”Det är någon annan som satt ord på känslan som jag har. Som uttrycker sig vackrare, mer insiktsfullt. Boken ger något extra till ens egna tankar, den ger kraft. I kraften ligger säkert också trösten. Jag kan ibland gå i stå på mina känslor, att där bara finns en trötthet. Men i det lästa – om bokfigurerna kommit vidare – ja då finns det ett hopp, en insikt om att allt inte är nattsvart.”
De här orden kommer från en kvinna som deltagit i en biblioterapeutisk bokcirkel för anhörigvårdare. De läste om andra människor som varit i samma situation som de själva, samtalade om det lästa och fick stöd och tröst genom böckerna och samtalen.
I Sverige är biblioterapin kanske mest känd genom SVT:s ”Babel” där tittarna fått tips på böcker att läsa när livet krånglar. Men det är framför allt biblioteken i Sverige, och i viss mån studieförbunden, som under de senaste 10–15 åren arbetat med biblioterapi i form av läsecirklar riktade till allmänheten eller till en specifik målgrupp. Samtalen sker i en lugn och kravlös miljö, ingenting av det som sägs är rätt eller fel, ingen är expert. Fokus i samtalen är texten som alla läst hemma eller gemensamt på plats. Ofta används poesi. Samtalen i gruppen handlar inte om hur texten är skriven, dess litterära kvalitet eller vem som är författaren, utan rör sig kring frågor som ”Vad gör den här texten med mig?” ”Vilka känslor väcks hos mig?” ”Vilka associationer får jag till mitt eget liv?”
Vad är då biblioterapi? Det finns olika definitioner. Enligt Nationalencyklopedin beskrivs det som ett ”samlingsnamn för insatser som genom läsning syftar till att bota eller lindra psykisk ohälsa, höja livskvaliteten eller bidra till en personlig mognadsutveckling”. Ofta innefattas även reflekterande skrivande, egna dikter, samtal utifrån andra kreativa uttryckssätt – som låttexter, filmer och serier – i begreppet.
Det är inget nytt att människor använder sig av ordens läkande kraft, det har gjorts i många kulturer och i alla tider. Men med utarbetade biblioterapeutiska metoder baserade på forskning förtydligas, och förstärks, möjligheterna att använda skönlitteraturen i ett stärkande och lindrande syfte. Texten blir verktyget.
Det är inget nytt att människor använder sig av ordens läkande kraft, det har gjorts i många kulturer och i alla tider
Biblioteket i Halmstad har till exempel biblioterapeutiska bokcirklar med lyrik ”för svårmodiga”. Det har varit kö till dem, män och kvinnor mellan 18 och 80 år kommer och läser dikter som ger upphov till tankar och samtal kring teman som kärlek, sorg, ensamhet och leda.
Halmstad bibliotek samarbetar också med kommunens behandlingsenhet och träffar personer med missbruksproblematik. Bibliotekarien Elisabeth Skog uttrycker sin förundran över samtalen, som alltid utgår från dikter som de läser högt tillsammans.
Ingen behöver prata om sig själv om man inte vill, utan det går att prata om det som står i texten. På så vis kan texten också vara ett skydd. Men det blir väldigt starka samtal med olika ingångar in i det vi läser. Till exempel har vi läst dikter av Bruno K Öijer, han är populär. Och det är mycket skratt, säger Elisabeth Skog.
I dag finns två högskolekurser inom biblioterapi, en på Marie Cederschiöld högskola (tidigare Ersta Sköndal Bräcke högskola) i Stockholm och en på Göteborgs universitet. Kursdeltagarna är bland annat psykologer, terapeuter, socionomer, bibliotekarier, diakoner och personer med konstnärliga yrken.
I takt med att fler utbildas har de biblioterapeutiska metoderna därför börjat användas inom fler yrkesgrupper, om än i liten skala. Det finns exempel på biblioterapi inom bland annat kyrkan, inom kriminalvården riktad till både intagna och deras anhöriga, inom socialtjänsten och psykiatrin.
Vad är det då inom skönlitteraturen som kan vara stärkande och ge en lindring för själen?
