Bilderbok
Malte Persson och Moa Hoff
”Knut och Klas på knytkalas”
Bonnier Carlsen, från 3 år
Visst känner vi igen dem, de där smitarna. De som gärna är glada och charmiga, fast när det gäller gemensamma arbetsuppgifter, då… ja, då kommer mycket emellan. För Malte Perssons Klas handlar det om den musikaliska inspirationen. Självklart har han större lust att lira på ståbasen än att laga mat till knytkalaset han och Knut inbjudits till. Knytkalas förresten, råttorna Knut och Klas är tvungna att konsultera uppslagsboken, för att begripa kalasupplägget. Knut sätter genast igång, han grejar och bakar och oroar sig för att det han lagar inte ska räcka. (Också igenkänning). För Klas är det däremot chill. ”…Ingen stress. Jag har mycket att göra. Plus jazzen. Yes!”
Denna lilla sensmoraliska berättelse skuttar fram på vers. Riktigt rolig och rytmisk sådan dessutom. ”Jag gör något sen./ Först måste jag spela på basen igen.” tänker Klas, där han softar lutad mot en rosa falukorv under affischen för bandet ”Jazz Ratz”. Visst är han en slacker, i motsats till den samvetsgranne Klas som hackar lök tills tårarna rinner, bakar bröd och lägger in sill.
”Knut och Klas på knytkalas” är en både rolig och ironisk berättelse. Musikern Klas är en modern släkting till Thorbjørn Egners poet Klas Klättermus från 1953, han som gärna äter grannarnas nötter då vintern kommer men inte har tänkt på att plocka nötterna själv. ”Det bästa som han visste det var att lata sej, fadderullan lej”.
Jämförelsen mellan den flitige och den lättjefulla är ett klassiskt tema. Ofta får dessutom den loje, trots allt, mest sympati.
Jämförelsen mellan den flitige och den lättjefulla är ett klassiskt tema. Ofta får dessutom den loje, trots allt, mest sympati. Visst är det bra att Bror Duktig bygger ett stadigt hus, där alla de tre små grisarna kan rädda sig undan vargens förfärliga blåsningar. Men hans grisbröder verkar ju ha så roligt innan farorna hopar sig? Var finns rättvisan, denna eviga fråga.
”Knut och Klas på knytkalas” är en ovanligt färgstark variant på temat. Moa Hoffs bilder ger båda råttorna personlighet. Färgskalan är mustigt mörk, bilderna ofta generöst utfallande och fyllda av små blinkningar till det människoliv som pågår högt ovanför råttvännernas bon i underjorden. Den flitige Knut har till och med burkar med surdeg och kombucha, prydligt uppställda på sin hylla. Hos Klas är det mer röj, rosor och äppelskrott. ”Knut och Klas på knytkalas” är ett fint, färgmättat samspel mellan rimmad text och generösa bilder. Och visst bidrar Klas ändå till kalaset, det är ju han som bjuder jazzgung till dansen.
Läs mer av Pia Huss och mer om barnböcker
