Före Gazakriget var Maram Almadhoun, 31, lärare i en av FN-organisationen Unrwas skolor. Hennes man Mohammad Ali, 35, är ingenjör och de har tre barn: Dalia, 8, Obada, 6, och Sanad, 2 år. Före kriget bodde familjen i en lägenhet som de köpt på avbetalning i ett relativt välmående kvarter i stadsdelen al-Rimal, i västra delen av Gaza stad.
– Jag kunde aldrig tro att vi skulle förlora vårt älskade hem och bli hemlösa, säger Maram Almadhoun med en låg, svag röst i telefon.
Men efter krigsutbrottet var det precis vad som hände.
Familjen har hela tiden varit inställd på att stanna i Gaza stad. De har flyttat från hus till hus, men inte till områden i centrala och södra Gazaremsan. Därifrån skulle det bli omöjligt att återvända till Gaza stad.
– Gaza stad är vår hemstad. Jag vill inte fly till ett ställe varifrån det blir omöjligt att återvända hem. Det hände mina föräldrar 1948, säger Maram Almadhoun.
Hon syftar på när staten Israel utropades och många palestinier fördrevs från sina hembyar, eftersom marken enligt FN:s delningsplan tillföll Israel.
Kort efter krigsutbrottet den 7 oktober i fjol tvingades familjen lämna sitt hem. Delar av lägenheten förstördes i ett av de första israeliska anfallen mot Gaza stad. Under attacken tog familjen skydd i ett vardagsrum.
– Bland det värsta under hela kriget har varit när israeliska soldater plötsligt dykt upp vid vår dörr och börjat ropa att vi måste gå ut. De säger att det är farligt att stanna kvar för att huset kan rasa över oss. Men det är också farligt att gå ut och riskera att bli skjutna, säger Maram Almadhoun.
Familjens första anhalt var i stadens östra del. Efter några veckor beordrade den israeliska militären att området skulle evakueras. Då flydde de till den centrala stadsdelen al-Rimal, och därefter till fem olika ställen runt om i staden innan de återvände till den bostad som de hade före kriget.
Inte vid någon flytt har de kunnat ta med sig några saker, utöver några dokument, ID-handlingar och nycklarna till den lägenhet de lämnat.
– Det är många tankar och funderingar som far genom huvudet varje gång vi flyr: Vart ska vi ta vägen? Vad tar vi med oss? Har vi tillräckligt med mat och dryck att ta med? Hur klarar vi nätterna utan madrasser och filtar?
Familjen har bott med både bekanta och främlingar, ibland i rasmassor, ibland i skadade byggnader. Ibland har de bott i något av de hus i norra Gaza stad som står tomma efter att cirka 1 miljon människor flytt söderut.
Fakta.Israelisk evakueringsorder för nästan hela Gazaremsan
● Israels markinvasion av Gazaremsan inleddes den 27 oktober 2023. Den 3 november hade mellan 800 000 och 1 miljon människor tagit sig till södra Gazaremsan. Mellan 300 000 till 350 000 personer antas vara kvar i norra Gaza i dag.
● Den totala befolkningen i Gazaremsan uppskattas för närvarande till 2,1 miljoner, med hänsyn till mer än 39 000 dödade och 110 000 som lämnat området sedan oktober 2023.
● För närvarande omfattas 86 procent av Gaza av israeliska uppmaningar att evakuera.
● Unrwa rapporterade i januari att upp till 1,9 miljoner internflyktingar bodde i eller nära organisationens 154 skyddsrum. Bara i slutet av juni tvingades omkring 200 000 personer evakuera på Gazaremsan – 9 procent av befolkningen.
Källa: FN
Nästan alla invånare på Gazaremsan har påverkats av de israeliska uppmaningarna att evakuera. ”För närvarande omfattas alla områden i Gaza, utom 14 procent, av evakueringsorder. Ganska ofta har folk bara några timmar på sig att packa och börja om från början, de är mestadels tvingade att gå till fots eller transportera sig på en fullsatt åsnevagn”, skrev nyligen direktören för Unrwa, FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar, Philippe Lazzarini, på X. ”Denna evakueringstaktik ger bara mer elände, rädsla och lidande för människor som inte har något med detta krig att göra. Befolkningen i Gaza är inte flipperspel eller schackpjäser, de är människor.”
När familjen Almadhoun vid den åttonde flytten återvände till sitt delvis förstörda hem var Maram både ledsen och glad. Men det finns inte mycket utrymme för att släppa fram känslor just nu. Som småbarnsmamma måste hon fokusera på att hennes familj ska överleva de intensiva bombningarna.
Familjen tog under tre veckor skydd i husets entré och ibland i hissen. Barnen fick brännskador av granater och splitter. Men snart kom en ny evakueringsorder.
Två av Maram Almadhouns bröder har dödats under kriget, liksom mer än tio släktingar, samt vänner och arbetskollegor.
Efter ytterligare åtta adresser bor de nu i ett hus som tillhör Marams kusiner. Där bor de med både grannar och släktingar.
– Det är väldigt trångt här hemma, men det känns säkrare att vara så nära varandra. Vi är i princip hela tiden rädda för israeliska bombningar och invasioner, säger Maram Almadhoun.
När DN intervjuade Maram Almadhoun kort efter krigsutbrottet i oktober sade hon att ingen plats skulle vara säker på Gazaremsan. Nu är hon ännu mer övertygad, och tror att beslutet att stanna i Gaza stad var rätt.
– När jag går på gatorna här har jag lust att omfamna dem. Jag älskar Gaza trots all förödelse och ödeläggelse.
Läs mer:
Förödelsen i Gaza syns från rymden – här är 19-åriga Farahs flykt
”Hizbollah drar in oss i krig mot vår vilja”
Gaza-bloggaren kritiserar Hamas – med risk för livet: ”De har förstört min framtid”
