Det iranska fotbollslandslaget har åkt hem från de asiatiska mästerskapen, men utan sju av spelarna och ledarna. Detta efter att laget inte sjöng nationalsången, dagar efter krigets start.
Gesten tolkades som en protest mot regimen i Iran och sedan dess har hot, bland annat i iransk tv, framkommit. Spelarna har kallats för förrädare.
I matcherna efteråt sjöngs nationalsången. Något som väckte oro om Iran hade hotat spelarna efter första matchen.
Är det legitimt för spelarna att vara rädda?
– Självklart. Just att de inte sjöng nationalsången mitt under brinnande krig, och de signaler som kom från Iran, gör att de hade anledning att bli skrämda, säger Mohammad Fazlhashemi.
Han är professor i islamisk teologi vid Uppsala universitet. Fazlhashemi menar att idrottarna från Iran, som blivit utvalda att representera landet, förväntas agera så som regimen vill.
– Gör laget den här typen av markeringar, ja, då kommer också räkningen därefter, säger han.
Tidigare i veckan blev det klart att de sju personerna från laget som lyckades ta sig ifrån lagledningen, får stanna i Australien. Men under onsdagsmorgonen ångrade sig en av spelarna och kontaktade Irans ambassad om att bli upphämtad, vilket avslöjade den hemliga adressen för de andra sex från landslaget.
Australiens inrikesminister Tony Burke bekräftade att en av de sju lämnade adressen och att de andra har flyttat till en ny, säker plats.
Fler spelare var nära att stanna kvar i Australien, men valde att flyga tillbaka, troligen efter hot mot spelarnas familjer. ABC rapporterade att en av spelarna fått ett röstmeddelande från sin mor som löd:
”Kom inte tillbaka (till Iran) … De kommer att döda dig.”
Spelaren som fick meddelandet från sin mamma valde i sista stund att fortsätta sin resa mot Iran, även efter att australisk polis pratat med spelarna individuellt.
Källan till ABC, som pratat med spelarna, tror att anledningen till att spelaren valde att följa med var hot från lagledningen, som påstås ha kopplingar till den islamiska republikens regim.
– Jag misstänker att familjer använts som hot, utan att faktiskt veta. Därför kan jag inte säga för mycket om det, säger Mohammad Fazlhashemi.
Hur ser situationen ut för de spelare och ledare som valt att åka tillbaka?
– Jag tror att i och med att de inte har hoppat av och har återvänt, så är skadan lite grann reparerad redan, men man kan aldrig vara säker, säger Fazlhashemi.
Said Mahmoudi är docent i folkrätt och professor i internationell rätt. Han har även tjänstgjort som diplomat mellan 1974 och 1981 vid Irans ambassad i Stockholm samt vid Irans utrikesdepartement.
Han menar att även om det finns risker med att återvända efter händelserna under mästerskapet, så är den stora faran inte regimen.
– Även om myndigheterna eller de ansvariga inte tar till några åtgärder, finns det ändå arga regimanhängare. Och det finns gott om dem nuförtiden. De kan ta saken i egna händer. Mitt intryck i dag är att risken för spelarna är större från ”vanligt folk”, regimanhängare, än från själva regimen, säger Mahmoudi.
– Jag själv, utan att ha några bevis, kan inte utesluta att det också är familjerna i Teheran, släktingar i Iran, som har varit i kontakt med spelarna och uppmuntrat dem att antingen ångra sig eller återvända till Iran. Det behöver inte vara tryck från regimen. Det är klart att man utgår ifrån att regimen kommer att sätta press på dem, men beslutet behöver inte vara bara av den anledningen, forsätter han.
Situationen fortsätter att utvecklas. Vid skrivande stund går inga plan och spelarna som valt att återvända är kvar i Kuala Lumpur, enligt Mohammad Fazlhashemi.
– Vad som händer framöver återstår att se. Det kan hända att fler hoppar av, säger Fazlhashemi.
Läs mer:
Iransk minister öppnar för bojkott av fotbolls-VM