Thor Magnus Tangerås, litteraturforskare vid Kristiania högskola i Norge, visar i sin avhandling ”How literature changed my life” hur skönlitteraturen på en djup nivå kan påverka människors liv. Han har intervjuat 20 personer om deras upplevelser av att ha fått sitt liv förändrat genom en enda bok. Exempel på sådan livsomvälvande läsning var bland annat Doris Lessings ”Shikasta” och D H Lawrences ”Lady Chatterlys älskare”. Någon hade fått mer empati med sig själv. En annan hade plötsligt sett sin komplicerade relation till sina föräldrar i ett nytt försonande ljus. En tredje person hade tack vare läsningen vågat ta steget till en kreativ karriär.
I sin forskning har han följt flera biblioterapeutiska grupper.
Thor Magnus Tangerås svarar så här på frågan om litteraturens kraft:
All slags litteratur kan ha en terapeutisk potential. Den kan hjälpa oss att finna ord och uttryck, förbinda ord och hjärta, språk och tanke som ger oss möjligheter till nya perspektiv. Mina resultat visar också att samtalen kring det lästa – att dela starka läsupplevelser med andra – i sig själv kan ha en läkande och stärkande effekt.
Biblioterapi
Begreppet biblioterapi lanserades 1916 i USA, under första världskriget när det upptäcktes att soldater på sjukhus mådde bra av diktläsning efter sina upplevelser ute i krig.
Den första doktorsavhandlingen i biblioterapi kom 1949 i USA.
Svensk och internationell forskning visar att biblioterapi kan leda till ett visst bättre välbefinnande. En brittisk studie varnar dock för att personer med ätstörningar kan triggas av att läsa andras skildringar om ätstörningar. Alla studier är små, mer forskning och evidens behövs för att ta reda på mer om biblioterapins effekter.
Begreppet biblioterapi är omdiskuterat på grund av ordet terapi som kopplas till hälso- och sjukvården.
Finland är ett föregångsland i Norden. Där finns sedan 1980-talet en längre akademisk utbildning i biblioterapi där fokus ligger på bland annat eget skrivande, läsning och samtal.
Varje år hålls en konferens i USA, arrangerad av National association for poetry therapy (den amerikanska benämningen på biblioterapi) som också ger ut den vetenskapliga tidskriften The journal of poetry therapy.
I oktober hålls den första europeiska konferensen inom biblioterapi i Budapest. Arrangörerna kommer bland annat från Finland, Storbritannien och Ungern.
Texter som används inom biblioterapin är alltifrån klassiker och poesi till feelgood.
Han konstaterar att skönlitteraturen fångar upp människans komplexitet. Och kanske är det just denna komplexitet som påverkar läsaren så starkt. I ett biblioterapeutiskt sammanhang blir texten en katalysator där läsaren tar in orden och berörs utifrån sina egna känslor och erfarenheter. Via texten och samtalen kring det lästa får deltagarna fler ord på vad de själva känner.
Tillsammans kan gruppen skapa djupt allmänmänskliga samtal om hur det är att vara människa. Litteraturen öppnar dörrar till människors inre rum.
Thor Magnus Tangerås lägger till en sak till. Den är viktig, påpekar han.
Genom inlevelse i den litterära texten får läsaren själv upplevelsen av att bli mött med empati.
Det är när vi blir djupt berörda av det vi läser som möjligheten till en större förståelse för oss själva uppstår.
Läs tidigare delar i serien:
Erik Jersenius: Olov Svedelid öppnade böckernas värld för mig – men vem får nu barnen att läsa?
Martin Widmark: Läsningen är en förutsättning för demokratin
Saga Wallander: Poesin kräver tystnad och gemenskap – men vi lever i brusets och jagfixeringens tid
Den livsviktiga läsningen
Skolverket och Kulturrådet presenterade nyligen en lista på böcker för grundskolan och gymnasiet som svenska elever ska läsa och som ska väcka deras läslust. Dessutom avsätter regeringen två miljarder kronor för att stötta elevernas läsutveckling.
I serien ”Den livsviktiga läsningen” sätter DN kultur fokus på läsandets framtid.
