När de första friskolorna etablerades i början av 1990-talet bestod sektorn huvudsakligen av små och lokala aktörer. I dag ser det annorlunda ut. En växande del av friskolorna ingår i större koncerner och den största aktören, Academedia, är noterad på Stockholmsbörsen.
Samtidigt har frågan om hur mycket av skolans resurser som stannar i verksamheten och hur mycket som tillfaller ägarna blivit en återkommande stridsfråga.
Får ägarna allt mer och eleverna allt mindre?
Frågan är svårare att besvara än den först kan verka. Motsättningen mellan elever och ägare är delvis retorisk. Att pengar går till en företagsägare betyder inte automatiskt att eleverna får mindre. En friskola som drivs effektivt kan i teorin både göra vinst och ge eleverna samma utbildningskvalitet som en kommunal skola. Omvänt kan en skola utan vinstsyfte ändå använda resurserna ineffektivt.
Men det går att se mönster. DN:s genomgång visar att friskolor, särskilt de stora koncernerna, i genomsnitt har lägre personaltäthet än kommunala skolor. Det är centralt, eftersom personalen är skolans största kostnad.
Men vi börjar med att titta på hur friskolesektorn ser ut:
Allt fler barn och unga går i friskolor. Förra året gällde det 23 procent av förskolebarnen, 16 procent av grundskoleeleverna och 31 procent av gymnasieeleverna.
En växande del av de offentliga skolmedlen finansierar alltså verksamheter som drivs i regi av privata huvudmän.
Sektorn domineras av aktiebolag, en bolagsform som enligt lag har som utgångspunkt att bedrivas med vinstsyfte.
Fakta.Skolans finansiering
• Svenska skolor finansieras huvudsakligen med skattemedel. Kommunerna betalar ett grundbelopp per elev till både kommunala och fristående huvudmän. Beloppet varierar mellan kommuner och skolformer.
• Friskolor får inte ta ut terminsavgifter, vilket innebär att deras intäkter i huvudsak kommer från den offentliga skolpengen.
Samtidigt har skolmarknaden konsoliderats. Fler friskolor drivs av färre bolag. Det är särskilt tydligt i gymnasieskolan.
I skoldebatten används ofta begrepp som vinst, utdelning och ”pengar till ägare” som om de betyder samma sak. Det gör de inte.
Vinst är skillnaden mellan intäkter och kostnader. Ett bolag kan göra vinst utan att några pengar lämnar företaget. Vinsten kan stanna i verksamheten och användas till investeringar eller fungera som buffert för framtida kostnader.
Utdelning är något annat. Det är pengar som faktiskt förs över från bolaget till ägarna. Hur stor utdelningen blir bestäms av ägarna och behöver inte motsvara årets vinst. Pengar kan också nå ägarna på andra sätt, till exempel genom räntor och koncernbidrag.
Det gör att frågan om hur mycket pengar som går till ägarna inte kan besvaras med ett enda mått.
Hur stora vinsterna är beror också på hur de mäts. Det finns inget enskilt nyckeltal som fångar hela bilden. Olika vinstmått belyser olika aspekter av företagens lönsamhet och kan därför ge olika svar.
Fakta.Tre mått på vinster
Det finns flera olika sätt att göra vinstberäkningar. Det spelar roll vilka intäkter och kostnader som räknas in, till exempel avskrivningar på tillgångar, ränteintäkter eller bokslutsdispositioner för att påverka beskattningen.
När vi har bestämt oss för ett vinstmått uppstår ytterligare ett problem. För att avgöra om vinsten är hög eller låg, det vill säga hur lönsamheten i företaget är, måste vinsten sättas i relation till något, till exempel omsättningen eller kapitalet.
Här är tre mått som ofta används:
■ Rörelsemarginal. Visar hur stor del av omsättningen som blir kvar för att täcka räntor, skatt och ge eventuell vinst.
■ Avkastning på eget kapital. Visar hur stor vinsten i bolaget är i förhållande till det egna kapitalet (ägarkapitalet). Det är alltså ett mått på hur stor avkastning ägarna får på de pengar de har satsat.
■ Avkastning på totalt kapital. Visar hur stor vinsten är i förhållande till allt kapital som används i bolaget. Måttet visar hur stor avkastning verksamheten ger på allt kapital, inklusive eventuella lån.
I följande tabell utgår DN från tre etablerade mått: rörelsemarginal, avkastning på eget kapital och avkastning på totalt kapital (se faktaruta). Som jämförelse har vi tagit fram siffror för hela den privata tjänstesektorn.
