USA har ”fullkomligt tillintetgjort” alla militära mål på ”Irans kronjuvel”, den viktiga oljeön Kharg. Av ”anständighetsskäl” har oljeinfrastrukturen inte skadats, men om Irans regim inte öppnar för fri passage i Hormuzsundet kan det bli ändring på det.
Så lät det från presidenten Donald Trump i ett inlägg på Truth Social.
Snart efteråt kom också ett svar från Revolutionsgardet. I ett uttalande utlovas hämndattacker mot oljefaciliteter som på något sätt har kopplingar till USA. Dessa kan förvandlas till en ”hög med aska” om USA bombar oljeinfrastrukturen på Kharg.
Fakta.Kharg
Kharg ligger 25 kilometer utanför Irans kust och 483 kilometer från Hormuzsundet. Den är 20 kvadratkilometer stor, snäppet mindre än Visingsö.
Sedan 1960-talet har Kharg varit Irans främsta oljeexportterminal. Över 90 procent av oljan går via hamnen. Det handlar om upp till sju miljoner fat per dag.
Detta är första gången under det pågående kriget som ön utsätts för attacker. Ön bombades kraftigt under Iran-Irak-kriget 1980, men läts bli helt under fjolårets 12-dagarskrig mellan Iran och Israel.
Enligt Samuel Ciszuk, energimarknadsanalytiker vid ELS Analysis, ser länderna nu ut att vara nära en eskalering vad gäller attacker mot oljan. Och det kan få stora konsekvenser. Nedstängningen av Hormuzsundet har redan haft och kommer att fortsätta påverka energipriserna. Om attackerna mot oljeinfrastruktur intensifieras kan det också leda till ännu mer långdragna konsekvenser.
– Om vi måste lägga på flera månader på reparationer efter det att Hormuzsundet har öppnats, då är det en otroligt djup och långvarig kris vi står inför, säger Samuel Ciszuk.
Tittar man specifikt på Kharg så utgör den en viktig pelare i Irans oljeekonomi. 90 procent av landets olja exporteras därifrån – upp till sju miljoner fat per dag.
Om USA skulle slå ut oljeproduktionen på ön får man räkna bort Irans oljeexport från världsmarknaden. I ett läge där Gulfens olja går att använda som vanligt kan världen kompensera för det – annars blir det knivigt.
– Det har funnits en överkapacitet där andra länder hade kunnat kompensera för bortfallet från Iran om Gulfen var öppen. Men om det nu är så att Iran börjar attackera andras oljeproduktion på allvar på grund av amerikanska ägarintressen, då har vi kapacitetsproblem som kan ta månader att återställa, säger Samuel Ciszuk.
Redan har det skett prisökningar på framför allt jetbränsle och diesel och till veckan väntar sig analytiker att oljepriserna stiger.
Brentoljan har handlats för 100 till 103 amerikanska dollar per fat under början av mars, medan segmenten där det råder brist blivit dyrare, runt 140 dollar per fat. På sikt kan även de breda referenspriserna röra sig mot ett sådant pris, enligt Samuel Ciszuk.
– Förr eller senare kommer referenspriserna att stiga också, säger han och fortsätter:
– Hamnar vi över 140 till 145 dollar per fat är det framför allt mycket konsumtion som faller bort. Det är vår ”demand destruction”, som man säger på engelska, vår efterfrågeförstörelse.
Rent konkret blir det en utveckling där samhället drar åt livremmen. Människor kan till exempel välja att köra mindre och vissa fabriker kan behöva stänga ner.
– Det vi ser i Asien, som drabbas direkt, är att man försöker hålla nere konsumtionen. Det ger en väldigt djup skada för hela ekonomin och det drabbar förstås fattiga länder oerhört mycket hårdare. Det är inte en optimal situation att befinna sig i.
