Fartfyllda äventyr i skog och på vatten

Utö

Jag står på en klippa på Utö i Stockholms södra skärgård, iklädd en våtdräkt. Vi är fyra nybörjare som ska testa swimrun för första gången. Den enda instruktionen vi har fått är att vi ska ha på oss gymnastikskor som tål att bli blöta. Det är pirrigt. Majoriteten av oss gillar visserligen att springa i skogen, men vi betraktar oss som högst medelmåttiga simmare. Samtidigt är vi ­nyfikna. Vi försöker förstå hur paddlar, simlina och flytbojar egentligen fungerar.

En efter en glider vi ner i havet. Sedan börjar vi simma. Det känns främmande och hemtamt på samma gång. Vi kan ju trots allt simma, men det är ovant med gymnastikskorna. Saken med swimrun är att skorna ska vara på under simningen och våtdräkten under löpningen. Efter knappt hundra meter kravlar vi oss upp på klippan på andra sidan viken.

Sedan börjar vi springa. På stigar, genom skog, över spänger, klippor och våtmarker. Tempot är långsamt, och jag hinner till och med njuta av naturen. Vilken frihetskänsla! Innan vi ska hoppa i vattnet för andra gången hejdas vi av guiden ­Nicolas Remires, en sportig fransman som ­numera bor i Sverige.

– Schh, lyssna! Märker ni hur tyst och stilla det är här ute? Det är ju det här som är lite av grejen med swimrun – att vara ett med naturen.

Nicolas Remires är fast övertygad om att alla kan syssla med swimrun, det gäller bara att hitta rätt miljö, och att springa och simma lagom långa sträckor.

Att vårt äventyr äger rum just på Utö känns helt rätt. Det var på den här ön i Stockholms skärgård som sporten utvecklades i början av 2000-talet. Kombinationen vacker löpning längs havet och öar som ligger tillräckligt nära land och varandra för att man ska orka simma visade sig vara en perfekt swimrunmiljö. Numera finns här en nyanlagd swimrunled, Utö swimrun trail, som vem som helst kan testa.

Efter att ha sprungit och simmat i ett par timmar går vi med långsamma steg uppför backen till Utö Värdshus. Vildmarksliv i all ära, men den tillfredsställelse som infinner sig efter en fysisk aktivitet är svår att slå. Maten smakar lite bättre, och ölen känns lite kallare.

Järvsö

För den som vill testa många olika frilufts­aktiviteter är Järvsö en bra bas. Trakten har blivit ett nav för träning och lättillgängligt friluftsliv. Omgivningarna är snälla, och här behöver man inte trängas. Inte för inte har sex säsonger av äventyrsprogrammet ”Wild kids” spelats in i trakten och här hålls årligen en stor konferens om hållbarhet och resor.

Vi har hyrt ett hus mitt i backen ett stenkast från liften. Vi är på flera sätt ett spretigt gäng, från tonåringar till en som närmar sig åttio, från soffpotatis till vältränad, från äventyrlig till räddhågsen. Den gemensamma nämnaren är att vi gillar natur och friluftsliv, så varje morgon samlas vi vid köksbordet och gör upp en plan för dagen. Olika personer följer med på olika aktiviteter, egentligen är det bara cyklingen som tilltalar alla. På kvällarna sammanstrålar vi till middagen, på så sätt påminner en aktiv sommarsemester om en skidresa.

Om man ska testa en ny aktivitet är tipset att hyra en guide. Då kommer man snabbare in i sporten och undviker nybörjarmisstag. Vi vill lära oss grunderna i mountainbike och stämmer träff med guiden Fredrik Vest. Vi ses vid skid­liften, och här är det kö trots att klockan inte ens är nio på morgonen. För oss som är vana att vara här om vintern ser det lätt absurt ut när stora downhillcyklar lyfts upp på sittliften. Järvsö är dock välkänt i cykelkretsar, hit kommer folk från hela Europa och det talas ofta engelska i liftkön.

– Mountainbikelederna i Järvsö påminner om längdskidåkning, och downhill är cyklingens motsvarighet till utförsåkning. Mountainbike är en bra start, den gör att barnfamiljerna hittar till cykling, men den kan också vara en inkörsport till mer fartfylld cykling som downhill, summerar Fredrik Vest.

Vid Skästraberget finns de mer utmanande lederna, här varvas grävda leder med natur­stigar. Men som de nybörjare vi är håller vi oss till den gröna leden Badtjärn, som är bred och utan rötter och stenar. I Järvsö finns över 30 kilometer leder för cykling, och märkningen fungerar precis som i slalombacken, här finns gröna, blå och röda nedfarter. Vi tränar på att bromsa och svänga i tvära kurvor. Efter lite nötande är vi redo för Badtjärns blå nedfart, nu går det undan och vi tjoar i nedförsbackarna. Det är underhållande och en naturupplevelse på samma gång.