Rörelsemarginalen visar hur stor del av intäkterna som blir kvar när kostnaderna är betalda.
Den är högre för koncernskolorna (7 procent) än för icke-koncernskolorna (4 procent). Rörelsemarginalen är dock lägre än för hela tjänstesektorn (8 procent).
Med avkastning på eget kapital blir bilden en annan. Där ligger friskolorna på omkring 46-47 procent. Den höga avkastningen på eget kapital förklaras delvis av att ägarna har satt in relativt lite eget kapital i verksamheten. Det kan i sin tur tyda på att verksamheten bedöms ha relativt låg risk, bland annat eftersom intäkterna till stor del består av offentligt finansierad skolpeng, vilket kan göra den lättare att lånefinansiera.
Avkastning på totalt kapital ger en tredje bild. Där ligger friskolorna också högre än tjänstesektorn, men skillnaden är mindre dramatisk. Detta mått tar hänsyn till allt kapital i verksamheten, inte bara ägarnas eget kapital.
Poängen är att måtten svarar på olika frågor. Rörelsemarginalen visar hur stor del av intäkterna som blir kvar. Avkastning på eget kapital visar hur lönsamt bolaget är för ägarna. Avkastning på totalt kapital visar hur effektivt allt kapital i bolaget används.
Därför går det inte att säga att ett enda nyckeltal visar ”vinsten i friskolan”. Samma verksamhet kan se måttligt lönsam ut med ett mått och mycket lönsam ut med ett annat.
DN:s genomgång visar att 22 procent av icke-koncernskolorna och 4 procent av koncernskolorna lämnade utdelning under det senaste räkenskapsåret. Totalt handlar det om 385 miljoner kronor det aktuella året.
Mer än hälften, 223 miljoner kronor, var utdelning från Academedia AB, den största aktören på friskolemarknaden.
Men även den siffran måste tolkas med försiktighet. Academedia bedriver verksamhet i flera länder, inte bara i Sverige. Det går därför inte att utifrån den offentliga årsredovisningen avgöra exakt hur stor del av utdelningen som kommer från skolverksamhet i Sverige.
Det finns också ett större problem: utdelningar visar bara en del av penningflödet.
I större koncerner kan pengar flyttas mellan skolbolag och andra bolag genom koncernbidrag, räntor på interna lån eller betalning för koncerninterna tjänster. Därför ger utdelningar inte alltid en fullständig bild av hur mycket ekonomiskt värde som tillfaller ägarna. I princip kan en friskola köpa skolmat dyrt från ett annat bolag i samma koncern. Då ser pengarna ut som en kostnad i skolan, inte som vinst eller utdelning, samtidigt som överskottet kan hamna i det andra koncernbolaget.
Ägarna kan också få del av värden först när bolaget säljs. Vinster som under flera år får stanna kvar i verksamheten kan höja företagets värde. När ägarna säljer skolföretaget kan de få betalt för dessa upparbetade värden, även om de tidigare inte har tagit ut några utdelningar. Detta i sig betyder dock inte att några pengar försvinner från verksamheten.
Friskolor har ett ovanligt intäktssystem. Intäkterna är i huvudsak ”garanterade” och styrs framför allt av hur många barn och elever verksamheten har. Till skillnad från många andra företag handlar lönsamheten därför mindre om att hitta nya intäktskällor och mer om att kontrollera kostnaderna. Avgörande blir hur bolagen hanterar sina största utgiftsposter: personal och lokaler.
Eftersom vinstmåtten ger en splittrad bild kan man därför vända på frågan. I stället för att bara mäta hur mycket pengar som blir över kan man titta på vad skolorna faktiskt lägger pengarna på.
Sparar friskolorna in på personal?
DN:s genomgång visar att friskolor i genomsnitt har lägre lärartäthet än kommunala skolor. Lägst är lärartätheten i de stora koncernerna. I grundskolan har koncernskolorna i genomsnitt 0,7 färre lärare per 100 elever än kommunala skolor. Däremot är lärartätheten högre i icke-vinstdrivande friskolor (till exempel stiftelser och föräldrakooperativ) än i kommunala skolor.
Friskolor har också lägre andel behöriga lärare och lägre andel tillsvidareanställda än kommunala skolor.
