Ett sekel av röster: Så förändrade Sveriges Radio vår vardag

Det fanns en vardag i Sverige utan radiosändningar, men hur var den vardagen?

Grammofonen uppfanns förvisso redan 1887, men man får liksom Lars Gustafsson gör i diktsamlingen ”Världens tystnad före Bach” från 1982 föreställa sig en tystnad.

En vardag full av tysta kök där man fick vissla för att känna sig mindre ensam.

Men så ur tystnaden plötsligt en röst.

”Hallå, hallå, Stockholms rundradio.” Så löd Sveriges Radios, SR:s, första ord. Fast då hette man förstås AB Radiotjänst. Sitt nuvarande namn fick man först 1957.

Klockan var fem i elva på förmiddagen den 1 januari 1925 och vid mikrofonen stod den 29-årige Sven Jerring, mannen som skulle bli en institution inom svensk radio.

Hur många som satt bänkade framför en radio för det historiska ögonblicket är inte känt, men sändningen kunde höras i cirka 40 000 registrerade radiomottagare, för vilka ägarna betalade en årlig licensavgift på 12 kronor, i dag motsvarande cirka 400 kronor.

Premiärdagen började med en högmässa i Jacobs kyrka i Stockholm. På eftermiddagen följde ett program med musik av Skandiaorkestern, sång av Gunnar Grip och tal av bland andra Per Södermark, som var Radiostyrelsens ordförande. I sitt tal uttryckte han en förhoppning om att radiofabrikationen och marknaden ”måste utvecklas i sådan riktning, att anskaffningen av mottagare mer och mer underlättas, så att intet hem i vårt land av ekonomiska skäl nödgas undvara en god radioapparat”. En önskan som följdes upp med ett löfte: ”I den mån dessa önskemål uppfyllas, i samma mån ska också Radiotjänst vara i stånd att allt bättre fylla den utomordentligt viktiga kulturuppgift som blivit oss anförtrodd.”

Han avslutade med att önska lyssnarna gott nytt år och sjunga ”Du gamla, du fria”.

Jungfrusändningarna finns inte inspelade, eftersom tekniken saknades, men 15 år senare mindes Sven Jerring och Per Södermark den historiska dagen i ett radioinslag som finns att höra på SR:s sajt Utvalda ögonblick. På sajten, som kommer att fyllas på med mer innehåll under 2025, kan man förkovra sig i SR:s historia. Bland annat kan man höra skådespelaren Gabriel Alw läsa Esaias Tegnérs dikt ”Det eviga” i det allra första avsnittet av ”Dagens dikt”.

Tystnaden i vardagen var bruten. Men det skulle dröja länge innan man när som helst kunde slå på radion och höra en röst eller melodi. De första åren sände Radiotjänst några timmar varje dag från lokaler på Malmskillnadsgatan 24 i Stockholm, som man lånade av Telegrafverket. Men redan 1933 sände man hela åtta timmar om dygnet.

Lokalradio hade vid SR:s premiär sänts av radioklubbar i flera år, men i början av 1920-talet insåg svenska staten att ett så kraftfullt massmedium inte kunde få härja fritt. Efter brittisk modell bildades 1924 Radiotjänst som ett public service-bolag, vad som sändes skulle kontrolleras av staten, som under lång tid hade monopol på att sända radio.

Tidningarna hade innan dess filat på sina dödsannonser. Vem skulle orka läsa en tidning när man i stället kunde lyssna på radion? Lösningen blev att själva vara med och bestämma över statsradion. Den svenska pressen blev tillsammans med Tidningarnas Telegrambyrå, TT, och intressenter inom radioindustrin Radiotjänsts ägare. Faktum är att TT fram till 1947 hade officiell ensamrätt på radions alla nyhetssändningar.

I dag finns många sätt att bryta tystnaden och jaga ensamheten på flykten. SR har inte längre monopol och många längtar bort från bruset och tillbaka till tystnaden. Ändå kan SR enligt den senaste public service-redovisningen, som man årligen lämnar till Mediemyndigheten, stoltsera med att 7,3 miljoner svenskar en genomsnittlig vecka tar del av deras sändningar, poddar och program, vilket motsvarar 77 procent av befolkningen.

Radiotjänsts födelse ska enligt Sven Jerring ha firats med att högtidstalarna, övriga medverkande och en skara inbjudna gäster delade på två flaskor skumpa. När SR nu jubilerar är planen att fira genom att uppmärksamma sin historia – och framtid.

Tomas Hedenius, SR:s kommunikationsdirektör, berättar att man under hela 2025 kommer att uppmärksamma jubileet internt men också tillsammans med lyssnarna.

– Vi ser firandet som en chans att blicka framåt och engagera oss i dialogen med lyssnarna. Bland annat kommer våra P4-kanaler att bjuda in till samtal med publiken under vinjetten ”Vi lyssnar”. Vi vill veta vad man tycker och tänker om oss, säger han.

Jubileet kommer att märkas i programutbudet, inte minst genom en ny satsning på unga lyssnare, men också genom olika evenemang. I höst blir det en stor jubileumskonsert med Radiokören i Berwaldhallen, som är Sveriges Radios alldeles eget konserthus.

– Radiokören fyller också hundra år, liksom gör Vasaloppssändningarna, det kommer att märkas. Vi kommer att lyfta fram röster som har varit med och skapat vår historia.

