Meghan av Sussex har precis lanserat tv-programmet ”With love, Meghan”, en mildvit livsstilsdröm som hela internet redan har bestämt sig för att tokhata. En anledning till de upprörda känslorna är att serien eventuellt känns lite fejkat blygsam.
Själv skulle jag därför hellre vilja prata om hennes svärfar, Charles III, en kille som inte ber om ursäkt för sig. Någonsin. Han är ett fan av biodynamisk odling och just nu går det rykten om att han driver en hel ekoby på gammeldags vis.
En lantlig idyll där folk håller bin i handflätade halmkupor, odlar grönsaker av bortglömda sorter och kokar sylt på traditionellt vis. En kunglig bonnadröm à la Marie Antoinette där den biologiska mångfalden blomstrar och marmeladetiketterna alltid klistras på antika burkar med mjölk, inte lim. Eller ett lajv med hipster-trälar, lite beroende på var du står i kungafrågan. Jag tillhör, tyvärr, grupp ett.
För vad ska man med apanage till om man inte får göra knäppa grejer?
Jag blir extra upprörd just nu eftersom byn jag bor i precis förlorat sin enda restaurang, ett slags upphöjt tradarhak. Bedrägligt enkelt till utseendet, men där oblekta papplådor (just såna som de har på bbq-restauranger i den amerikanska södern) fylldes med berg av handskuren coleslaw och långsamt tillagat kött som jag varken kan identifiera eller äta eftersom jag är vegetarian.
Men det var principen. Jag älskade det där stället, trots att det enda jag någonsin köpte där var en slät kopp kaffe. Vilket, inser jag nu, inte kan ha varit bra för omsättningen.
Ibland fantiserar jag om vad jag själv skulle göra om jag hade apanage/en mångmiljondeal för en tv-serie. Först skulle jag köpa tillbaka all köksutrustning. Sen skulle jag ge ägarkocken en fet lön, och till sist skulle jag täcka resekostnaderna för alla de hundratals bikers och veteranbilsförare, han med en Volvo L3304 och hon med den elektriska rullstolen och taxen, som samlades där och, precis som jag, drack en slät kopp kaffe varje tisdag hela sommaren med en närmast rituell punktlighet.
Det skulle bli min alldeles egen lantliga ultraidyll, återuppväckt.
Läs fler kåserier av EU, till exempel om att intervjua någon som har lite svårt att kommunicera.
