Vilken relation har du själv till badkultur?

– Jag är gammal simmerska men herregud, det är många år sedan jag simmade på Frälsborgsbadet i Borås. Jag var väl ingen stjärna direkt, men den kulturen har jag med mig. Jag växte upp med somrarna i Varberg, från att jag var två veckor gammal. De fick aldrig upp mig ur havet. Vi bodde precis vid vattnet, kan man säga. Så jag är väldigt bevandrad i vatten. Jag älskar vatten.

Varför tror du att buskisteatern fortsatt att locka publik sedan starten på 90-talet?

– För att folk får skratta. Så enkelt är det. Många ser ner på buskis och tänker: ”Vad är det för något?” Men det är en väldigt fin form av underhållning tycker jag. Vill man se tyngre pjäser kan man ju gå på andra teatrar, som Stadsteatern. Det är ju bara att välja. Men på Vallarna kan man få sig ett asgarv.

Du har varit verksam som skådespelare länge. Har du under åren sett nya sidor hos dig själv?

– För många år sedan spelade vi en pjäs på Södra teatern i Stockholm, där jag hade rollen som en cancersjuk kvinna och sjöng också. I en scen låg jag instoppad i en sådan där påse som dras igen. Det var tydligen mycket sjukhuspersonal i publiken. Jag har fått människor att skratta genom åren, absolut, men det här var något annat. Det var en ny sida hos mig som jag inte upplevt tidigare och en ny erfarenhet att spela en sådan roll. Definitivt.

Föreställningen ”Saltstänk & smuggelsprit” har premiär på Vallarnas friluftsteater i Falkenberg den 28 juni.

Share.
Exit mobile version