Ekonomin har gått på sparlåga de senaste åren. I år beräknas BNP-tillväxten landa på 0,9 procent enligt Konjunkturinstitutets prognos.
Siffrorna har blivit bränsle i oppositionens bild av ett Sverige som halkar efter.
– Den ekonomiska politiken har bidragit till att vi har en tillväxt som ligger i EU:s bottenliga, sade partiledare Magdalena Andersson (S) på en pressträff i oktober.
Regeringen å sin sida menar att den svaga utvecklingen är ett arv från tidigare regeringar.
Till att börja med, vad är tillväxt?
Man kan säga att det är motorn i ekonomin. När den hackar märks det i allt från lönekuvert till välfärd.
Tillväxten mäts genom förändringen av bruttonationalprodukten (BNP), värdet av alla varor och tjänster som skapas i Sverige. När BNP ökar får vi högre inkomster och mer pengar till välfärden. Om tillväxten står still eller backar, blir det svårare att förbättra levnadsstandarden.
Tänk på BNP som en årsrapport för hela Sverige. När företag säljer varor och tjänster, när staten bygger vägar eller när hushåll köper nya soffor – allt räknas in. Summan visar hur mycket som produceras i ekonomin.
Sedan 1990 har Sverige haft tre kriser där BNP har fallit eller stått still under längre perioder:
Efter den svaga utvecklingen under 2022 och 2023 har svensk ekonomi åter börjat växa. Både under 2024 och hittills i år har tillväxten visserligen varit låg men ändå positiv.
Den svaga tillväxten de senaste åren handlar främst om konjunkturen – alltså hur väl ekonomins resurser används just nu. När efterfrågan är låg, som efter energiprisökningar och räntehöjningar, utnyttjas arbetskraft och kapital sämre.
Det betyder att ekonomin just nu går på lägre varv än vad den egentligen klarar av på sikt. Ekonomer brukar kalla det att BNP ligger under sin ”potentiella nivå”.
Det här är något annat än den långsiktiga tillväxten – alltså hur mycket ekonomins produktionsförmåga växer över tid. Mer om det strax.
Att jämföra tillväxt mellan länder är mer komplicerat än det kan verka. I den politiska debatten händer det att man plockar russinen ur kakan, alltså väljer enstaka siffror som passar ens argument. Att hänvisa till ett enskilt kvartal eller år kan ge en missvisande bild. Statistiken kan påverkas av tillfälliga faktorer, som till exempel att olika länder befinner sig i skilda konjunkturfaser. Siffrorna skiftar snabbt: Det andra kvartalet i år låg Sverige på plats 13 av 27 i EU, men bara ett kvartal tidigare på plats 18.
Låt oss därför titta närmare på utvecklingen över tid.
Följande grafer visar hur BNP har utvecklats i Sverige jämfört med andra avancerade ekonomier. Startpunkten är satt till slutet av 2019 för att fånga hela perioden från strax före pandemin till i dag:
Under perioden har Sveriges BNP vuxit med 4,5 procent. Det är lägre än i flera jämförbara länder – till exempel Danmark (10,2 procent), Norge (6,6 procent) och Nederländerna (8,9 procent). Även BNP-ökningen för EU som helhet (6,7 procent) ligger över Sveriges nivå.
Samtidigt finns det länder som haft det ännu tuffare. I Finland (0,2 procent) och Tyskland (0,1 procent) har ekonomin i princip stått still. För Tyskland är det särskilt anmärkningsvärt. Europas största ekonomi har gått från att vara motorn i EU till att bli något av ett sorgebarn.
Sverige placerar sig i den nedre halvan i EU:s tillväxtliga 2019–2025 – sjätte plats från botten. Den starkaste expansionen återfinns i Öst- och Sydeuropa, där länder som Bulgarien, Cypern, Kroatien och Polen har vuxit kraftigt. En del av förklaringen är att ekonomier med lägre inkomstnivå ofta växer snabbare i procent räknat – de har mer att ta igen.
Danmark har också gått väldigt starkt, mycket tack vare landets läkemedelsindustri.
Tillväxten ser olika ut beroende på vilken period vi väljer att titta på.
Låt oss därför se hur Sverige har stått sig under olika tidsintervall:
Graferna visar att Sverige, liksom de övriga nordiska länderna, klarade pandemichocken bättre än många andra. En trolig förklaring är att restriktionerna här var mindre omfattande, vilket gjorde att delar av ekonomin kunde fortsätta rulla när andra länder stängde ner.
Samtidigt syns det motsatta mönstret i återhämtningen. Länder som bromsade kraftigt under pandemin fick också ett större uppsving när restriktionerna hävdes – en effekt av det fanns mer lediga resurser att ta i anspråk. Sverige, Finland och Danmark hade mindre att återta, och därför blev tillväxten också mer dämpad när återstarten väl kom.
Under åren 2024–2025 har Sveriges tillväxt legat ungefär i linje med genomsnittet för EU: lägre än i Danmark och Nederländerna, men något starkare än i Finland och Norge.
Ser man till hela perioden – från tiden strax före pandemin till i dag – har Sverige ändå haft en svagare utveckling än flera jämförbara länder.
Vad det beror på är inte helt enkelt att reda ut.
Över hälften av hushållen har bolån med rörlig ränta – en betydligt högre andel än i många andra länder. Hushållens skulder är dessutom bland de högsta i världen i förhållande till inkomsterna.
