”San Juan de Unare är i sorg”, skrev en Tiktokanvändare från den venezuelanska orten den 2 september. Elva personer från området hade då dödats när amerikansk militär prickskjutit en snabbåt som man hävdar hade kokain i lasten och att personerna ombord hörde till kriminella gruppen Tren de Aragua.
Sedan dess har totalt sjuttio personer på tjugo båtar dödats i nästan lika många tillslag i Karibien och Stilla havet fram till den 6 november, enligt CNN. Några konkreta bevis för att det verkligen varit droger ombord har inte presenterats, inte heller att de dödade varit viktiga aktörer i drogsmugglingen till USA.
”Det är helt uppåt väggarna på flera sätt”, sammanfattas saken av Pål Wrange, professor i folkrätt vid Stockholms universitet.
– Förmodligen strider det också mot amerikansk lag, men i vart fall strider det mot internationell rätt. USA har rätt att undersöka båtarna på sedvanligt sätt, det vill säga låta kustbevakningen genomsöka dem på amerikanskt vatten och under vissa förutsättningar också på internationellt vatten, säger Pål Wrange, professor i folkrätt vid Stockholms universitet.
Nu har USA i stället tagit till militära medel och sagt till kongressen att man är i internationell väpnad konflikt, alltså krig, mot ett antal namngivna narkotikaligor som de terrorstämplade i februari – redan första dagen vid makten igen presenterade Trump sina avsikter. De enskilda motståndarna ska betraktas som ”illegala kombattanter”, ett begrepp som inlånats från USA:s ”krig mot terror” från 00-talets början.
– Men det betyder inte att det här är terrororganisationer i folkrättslig mening, det är bara en unilateral åtgärd som Trumpadministrationen har gjort. Även om de vore det kan man inte angripa dem hur som helst och krig är det inte fråga om enligt någon som helst rimlig definition, säger Pål Wrange.
Efter den första attacken i september skrev Donald Trump på sin plattform Truth Social att USA dödat elva medlemmar från knarkkartellen Tren de Aragua. Senare attacker har följts av snarlika triumfatoriska meddelanden, men enligt en granskning av AP är verkligheten inte så tydlig.
Nyhetsbyrån har kunnat identifiera nio av de dödade och den talar snarare om att de som för fram de utpekade knarkbåtarna snarare är utfattiga människor som tar lågavlönade uppdrag när ordinarie gängmedlemmar inte vågar. En ska ha varit fiskare, en annan busschaufför, och ett par var yrkeskriminella på olika vis, men inte kopplade till de utpekade organisationerna.
Said Mahmoudi, professor emeritus i internationell rätt vid Stockholms universitet, har just havsrätt som specialområde och instämmer helt med Wranges resonemang.
– USA har brutit mot folkrätten många gånger förr, men det nya under Trump är att man har slutat rättfärdiga sina handlingar med juridiska termer, som att de struntar i huruvida folkrätt är relevant eller inte. Vi såg det också med bombningarna av de iranska kärnanläggningarna i somras, säger Said Mahmoudi som menar att Vita husets motiveringar är politiska snarare än rättsliga.
I FN:s grundläggande havsrättskonvention finns en regel som säger att om ett fartyg finns på fria havet och man kan misstänka att det deltar i narkotikahandel, då ska alla stater samarbeta för att bekämpa verksamheten. Att ensidigt ta till vapen är inte ett alternativ.
– Om USA hade bevis för att fartygen är involverade i narkotikahandel ska de samordna med flaggstaten Venezuela och skaffa tillstånd att borda för att eventuellt gripa personer. Man kan inte bara döda människor på det här sättet, som utomrättsliga avrättningar, säger Said Mahmoudi.
Skulle det spela roll om USA presenterade beslag eller namngav dödade narkotikabossar?
– Det är klart att det kan göra för stödet, men inte folkrättsligt. Att ensamt borda fartyg och gripa personer skulle man möjligen kunna resonera för, men då blir det en tvist mellan USA och Venezuela som Internationella havsrättsdomstolen får avgöra. Att utan vidare döda, dessutom gång på gång, är helt olagligt, säger Said Mahmoudi.
Trumpadministrationen hävdar att det är president Nicolás Maduro själv som är huvudperson i Venezuelas drogsmuggling, ”knarkterrorismens” högsta ledare. Den belöning man utlyste under förra mandatperioden, för information som leder till Maduros gripande eller fällande dom, har nu dubblerats till rekordhöga 50 miljoner dollar.
– Även om det är så – att Maduro är terrorist, att han är narkotikakung, vad som helst – har han som statschef immunitet i alla fall utom inför Internationella brottmålsdomstolen, säger Said Mahmoudi.
Det amerikanska ”War on drugs” lanserades i dåvarande president Richard Nixons 1970-tal. Det nuvarande Vita husets direkt militära upptrappning grundar sig i en bedömning från justitiedepartementet, en som påstås ge presidenten rätt att godkänna dödligt våld mot utpekade karteller eftersom att de bedöms utgöra ett omedelbart hot mot amerikanerna.
Även om Wranges, Mahmoudis och många andra sakkunnigas bedömning är att USA nu begår folkrättsbrott är möjligheterna för att landet skulle kunna straffas på något sätt i princip obefintliga.
– Det här är en sak som egentligen FN:s säkerhetsråd borde ta itu med, men där har ju USA veto som bekant. Den internationella politiken är kort sagt ingen arena för jämlikhet, eller vissa är mer jämlika än andra kan man säga, säger Pål Wrange.
Said Mahmoudi beskriver USA:s inställning som att man i stället för folkrätten lyder under djungelns lag, där den som är störst och starkast kan göra som den vill.
– Vi har sett det förr, inte minst med kriget i Irak 2003. Tyskland, Frankrike, Ryssland, Kina… nästan alla var emot, men George W Bush valde ändå att gå till attack, helt olagligt. Så det är inte bara Ryssland i Ukraina, men det är tyvärr bara att stå ut.