I förskolan syns skillnaden särskilt tydligt i andelen förskollärare. Det är relevant eftersom personalkostnaden i genomsnitt är högre för en förskollärare än för en barnskötare. I kommunala förskolor har 48 procent av personalen förskollärarexamen, jämfört med 36 procent i fristående förskolor. Hänsyn har tagits till skillnader i socioekonomiska faktorer. Skillnaden är statistiskt signifikant. Däremot finns inga statistiskt signifikanta skillnader mellan olika typer av ägarformer bland de fristående förskolorna.
Vid en enkel jämförelse pekar även lönerna åt samma håll, men här är tolkningen mer osäker. Statistik från SCB visar att lönerna i läraryrken är högre i kommunala skolor än i fristående skolor. Men det verkar som att en stor del av skillnaderna kan förklaras av skillnader i ålder och region. Underlagen i SCB:s statistikdatabas räcker inte för att slå fast att friskolor generellt betalar lägre lön för samma arbete.
Om lägre personalkostnader också leder till sämre resultat för eleverna är betydligt svårare att avgöra. Friskolor och kommunala skolor har olika elevsammansättning, vilket gör jämförelser av kvalitetsmått (exempelvis betyg eller provresultat) komplicerade att genomföra. De påverkas i sin tur dessutom av betygsinflation och skillnader i hur prov rättas. Internationella kunskapsmätningar, såsom Pisa, är inte heller utformade för att jämföra olika huvudmän, än mindre olika typer av friskolor. Det blir för få friskolor med i urvalet.
En avhandling av nationalekonomen Petter Berg vid Handelshögskolan i Stockholm visar emellertid att elever i vinstdrivande gymnasieskolor senare får något lägre inkomster än jämförbara elever i kommunala skolor och pekar på lärarbemanningen som en möjlig förklaring.
Sammanfattningsvis är det alltså svårt att räkna fram exakt hur mycket pengar som har gått till friskoleägare i stället för till eleverna. Utdelningar visar bara en del av bilden: vinster kan stanna i bolagen, flyttas inom koncerner eller realiseras först när ett skolföretag säljs.
Men kostnadssidan visar ett tydligt mönster. Friskolor, särskilt de stora koncernerna, har i genomsnitt lägre personaltäthet och lägre andel behöriga eller tillsvidareanställda lärare än kommunala skolor.
Det betyder inte att varje sparad ”personalkrona” blir vinst. Men det visar var skillnaderna uppstår. I ett system där intäkterna främst styrs av antalet elever blir bemanning, behörighet och anställningsvillkor avgörande för att förstå hur offentliga skolpengar kan omvandlas till privat ägarvärde.
Svaret i korthet
1. Det går inte att räkna fram exakt hur mycket som gått till friskoleägare i stället för elever.
2. Frågan är mycket komplicerad. Utdelning är bara ett synligt flöde. Värden kan också föras över via koncernupplägg, interna tjänster eller när bolag säljs.
3. Det finns ett tydligt mönster på kostnadssidan: friskolor, särskilt koncerner, har lägre personaltäthet än kommunala skolor.
Det här är Fakta i frågan
• Har skjutningarna minskat? Varför är arbetslösheten så hög? Har vi en adhd-epidemi i Sverige? DN fortsätter att granska viktiga frågor om samhällsutvecklingen.
• Vi går till förstahandskällor och försöker så gott det går att svara på alla frågor med stor transparens och offentliga data.
• DN har gett två forskare, nationalekonomerna Lena Hensvik och Lars Calmfors, i uppdrag att läsa texterna. De faktagranskar inte i detalj men ger övergripande synpunkter för att minska riskerna för felaktiga slutsatser. DN står för allt innehåll i texten.
• Har du synpunkter på innehållet? Hör gärna av dig till kristoffer.orstadius@dn.se
• Missa inga fakta: Här hittar du alla tidigare delar. Du som är inloggad på DN kan också följa Fakta i frågan på vår sajt, genom att klicka på ”Följ”-knappen här i artikeln.
Läs fler Fakta i frågan:
Har dagens pensionärer sämre ekonomi än tidigare generationer?
Stämmer det att invandrare bär upp välfärden?
Har läget i utsatta bostadsområden blivit sämre eller bättre?
Hur mår miljön – bortom klimatet?
Löser polisen allt fler brott?
Dränerar vårdapparna den övriga vården på pengar?
Har Sverige blivit en sämre sportnation?
Vilka invandrare integreras snabbast?
Har vårdköerna ökat?
Har borgerliga regeringar haft otur med konjunkturen?
Alla Fakta i frågan finns här