Järvsöguidernas Via Ferrata, den vajersäkrade klätterleden, är min personliga favoritaktivitet. Här utmanar man höjdrädslan samtidigt som man njuter av utsikten över Järvsö. För mer erfarna är det här en riktig nybörjarled, men för oss är det ett lagom stort äventyr. Lite speciellt känns det allt att vara så högt upp på ett berg. Man säkrar sig med två karbinhakar i en stålvajer, och varje gång man passerar en bergsögla lossar man karbinhakarna en åt gången. Så arbetar man sig uppför berget. På toppen finns en bänk där vi äter matsäck med nybakat bröd från Järvsö Gårdsbageri och njuter av utsikten. Vi startade på lite darriga ben, nu är vi uppspelta av adrenalin. Som avslutning tar vi Toppliften nedför berget och vinkar åt cyklister som är på väg upp.

Efter klättringen styr vi stegen mot Järvsö Champagnebar och beställer mathantverksplankan med lokal ost och chark, och förstås det vedugnsgräddade surdegsbrödet som har vunnit hantverks-SM. Det är kombinationen av livsnjuteri, kultur och friluftsliv som är grejen med Järvsö. Det är mathantverket, hälsingegårdarna och den genuina bykänslan som tillsammans med bredden i aktiviteterna lockar folk. Att man kan göra både och. Cykla i bergen på dagen och på gå champagneprovning eller delta i musikquiz på Järvsö Crêperie på kvällen. Att samhället består av många mindre entreprenörer bidrar också till den speciella Järvsökänslan. En familj i byn ­sköter liftarna. Här är småskaligt och anspråkslöst.

Lite vandring hinner vi med också. Husberget Järvsöklacken är med sin karakteristiska form Järvsöbygdens självklara landmärke, och en lagom utmanande toppbestigning. Vi susar hit på elcyklar, slinker in på Järvsö Lanthandel på vägen och köper lunchmackor och äppelmust, ställer cyklarna vid parkeringen vid bergets fot och börjar gå. Vi vandrar genom orörd gammelskog, det tar inte ens en timme och höjdskillnaden är ungefär 200 meter.

På toppen får vi lön för mödan. Tystnad. Utsikt. Fridfullhet. Det här är friluftsliv bortom allfarvägarna. Att skippa de populäraste orterna och sikta mot mindre, men mer personliga platser är definitivt ett friluftstips.

Det mest dramatiska Järvsöäventyret är ändå forsränningen. Vi har fått veta att vi ska ha på oss skor som tål att bli blöta, och att forsen som vi ska paddla i är klass 3-märkt, det vill säga medelsvår, typ röd skidbacke. Bara det känns läskigt, är det inte bättre att starta med en grön?

Pelle Nyberg, som driver företaget Upplev Järvsö, ler underfundigt:

– Analysera inte för mycket nu, det är bättre att vi kommer i gång. Vi kommer att ta olika vägar genom forsen, på så sätt varierar vi svårighetsgraden. Och vi kommer att åka nedför forsen fyra, fem gånger, så ni hinner vänja er.

Själv sitter han bak och styr ekipaget, dessutom ger han oss direktiv om hur vi ska paddla: ”vänster”, ”höger”, ”vila”. Vi lyder, och försöker vara synkade. Vi paddlar allt vi kan för att gummibåten ska få styrfart, helst i rätt riktning. Först paddlar vi genom en fors, och vågorna sköljer över oss – tur att vi har utrustats med våtdräkter. Sedan följer ett lugnare parti, och snart väntar ännu en fors. Det är oväntat roligt, som en naturlig karusell. En bergochdalbana i det fria. Bilderna som gopro-kameran tar på oss under färden avslöjar oss, vi skrattar så att vi kiknar.

Edängeforsen är en av 15 forsar i Mellanljusnan, och den sticker ut för att den inte är så känslig för olika vattenflöden. Här kan man paddla när vattennivåerna är låga, men också vid höga flöden. Vi hjälps åt att bära upp gummibåten på flaket som väntar nere vid forsens slut. De många rundorna fungerar lite som terapi: efter varje ny omgång känns det mer och mer bekvämt i båten. Halvvägs in i äventyret får vi en teorilektion om bakvatten och vågor. Vi får prova att kasta oss i forsen och känna på hur det är när forsen suger tag i en.

Veckans mest njutbara äventyr är ändå bastu­flotten. Bastun är varm när vi tuffar i väg på Ljusnan, men det är så vackert i kvällsljuset att vi direkt går upp och sätter oss på takterrassen. Att se landskapet från vattnet är fint. Patrik Klüft, kvällens guide, lagar grön Rydberg, en variant av klassikern biff Rydberg, som han serverar i vackra träkåsor. Resten av kvällen varvar jag bastun med dopp i Ljusnan. Det blir ett fridfullt slut på en äventyrlig resa.

Här hittar du våra resereportage.