Bergsjön i Göteborg, Rinkeby i Stockholm, Vivalla i Örebro tillhör det som brukar betecknas som socioekonomiskt utsatta bostadsområden där flera samhällsproblem förstärker varandra.
DN har granskat utvecklingen i 142 sådana områden (se faktaruta).
Bilden är i allmänhet betydligt mer positiv än den som dominerar debatten. Allt fler har jobb, skolresultaten förbättras och flera mått visar på minskad kriminalitet och otrygghet.
Fakta.DN:s genomgång
• DN:s genomgång bygger på SCB:s indelning i regionala statistikområden, RegSO. Den delar in Sverige i cirka 3 400 geografiska områden.
• SCB klassificerar områdena efter ett socioekonomiskt index. Indexet bygger på tre mått: andelen personer med låg ekonomisk standard, andelen personer med högst förgymnasial utbildning samt andelen personer som har haft ekonomiskt bistånd i minst tio månader och/eller varit arbetslösa längre än sex månader. De områden som har lägst socioekonomiskt index klassas av SCB som Områdestyp 1 – områden med stora socioekonomiska utmaningar.
• DN har utgått från de 142 områden som tillhörde områdestyp 1 år 2011. För att kunna följa utvecklingen över tid har vi behållit samma områdesindelning genom hela granskningen. Det innebär att artikeln visar hur utvecklingen har sett ut i de områden som var mest socioekonomiskt utsatta vid mätperiodens början.
• En invändning mot metoden är att den följer samma områden över tid, snarare än de områden som vid varje tidpunkt är mest utsatta. Om vissa områden förbättras och ersätts av nya fångas inte det. Samtidigt är områdesklassificeringen relativt stabil: fyra av fem områden som tillhörde den mest utsatta kategorin 2011 gjorde det fortfarande tolv år senare. Och även med en löpande klassificering framträder samma huvudmönster: sysselsättningen har ökat tydligt.
• Vi har använt så långa tidsserier som statistiken medger. De flesta grafer börjar år 2011.
Det betyder inte att problemen är små. Tvärtom är skillnaderna mot övriga Sverige fortfarande stora. Men utvecklingen är mer nyanserad än den vanliga bilden av områden i kris och ständig försämring.
Arbete och bidrag
Den tydligaste förändringen gäller arbetsmarknaden.
Andelen som har jobb är fortfarande betydligt lägre i de utsatta områdena än i övriga Sverige. Men utvecklingen över tid är slående. Mellan 2011 och 2024 ökade andelen som har jobb i dessa områden med 14 procentenheter, samtidigt som arbetsmarknadssituationen i övriga områden endast förbättrats marginellt.
Förbättringen syns inte bara i genomsnittet. Nästa graf visar hur sysselsättningen har utvecklats i vart och ett av de 20 mest utsatta områdena. I samtliga dessa har andelen som förvärvsarbetar ökat sedan 2011, även om ökningen varierar mellan områdena.
För några områden är utvecklingen anmärkningsvärd. ”Herrgården norr” är en del av Rosengård i Malmö, byggd under miljonprogrammet och under lång tid ett av landets mest utsatta bostadsområden. Där har andelen förvärvsarbetande i åldern 20-64 år gått från 18 procent år 2011 till 52 procent år 2024.
Nivån är förstås fortfarande låg. Bara drygt hälften av invånarna i arbetsför ålder har jobb, vilket kan jämföras med ett rikssnitt på cirka 80 procent. Men kurvan pekar uppåt – och brant.
Tröskeln för att räknas som sysselsatt är låg. En person kan ha ett jobb men arbeta få timmar, ha en tillfällig anställning eller en låg inkomst. Att en person har jobb behöver alltså inte betyda att hen har en stark anknytning till arbetsmarknaden.
Men utvecklingen över tid är likartad även när man använder ett stramare sysselsättningsmått. Till exempel har andelen personer med årliga arbetsinkomster över tre inkomstbasbelopp (självförsörjningsgraden), motsvarande 20 200 kronor i månaden år 2025, ökat i de utsatta områdena.
Förbättringen på arbetsmarknaden har följts av en minskning i ett av de mått som SCB använder för att fånga socioekonomisk utsatthet: långvarigt ekonomiskt bistånd och/eller långtidsarbetslöshet. Även där går kurvan åt rätt håll.
Grundproblemet kvarstår emellertid. De utsatta områdena har fortfarande en betydligt svagare arbetsmarknad än övriga Sverige. Höginkomsttagare är ovanliga, bidragsberoendet är högre och många hushåll har små ekonomiska marginaler.
Men det är uppmuntrande att utvecklingen går i rätt riktning.
Vad förbättringen beror på är svårt att säga, men arbetsmarknaden har generellt varit stark i Sverige sedan början av 2010-talet. Det innebär nästan alltid en större förbättring av sysselsättningen för utsatta grupper än för mer väletablerade grupper, eftersom förbättringspotentialen för de senare inte är så stor.
Utvecklingen i de utsatta områdena speglar också en bredare trend på den svenska arbetsmarknaden. Sysselsättningen bland utrikesfödda har ökat under lång tid. En förklaring är att allt fler har bott länge i Sverige och därmed hunnit etablera sig i arbetslivet. Eftersom de socioekonomiskt utsatta områdena har en hög andel utrikesfödda (60 procent) får denna utveckling särskilt stort genomslag där.
