För ett decennium sedan låg Polen strax under Natos utgiftsmål på 2 procent av bnp. Landet lade mindre resurser per capita på försvaret än exempelvis Estland och Grekland. USA spenderade det dubbla.
Över tre år in den fullskaliga ryska invasionen av grannlandet Ukraina har de polska försvarsutgifterna skjutit i höjden. Enligt Natos sammanställning för 2024 toppar Polen listan bland medlemsländerna med 4,12 procent av bnp – med marginal ner till Estland som lägger 3,43 procent och USA 3,38 procent. Polen är också det Natoland som lägger störst andel av försvarsutgifterna på militärt materiel, drygt 51 procent.
När Natos generalsekreterare Mark Rutte på alliansens toppmöte i Haag i slutet av juni väntas presentera ett utgiftsmål på 3,5 procent (plus 1,5 procent för andra försvarsrelaterade utgifter) är Polen på väg mot 5 procent.
Håkan Edström, överstelöjtnant, docent i statsvetenskap och universitetslektor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan, säger att den polska upprustningen är unik i en europeisk kontext.
– Det finns andra länder som gör upprustningar som relativt sett är likvärdiga, men i det polska fallet handlar det om en redan stor armé som nu blir ännu större.
Med 216 000 soldater har Polen den tredje största militära markstyrkan i Nato och den största bland EU-länderna. I mars meddelade regeringen att det senaste målet är att nå 500 000 soldater till 2027 genom att erbjuda ”varje vuxen polsk man” en militär grundutbildning.
Samma månad gav premiärminister Tusk besked om att landet, tillsammans med de baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen vill lämna Ottawafördraget som förbjuder användning av landminor – något även Finland senare meddelat att man tänker göra.
Håkan Edström säger att både kvantiteten och hastigheten på den polska upprustningen sticker ut.
– De har förvandlat ord till handling på ett förbluffande snabbt sätt.
En viktig faktor till att den snabba upprustningen varit möjlig är den stora viljan bland befolkningen att ta värvning i armén. Särskilt finns ett stort intresse i de östra delarna av Polen, enligt Håkan Edström.
– Det är naturligt eftersom de som bor i gränstrakterna till Ukraina sannolikt mer känner av det ökade hotet från Ryssland.
I Warszawas planer ingår också ett kraftigt utbyggt gränsförsvar mot Belarus och den ryska exklaven Kaliningrad. Upprustningen av det östliga gränsförsvaret som kommit att kallas för den ”östra skölden” väntas pågå till 2028 och kosta motsvarande 23 miljarder kronor, enligt Novaja Gazeta.
Premiärminister Donald Tusk har kallat det 80 mil långa befästningsarbetet för den största gränsförstärkningen i Europa sedan krigsslutet 1945.
– När jag talat med polska företrädare och argumenterat för att de har buffertstater till Ryssland håller de inte alls med. De känner sig väldigt pressade, säger Håkan Edström.
Han pekar bland annat på att polackerna inte betraktar Belarus som en suverän stat utan ett land som helt står under makten i Moskva.
Att Sverige, eller andra liknande länder i vår region, ska bygga ut försvaret på samma sätt som Polen gjort, ser inte Håkan Edström som möjligt. Detta eftersom den politiska viljan inte finns och att väljarna ogärna vill se så mycket pengar försvinna i ett ”svart hål av försvarsutgifter”.
Men inför Natomötet i sommar, där de allra flesta länder trots allt är överens om att de europeiska länderna måste göra mer för det egna försvaret, har Polen ett läge att pressa sina allierade att spendera mer och snabbare.
– Polen kommer att kunna ställa höga krav på de andra länderna i Nato. Både Polen och de baltiska staterna kommer att trycka på hur mycket de har ökat, och sett till deras ekonomier har de verkligen gått i bräschen.