När räntorna steg kraftigt från 2022 slog det därför igenom snabbt i svenskarnas plånböcker. Det innebär att hushållens inkomster efter räntebetalningar minskar, vilket direkt dämpar konsumtionen. Eftersom hushållens konsumtion står för närmare hälften av BNP har detta haft stor betydelse för tillväxten.
Samtidigt behöver den höga räntekänsligheten inte i sig förklara varför konjunkturen dämpats mer i Sverige. Riksbanken tar hänsyn till hushållens räntekänslighet när den bestämmer nivån på styrräntan. Om ekonomin hade varit mindre känslig hade man sannolikt höjt räntan mer för att uppnå samma inflationsdämpning – även om det är möjligt att Riksbanken i praktiken också påverkas av hur andra centralbanker, som ECB, agerar.
Utöver räntekostnaderna har flera faktorer pressat hushållens köpkraft. Reallönerna – alltså löner justerade för inflation – föll mer i Sverige än i många andra länder under 2022-23.
Hushållens konsumtion har ökat långsammare än normalt.
Svenskarna har dragit ner tydligt på större inköp som bilar, möbler och hushållsapparater. Vardagskonsumtionen har hållit sig mer stabil och tjänstekonsumtionen har till och med ökat något.
Amorteringskraven kan också ha spelat roll. De fungerar som ett slags ”tvångssparande”. I praktiken har en större del av inkomsterna bundits upp i ränte- och amorteringsbetalningar, vilket lämnat mindre utrymme för löpande konsumtion.
Även investeringarna har påverkats tydligt av konjunkturnedgången. Bostadsbyggandet har i princip halverats sedan Riksbanken började höja räntenivån, vilket har dragit ner BNP ytterligare.
Ytterligare en möjlig förklaring är att Sverige, liksom flera andra mindre europeiska länder, är starkt beroende av utrikeshandel. De senaste åren har den globala ekonomin präglats av krig, geopolitiska spänningar och fler handelshinder. Osäkerheten kring världshandeln har ökat, främst till en följd av USA:s ryckiga tullpolitik.
Exporten är en viktig motor för tillväxten. Från svenska lastbilar och industrimaskiner till läkemedel och stål – mycket av det vi producerar säljs utomlands. Samtidigt går ekonomin i Tyskland, en av våra viktigaste handelspartner, uruselt.
När omvärlden präglas av oro och svag efterfrågan påverkas svensk ekonomi direkt. Kort sagt: när världen nyser, blir Sverige lätt förkylt.
Är Sverige på väg mot en tillväxtkris?
Tillväxten har visserligen varit ovanligt låg sedan slutet av 2019, men en kris måste bedömas över längre tid. Det vi har sett de senaste åren är främst ett konjunkturproblem – inte ett strukturellt problem. Det är viktigt att skilja mellan kortsiktiga svängningar i tillväxten och långsiktiga mönster.
Ser man längre bakåt är bilden mer nyanserad. I nästa graf jämför vi tillväxten under två 25-årsperioder – 1974-1999 och 1999-2024. Fördelen med så långa jämförelseperioder är att tillfälliga lågkonjunkturer får mindre genomslag och trenderna blir tydligare.
För att ge en rättvis bild av utvecklingen visas tillväxten i BNP per capita, som tar hänsyn till befolkningsförändringar. Det är också ett mer relevant mått för att bedöma levnadsstandarden.
Sett över dessa längre tidsrymder tecknas en förhållandevis positiv bild: Sverige har haft en starkare utveckling under den senare 25-årsperioden än under den tidigare – och har dessutom presterat bättre än många jämförbara länder.
Det tyder på att den långsiktiga tillväxten – alltså ekonomins kapacitet att växa över tid – har varit förhållandevis stark.
Däremot finns det skäl till oro under ytan. Bakom tillväxtsiffrorna döljer sig tecken på mer grundläggande utmaningar.
Tillväxten i BNP kan i grova drag brytas ner i tre delar:
● förändringen i antalet sysselsatta personer
● förändringen i antalet timmar per sysselsatt
● förändringen i produktionen per arbetad timme.
Med andra ord: Ju fler som arbetar, ju längre tid vi arbetar och ju mer vi får ut av varje timme – desto högre blir BNP.
Den sista faktorn är tillväxten i det som brukar kallas arbetsproduktivitet – och den är i längden den viktigaste motorn för ett lands välstånd.
Produktivitetsutvecklingen är det som historiskt har gjort att vi kunnat arbeta färre timmar men ändå fått högre inkomster. Varje timme arbete skapar helt enkelt mer värde än tidigare – tack vare teknisk utveckling, utbildning och effektivare sätt att organisera arbetet.
Efter finanskrisen 2008–09 har dock produktivitetstillväxten minskat, både i Sverige och i de flesta andra avancerade ekonomier.
Sverige tillhör fortfarande de länder i världen som har högst produktivitet, men ökningstakten har avtagit. Det är kanske den mest bekymmersamma signalen av alla – för i längden är det produktiviteten som avgör hur höga våra inkomster och hur hög vår välfärd blir.
Läs fler Fakta i frågan:
Har Sverige blivit mindre ekonomiskt jämlikt?
Varför är arbetslösheten så hög?
Gör bankerna övervinster?
Har stockholmarna blivt mindre beroende av bilen?
Håller den svenska vintern på att försvinna?
Vilka är det som återvandrar?
Är kortare arbetstider en vinst för samhället?
Har skjutningarna minskat?
Är utrikesfödda bidragsberoende?
Satsar eller sparar politikerna på skolan?