Att jämföra utvecklingen mellan bostadsområden över tid är inte helt enkelt. Områdenas befolkning förändras ständigt: människor flyttar in och ut, och sammansättningen över tid kan förändras vad gäller ålder, utbildningsnivå, inkomster och födelseland.
När två forskare vid Institutet för Näringslivsforskning och Lunds universitet nyligen undersökte personer som bodde i Sveriges mest invandrartäta områdena år 1998 visade det sig att bara en fjärdedel bodde kvar i samma typ av område 24 år senare. Indelningen är en annan än den DN använder här, men områdena överlappar i hög grad.
Bland dem som inte längre bodde i invandrartäta områden fanns personer som emigrerat eller avlidit. Men den största gruppen, nästan hälften, hade flyttat till ”icke-invandrartäta” områden.
Det illustrerar det som ibland beskrivs som en ”lyckoparadox”. När människor i socioekonomiskt svaga områden får arbete, högre inkomst och bättre livsvillkor ökar också möjligheten att flytta därifrån. Det kan innebära att de socioekonomiska utfallen förbättras mindre eller till och med faller för dem som bor kvar i området än för dem som ursprungligen bodde där.
Samma studie jämförde dels hur det gått för invandrartäta områden jämfört med övriga Sverige, dels hur det gått för utrikesfödda jämfört med svenskfödda – oavsett var de bor.
Resultatet pekar åt två håll samtidigt. Sysselsättningsgapet har minskat både mellan områden och mellan grupper. Men fokuserar vi på inkomsterna får vi en annan historia. I invandrartäta områden har inkomsterna inte närmat sig resten av landet i samma takt, utan snarare halkat efter.
Innebörden är inte att inkomsterna i de invandrartäta områdena har stått still. Tvärtom, de har ökat i absoluta tal även där. Men relativt övriga Sverige har områdena tappat mark.
Forskarna tolkar utvecklingen som att fler i invandrartäta områden kommer in på arbetsmarknaden, men ofta i de lägre delarna av den: deltidsjobb, tillfälliga anställningar och låglöneyrken. Det kan förklara varför sysselsättningen förbättras samtidigt som inkomsterna inte närmar sig övriga Sverige i samma takt.
Skola
För skolan är utvecklingen inte lika entydig som för sysselsättningen. Men andelen som lämnar årskurs nio med gymnasiebehörighet har faktiskt ökat något i de utsatta områdena sedan 2017. Det är en marginell förbättring – men den sticker ut i förhållande till utvecklingen i övriga Sverige, där trenden under det senaste decenniet har varit negativ.
Dessutom har andelen inskrivna barn i förskolan ökat i områdena med stora socioekonomiska utmaningar (från 76 till 81 procent mellan 2014 och 2023). Det kan verka som en detalj. Men forskningen pekar på att tidigt deltagande i förskolan har betydelse för barns språkutveckling, skolresultat och etablering senare i livet – särskilt för barn från socioekonomiskt svagare miljöer. Att fler barn skrivs in kan därför vara ett försiktigt positivt tecken.
Kriminalitet
Kriminaliteten är det område som kanske tydligast formar bilden av utsatta bostadsområden. Skjutningar, sprängningar och gängkonflikter har under lång tid dominerat rapporteringen. Våldet har orsakat död, rädsla och en hård belastning på både boende och myndigheter.
Men även här visar statistiken en mer sammansatt utveckling.
Antalet skjutningar har minskat kraftigt både i de utsatta bostadsområdena och i övriga Sverige.
DN har inte tillgång till motsvarande data över sprängningar. På riksnivå vet vi från andra källor att antalet sprängningar har ökat över hela landet de senaste åren.
Ett bredare mått på den vardagliga otryggheten är antalet polisutryckningar via 112 och 11414. Också här minskar siffrorna – i hela Sverige, men allra mest i områden med stora socioekonomiska utmaningar:
Trygghetsmätningar pekar i samma riktning. Här bygger statistiken på enkätdata och på polisens egen områdesindelning av ”utsatta områden”, vilket gör att måttet inte är direkt jämförbart med de 142 områden som artikeln i övrigt använt. Men utvecklingen är ändå relevant: den upplevda otryggheten har minskat i polisens utsatta områden.
Detta betyder inte att trygghetsproblemen är lösta. Att drygt fyra av tio känner sig otrygga är naturligtvis ett stort problem. Många boende lever fortfarande nära kriminalitet, otrygghet och en närvaro av kriminella nätverk som påverkar vardagen.
Så, har läget i utsatta bostadsområden blivit sämre eller bättre?
DN:s genomgång visar att läget visserligen fortfarande är allvarligt. Men utvecklingen på flera centrala områden går åt rätt håll: Fler har jobb. Färre är långvarigt beroende av bidrag eller långtidsarbetslösa. Skolresultaten har förbättrats något. Skjutningarna har minskat. Polisens akuta utryckningar har blivit färre. Och otryggheten tycks ha minskat.
Svaret i korhet
1. Andelen som har jobb i de 142 socioekonomiskt mest utsatta områdena har ökat med 14 procentenheter sedan 2011, betydligt mer än i resten av Sverige.
2. Skolresultaten i områdena har förbättrats svagt, samtidigt som gymnasiebehörigheten sjunker i resten av landet.
3. Skjutningarna är färre och polisutryckningarna minskar. Även kurvan för den självrapporterade otryggheten pekar åt rätt håll.
