntert.

Brooklyntrion kommer ursprungligen från Athens, Georgia och delar litterärt våldskapital med såväl southern gothic-genren som Nick Caves mördarballader. Att en målning av husguden råkar hänga alldeles intill scenen tycks inte hämma sångaren Reid Bateh som går all in för både biblisk symbolik och konfrontativa rockposer i skinnpaj och läderbrallor. Som vokalist besitter han samma slags utåtagerande förtrolighet som den uppenbara förebilden Cave och dennes yvigare ungdomssynder i The Birthday Party.

Bakom trummorna i sitter tvillingbrorsan Blaze Bateh som i sin tur går all in för svettiga sportposer i blåa retroshorts, medan barndomsvännen William Brookshire spelar bas. På scen bidrar även livemusikerna Lilah Larson (gitarr) och Sam Zalta (keyboards) med både ös och fler nyanser. Här finns såväl den blixtrande explosiviteten i ”Letters from Sing Sing” som shoegazeskimmer i ”Face of love”.

Låtarna från senaste skivan ”Birthmarks” – trions femte fullängdare – kombinerar en mer kommersiellt gångbar framtoning med bibehållen kuslighet, men refrängerna är fortfarande räknade. Låttexterna liknar snarare noveller med ett obskyrt persongalleri, där kvinnorna heter sådant som Elena, Serafina eller Loretta och männen är mördare.

Soundet pendlar mellan nervig postpunk och lojare cowpunk med westernvibbar eller disigare ”Twin peaks”-stämningar. Som mot slutet av konserten i ”Miracle”, bekant från tv-serien ”Peaky blinders”. Bambara är oroande storytellers i stil med David Lynch eller Laurie Anderson (som de sagt sig lyssna på i turnébussen). Men framför allt är det ett röjigt liveband som trots sin makabert mörka tematik hade förtjänat en betydligt större publik.

Share.
Exit mobile version