Både före och efter den dödliga attacken mot Hizbollahs så kallade generalsekreterare Hassan Nasrallah den 27 september har Israels försvarsmakt (IDF) meddelat olika framgångar i kriget mot terrorrörelsens ledarskikt och infrastruktur. Sedan måndagen motiverar IDF, med försvarsminister Yoav Gallant i spetsen, sina insatser med att man försöker slå ut dess finansiella system.
– Min bedömning är att Israel upplever ett momentum efter attackerna med personsökare och walkie-talkier, och ”framgångarna” med att ta död på Hizbollahs ledarskap såväl som Hamas-ledaren Yahya Sinwar. Det är en uppenbar försvagning av motståndet, säger Isabell Schierenbeck, professor i statsvetenskap på institutionen för globala studier vid Göteborgs universitet.
Israel har sedan krigsutbrottet den 7 oktober artikulerat tre övergripande mål – frisläppandet av gisslan i Gaza, helt slå ut de terrorstämplade fienderna, omöjliggöra för dem att återuppstå – och senare lagt till det fjärde målet om att israeler ska kunna återvända säkert till landets norra delar. Som händelseutvecklingen artat sig riktar man nu in sig på mer fysiska mål som vapendepåer, fabriker, smuggelvägar och annan infrastruktur som den finansiella i Libanon.
– Man ser en möjlighet att göra det nu och därför vill man inte avsluta något i nuläget. Och det signalerar inte Hizbollah heller att man vill göra, men från israeliskt håll vill man fortsätta uppnå olika militära mål och man ser att man har chansen nu, säger Isabell Schierenbeck.
Antalet platser där IDF slår till växer stadigt, inte bara i södra Libanon, utan även i huvudstaden Beirut och i andra delar av landet. Uppmaningar om evakuering av i huvudsak shia-dominerade områden spär på antalet internflyktingar och somliga bedömare argumenterar för att man med militär kraft försöker att splittra olika etniska grupper.
– Jag kan bara gissa mig till Israels motiv, men uppenbarligen försöker de göra shiamuslimerna icke-önskvärda genom att försöka isolera dem helt och hållet. Om de slår till mot människor i områden som till stor del inte är Hizbollah-kontrollerade, blir allt fler ovilliga att ta emot fördrivna shiiter av rädsla att Israel ska attackera dem, säger Michael Young, Libanonexpert på tankesmedjan Carnegie Middle East Center, till Al Jazeera.
Ori Goldberg, shiaexpert verksam vid israeliska Reichman-universitetet, ser en likhet med hur krigföringen sett ut på Gazaremsan. Om civila befinner sig där Israel bombar är det i första hand deras problem, säger han till nyhetskanalen, men Isabell Schierenbeck tror inte att Israels ledning enbart eller framför allt drivs av en önskan om splittring i Libanon eller fördrivning av shiiter:
– Överlag skulle jag säga att analyser av israelisk politik visar att det vanligtvis är den egna befolkningens säkerhet som står i fokus och ofta tycker jag att det är svårt att hitta belägg för den typen av slutsatser. Men det är klart att man från israeliskt perspektiv på lång sikt vill ersätta Irans regim med en som accepterar Israel och inte stöttar grupper som Hamas eller Hizbollah.
– Sedan är det klart att som ett resultat av Israels krigföring flyr eller evakuerar libaneser. Det innebär ju att den interna dynamiken i Libanon sätts på prov ytterligare, det vill säga att de redan befintliga motsättningarna i landet kan få fart, säger Isabell Schierenbeck.
