Storfamiljen bestod av tre vuxna och sammanlagt 14 barn. När förundersökningen avslutats föddes ytterligare en son. Elva av barnen är målsägande i fallet, som handlar om att föräldrarna på olika sätt hållit dem utanför samhället. De har inte kommit iväg till tandläkare, de har knappt gått i skolan och slutligen har de vuxna aktivt motarbetat barnens omhändertaganden enligt LVU.
En kvinna som är mamma till ett av barnen har erkänt brott. Hon döms nu till skyddstillsyn och att betala ett skadestånd på 50 000 kronor till sin dotter.
Den andra kvinnan har nekat till alla brott och frias helt av rätten. På grund av att hon själv inte kan läsa eller skriva har hon sagt att hon aldrig förstått den fullständiga innebörden av de beslut som fattats kring hennes barn och domstolen anser att det kan finnas en möjlighet att så faktiskt är fallet.
Pappan till hennes barn har dock medgivit viss brottslighet och döms till det strängaste straffet av de tre åtalade – fängelse i tre år, och stora skadestånd till samtliga elva målsägande.
Åklagare Oscar Johansson hävdade vad gäller föräldraparet att deras påstådda brott bottnade i en romsk hederskontext. Den linjen får han inte stöd för av domstolen. Rätten anser visserligen att det funnit hedersrelaterade inslag i familjens liv, men de anser inte att det fanns med som ett uppenbart motiv för just de här brotten.
Texten uppdateras