SR tjuvstartade i höstas jubileet med kampanjen ”Fortsätt lyssna”, en serie reklamfilmer som har skymtat i tv och på bio. Man har sedan 2020 satsat på att stärka varumärket och i år är det fokus på hängivna lyssnare och den personliga upplevelsen av lyssnandet.

– Vi återvänder till det som är viktigt i vårt arbete, utan att förlora oss i glamour. Med tanke på året som vi har bakom oss är det inte på sin plats med några excesser.

År 2024 lämnade sina ärr på SR. Ett sparkrav på drygt en kvarts miljard kronor ledde till att program gick i graven, tjänster försvann och hela redaktioner lades ned. Lyssnare över hela Sverige sörjde att bland annat ”Odla med P1” och ”Människor och tro” gick i graven.

Trots att vi i dag lever i en digital era finns det ännu gott om tablåslavar, men för många linjära lyssnare handlar det i dag inte alltid om att ta del av det konkreta medieinnehållet, att koncentrerat lyssna på ”Ring så spelar vi” eller ”Filosofiska rummet”, utan om att med hjälp av radions bekanta skval skapa och ljudsätta sin vardag. Det var åtminstone ett mönster bland svaren som etnologen Elin Franzén fick när hon gjorde djup- och enkätintervjuer inför sin avhandling ”Radio. Vardagsliv tillsammans med ett massmedium” (2021).

– Det enskilt vanligaste svaret på frågan om vad som gör radion till ett unikt medium var att man kan lyssna medan man gör något annat, säger hon.

Svaret sätter fingret på hur radion är närvarande i många svenskars vardag, hur den för många har blivit ett lika bekant och förväntat inslag i vardagens typiska ljudbild som fågelsång eller trafikbrus. Kanske är radions skval så självklart att vi tar det för givet?

– Samtidigt är det något av radions förutsättning, att den bara finns där. Det är en inlärd medievana som man inte har reflekterat så mycket över, inte förrän nu när den har börjat förändras genom att man kan bestämma var och när och på vad man lyssnar.

Men att slå på radion är även ett sätt att släppa in världen i vardagen, medan man sitter i bilen på väg jobbet, lagar mat eller tittar ut genom fönstret. En kvinna som deltog i Elin Franzéns studie beskrev det som att få befinna sig i ett socialt sammanhang utan att själv behöva vara social. Radion skapar en upplevelse av att vara del av en gemensam värld.

– Med Radiotjänst sändningar skapades för första gången i en nationell publik i Sverige. Massmedia fanns förstås innan i form av tidningar, men det här var något annat. När man lyssnar linjärt är man del av en publik av främlingar som man delar nuet med.

Den linjära radions plats i vår vardag är dock hotad, vilket Elin Franzén delvis tror beror på att radion har flyttat in i våra smarta telefoner och mediet inte längre har en egen fysisk källa. SR är för många i dag en app eller hemsida i mängden, precis som SVT eller DN.

– Jag tror att det kontinuerliga lyssnandet i vardagen lättare uppehålls om radion har fysisk plats. En deltagare i min studie beskrev det som att radion fyller fickor i tillvaron, bara genom att finnas tillhands när tid för lyssning uppstår. Jag tror att det har varit och fortfarande är en av mediets styrkor.

Att radion som medium inte längre är bundet till radioapparaten blir tydligt i ”Fortsätt lyssna”-filmerna, där den enda radion i bild är en bilradio. I övrigt är idel bilder på hörlurar och mobiltelefoner. Radioapparaten är i dag något som hör till radions historia.

På Radiomuseet i Göteborg, som drivs av Radiohistoriska föreningen i Västsverige, kan man se sig mätt på utmönstrade apparater, en gång placerade på hedersplats i svenska hem. För museets yngre besökare är det ibland första gången som de ser en radio.

– De har ingen relation till apparaten, säger föreningens ordförande Martin Björkman.

De första radioapparaterna, de så kallade kristallsändarna, var enkla manicker som man lyssnade på genom hörlurar. Men när radion växte blev apparaterna snyggt formgivna saker, inte sällan kunde en riktigt fin radiogrammofon i teak kosta uppemot en månadslön. Bland inhemska radiofabrikörer fanns Luxor, AGA-Baltic och Gylling och Company.

– Den första stora game changern kom 1956 med transistorradion. Tidigare hade alla radioapparater behövt stora vakuumrör för att fungera.

Den förstärkande transistorn, en liten komponent som återfinns i nästan all modern elektronik, ändrade på allt. Apparaterna blev nu små, bärbara och billiga. 1959 såldes en halv miljon radioapparater i Sverige, mestadels transistorapparater. Radion flyttade ut i köket, trädgården, garaget och så småningom ned i våra fickor. På hedersplats i svenskarnas vardagsrum placerades i stället den nya konkurrenten tv-apparaten.

SR:s styrka, enligt Martin Björkman, är att man har anpassat sig efter lyssnarna, det är så man har överlevt konkurrensen från tv-mediet såväl som kommersiella radiostationer. När piratradiostationer, som sände utanför Sveriges gränser, på 1960-talet lockade lyssnare genom att spela betydligt mer musik än SR, svarade man till exempel med ”Melodiradion”.

– Man förstod att lyssnarna ville höra mer musik och man lyssnade på dem. Man har hängt med sin tid och varit konkurrenskraftiga. Men på lång sikt tror jag att marknadskrafterna kommer att växa sig för starka, det blir nog inget tvåhundraårsjubileum, säger han.