Förmånliga statliga lån, ett garanterat lägsta pris för elen och risk- och vinstdelningsmekanismer längre fram i projektet. Så föreslår regeringens utredare att man ska locka aktörer till att vilja bygga ny kärnkraft. Om det räcker återstår att se.

Både Vattenfall och Fortum, två av de mer troliga kandidaterna att stå för nästa reaktorbygge, välkomnar att det nu finns en modell för finansiering och riskdelning. Men båda säger att det är för tidigt att uttala sig om detaljer som nivån på det garanterade priset, eller fördelningen mellan eget kapital och statliga lån.

– Det beror på vilken typ av projekt vi pratar om. Vi ser att modellen hanterar de huvudsakliga aspekterna och osäkerheterna som finns kopplat till en investering i ny kärnkraft men vi behöver analysera vidare de olika parametervärdena, säger Jesper Marklund, affärsområdeschef för ny kärnkraft i Sverige på Fortum.

Att regeringens utredning är klar är ett viktigt steg understryker han, men det är långtifrån klart att Fortum kommer våga satsa.

– Vi tittar fortfarande på förutsättningarna i stort, både i Finland och i Sverige, och har inte fattat något beslut om var vi går vidare. Vi pratar om ett antal år innan vi tidigast kan komma till ett eventuellt investeringsbeslut, säger Jesper Marklund.

Vattenfall pekar ut det man kallar för ”programrisken” som ett frågetecken. Ju fler reaktorer som byggs desto billigare förväntas det bli i takt med att man lär sig på vägen och logistikkedjor och annat trimmas.

Men om Vattenfall bestämmer sig för att bygga ett par av alla de reaktorer som regeringen önskar och ingen annan gör det så går man miste om skalfördelarna.

– Hur garanterar man att andra också kommer göra det? Det behöver man någonstans också titta vidare på, Desirée Comstedt, chef för ny kärnkraft på Vattenfall.

Frågar man Mats Nilsson, docent i nationalekonomi på Södertörns högskola och expert på elmarknaden, så är det inte längre finansieringsrisken som hotar en kärnkraftsutbyggnad. Det är snarare den politiska risken som behöver hanteras nu.

– Det räcker inte med överenskommelser, det har man sett tidigare. Man behöver surra sig vid masten på legal grund. Investerare måste veta att politiken inte kan riva upp det här, säger Mats Nilsson.

Han har nyligen projektlett en rapport om hur garanterade elpriser skulle fungera i Sverige på uppdrag av institutet Energiforsk, och kallar regeringens paket för generöst.

– Det borde locka investerare. Man vet ju inte vad byggkostnaderna blir, men 80 öre per kilowattimme tillsammans med billiga lån känns ganska bra för en byggare, och är det inte tillräckligt bra så kanske kärnkraft är för dyrt helt enkelt.

Sätter det här fart på kärnkraftsutbyggnaden?

– Det tror jag. Det blir kanske inget gjutet eller någon spade i marken på ett tag men jag tror att vi kommer att kunna vara ganska långt gångna affärsmässigt i ett eller två projekt runt 2026. Blir det inte så har kärnkraften nog en ganska svår framtid i Sverige.

En som är mindre imponerad av modellen är Björn Sandén, professor i hållbarhet och innovation på Chalmers tekniska högskola. Han menar att den främst visar hur dyr ny kärnkraft är när staten behöver låna ut 300–600 miljarder kronor till byggandet och ändå tvingas garantera ett elpris 80 öre per kilowattimme ända till långt in på 2070-talet för att få aktörer intresserade.

– Det blev väldigt tydligt hur dyrt det blir och hur stora och långsiktiga statliga satsningar som behövs för att det här över huvud taget ska kunna bli av, om det ens räcker. Jag är mycket osäker på om detta leder till ny kärnkraft.

Vad skulle man göra istället då?

– Om man är orolig för olika typer av förmågor i elsystemet så kan man formulera marknader för det. Det utvecklas många typer av balanseringsteknik och Svenska Kraftnät jobbar med att upphandla olika tjänster för det. Det är bättre att gå den vägen än att låsa sig vid ett halvsekel långt projekt, säger Björn Sandén.

Så ska staten finansiera och dela risken vid kärnkraftsatsningar

Regeringens utredare Mats Dillén har tagit fram ett förslag till finansierings- och riskdelningsmodell för ny kärnkraft som bygger på tre delar:

1. Statliga lån. Bolaget som vill bygga behöver gå in med 25 procent av kostnaden i eget kapital och kan låna resterande 75 av staten. Räntan är riskfri under konstruktionsfasen och ökar successivt under driftsfasen.

2. Prissäkringsavtal. Aktören garanteras ett pris för den producerade elen på 80 öre per kilowattimme. Om marknadspriset understiger 80 öre går staten in och täcker mellanskillnaden. Upplägget föreslås finansieras genom höjd elskatt.

3. Risk- och vinstdelningsmekanism. Aktiveras om det behövs baserat på utfallet av en marknadsvärdering av projektbolaget två år efter driftstart. Går bolaget för bra eller för dåligt regleras det genom justering av räntan i de statliga lånen eller genom det garanterade elpriset.

Källa: regeringen

Läs mer:

Förslaget: Ny kärnkraft kan kosta staten 300 miljarder

Tomas Ramberg: Mångmiljardfrågan är om vi alls behöver ny kärnkraft

Share.
Exit mobile version