På listan över länder i världen med de största oljereserverna är Venezuela allra högst upp. ”Vi kommer att ta oljan”, har Donald Trump upprepat otaliga gånger sedan USA för en vecka sedan bombade Venezuela och tillfångatog landets president Nicolás Maduro.
– Vi kommer att behålla oljan, sade han i veckan och jämförde med USA:s invasion av Irak 2003, då dåvarande president George W Bush, enligt Trump, inte gjorde det.
Ett regimskifte kommer inte att krävas för att presidenten ska uppnå sitt mål, enligt Trump. Interimledaren Delcy Rodríguez, tidigare vicepresident, ”verkar vara en allierad”.
Inget av det här håller de amerikanska oljejättarna – vars enda intresse är vinst – med om.
– Det är oinvesterbart, sade Darren Woods, vd för Exxon, efter storbolagens möte med presidenten på fredagen, enligt CNN.
Han fick medhåll från flera andra vd:ar. En mängd ramverk skulle behöva upprättas för att ”ens förstå vilken typ av avkastning vi skulle få på investeringen”, menar de.
Ett intresse av att kontrollera Venezuelas enorma oljereserver finns definitivt där för den amerikanska administrationen, enligt Christian Kopfer, råvaruanalytiker på Handelsbanken.
För det krävs massiva investeringar.
– Det mesta av den venezuelanska oljan är väldigt trögflytande och det krävs enorma mängder kapital för att rusta upp och modernisera infrastrukturen, säger Christian Kopfer.
USA är världens största oljeproducent. Om landet skulle skaffa sig kontroll över oljan i Venezuela, är potentialen på fem till tio års sikt att öka produktionen med ett par miljoner fat per dag, bedömer Kopfer.
Det motsvarar runt 20 procent av USA:s nuvarande inhemska oljeproduktion.
Samtidigt finns det många hinder på vägen, påpekar han. Först och främst krävs ett USA-vänligt styre och långsiktiga lukrativa avtal.
– Förmodligen vill man kasta ut kinesiska oljebolag som finns i landet, öppna upp enbart för amerikanska oljejättar – och göra det tillräckligt lukrativt för dem, säger Christian Kopfer och tillägger:
– Men att amerikanska oljebolag tar investeringsbeslut är inget som görs i en handvändning, för man ska komma ihåg att oljepriserna är låga nu och den politiska osäkerheten är fortfarande hög i Venezuela.
Det finns också en tydlig motsättning mellan Donald Trump och oljejättarna, fortsätter Kopfer.
Presidenten vill få ned oljepriset med 20 procent – till 50 dollar per fat – för att få ned inflationen, driva ned räntor och stimulera USA:s ekonomi.
Men om priserna går ned kommer den dyra skifferoljeproduktionen att bli olönsam. Det är marknaden som flera av oljebolagen i USA verkar i.
– Oljebolagen vill tvärtom ha höga priser givetvis, och framför allt ser de en risk för att deras amerikanska skifferoljeverksamhet ska sättas under kraftig press, säger Christian Kopfer.
Bland jättarna på bland annat skifferolja finns Exxon, ett av de storbolag som Trump vill se som investerare i Venezuela.
– Det här bygger på att man måste se en stramare oljemarknad de kommande åren, annars tror jag inte att de amerikanska oljebolagen kommer att vilja gå in på rent marknadsekonomisk grund.
Enligt Kopfer har Trumps ekonomiska politik blivit alltmer antiliberal och i viss utsträckning antikapitalistisk. För honom är USA:s strategiska intressen högre prioriterat än vinster för de amerikanska oljebolagen.
– Jag skulle inte bli förvånad om Trump mer eller mindre utsätter amerikanska oljebolag för någon form av ”tvång” eller press för att de ska investera, säger Christian Kopfer.
Här finns Venezuelas olja
Grafik: DN Källor: National Geographic, U.S. Geological Survey
Läs mer:
Därför lägger Trump beslag på miljoner fat venezuelansk olja
