Ficklampa och vattenpistol – så hittar du en okänd hällristning

Från gatan i Göteborgsförorten Askim ser det ut som en frodig villaträdgård, men mitt i den mjuka grönskan döljer sig bronsålderns budskap, huggna i sten.

Ett fornfynd måste tillgängliggöras för allmänheten, så här finns en särskild grind och en skylt, men själva ristningen är ändå lite svår att få syn på, även för en expert som Johan Ling.

– Har ni vatten? Vi måste kanske putsa bort smuts, och i blänket ser man bättre, säger arkeologiprofessorn.

Den som föreställer sig en hällristning som faluröda figurer mot grå granit, måste tänka om. Numera vet forskarna att stenen far illa av färgen. Och ljusets roll lyfts fram i stället. Johan Ling får en hink med vatten och häller ut det över hällen.

– Nu kommer den till liv, när vattnet reflekteras mot solen…

Johan Ling tar ett steg tillbaka och trots att han ägnat hela sitt yrkesliv åt detta blir han liksom hoppigt exalterad.

– Det här är magi, va! När den kommer fram så här. Hällristningar – de tar en i kroppen. Det starka i att man gjort dem i sten för över 3 000 år sedan, och att de finns kvar, manifesterade för oss…. Han tystnar vid tanken.

Hällristningen här mäter cirka två meter på höjden och en och en halv på bredden. Den består av flera olika figurer – ett stort skepp med stävar formade som djurhuvuden, flera mindre båtar, några fotspår, två djur och en liten människofigur.

Här finns också några skålgropar, det absolut vanligaste motivet på ristningarna – enkel i formen, men svårbegriplig.

I sin nyutkomna handbok och guidebok till de svenska hällristningarna skriver Johan Ling att de små fördjupningarna gäckar forskarvärlden. En del tolkar dem som symbol för kvinnokönet, andra kopplar dem till vatten, eftersom det samlas där vid regn.

I gammal folktro kallas groparna för ”älvkvarnar” och uppgifter finns om att människor offrat till överjordiska väsen genom att mala i groparna.

I dagsläget finns flera hundratusen skålgropar registrerade i databasen för fornfynd hos Riksantikvarieämbetet. Men de stora, mer spektakulära bilderna där föreställer oftast skepp och krigare.

– Bronsåldern är första gången som samhällena här i Norden investerar i båtar och manskap för långväga handel. Det är det som oftast avbildas och jag tror att de som utförde resorna, också gjorde bilderna, säger Johan Ling.

Och mer finns att upptäcka.

– Vi hittar hela tiden nya. Även allmänheten kan hjälpa oss med detta.

Tipsen från proffset börjar med en uppmaning att leta vid den dåtida strandlinjen, alltså en rejäl bit upp på land numera. Askimsristningen ligger till exempel 12 meter över havet.

Ling tycker också att man kan söka längs med gamla, kanske bortglömda, stigar och vägar och den ambitiöse kan ta hjälp av kartor från Lantmäteriet för att hitta sådana.

Att söka ”svarthällar” som vetter mot öster är ett annat gott råd. En slät fin häll som ser ut som att den borde ha en hällristning på sig, har kanske faktiskt också det. Det gäller bara att invänta nästa viktiga tips – ljuset!

I släpljus eller kvällsljus kan motiv som annars gömmer sig på klippan träda fram. Att lysa med ficklampa på berget kan hjälpa.

Och så detta med vatten. Johan Ling har letat ristningar utrustad med gigantiska vattenpistoler, men en vanlig dricksvattenflaska räcker i alla fall en bit.

Skulle lyckan vara framme ska man höra av sig till Länsstyrelsen eller Riksantikvarieämbetet, för bedömning och registrering. Ibland kan även den bäste bli lurad av naturen.

– Det är mycket fynd man tror man gör, där jag också tycker att det är svårt avgöra vad som är hugget och inte. Det kan vara isräfflor, säger arkeologiprofessor Johan Ling.