Filip och Fredriks ”Den sista resan” fick två Guldbaggar – men gick å andra sidan miste om de finaste priserna, för bästa film och regi.
Så var känslan efteråt glädje över de två priserna – eller en besvikelse över priserna de inte fick?
– Det är bra. Jag har inte sett de andra filmerna. Likt många andra har jag inte gjort det. Så därför kan jag inte bedöma om vi gjorde en bättre film eller inte. Så det är det omöjligt att uttala mig om, säger Fredrik Wikingsson.
Dokumentären ”Den sista resan” handlar om Filip Hammars försök att återskapa sin barndoms sommarsemestrar för sin far, den pensionerade läraren Lars som blivit gammal och trött.
Lars Hammar fanns med i salongen under prisutdelningen på Cirkus i Stockholm.
– Det är verkligen någonting när man sneglar ner på Lars som liksom sitter där och har ägnat sitt liv åt lärargärningen. Det är klart att han är en av de finaste människorna jag har träffat i hela mitt liv, så det är ju underbart.
Efter galan tog Filip Hammar hand om sin pappa och lämnade galan när efterfesten drog igång.
– Det är ju en lång gala, även om man är helt kry. Och är man då lite till åren kommen som han är, så tror jag att det kan vara som en ”Ironman”.
Nu börjar arbetet på ett nytt projekt. Fredrik Wikingsson beskriver att duon har ett ”embryo” till en ny film. Mer än så vill han egentligen inte säga.
– Vi har en idé vi sitter och spånar på. Vi får se, det är väldigt löst i kanten än så länge.
Är det en spelfilm eller en dokumentär?
– Det är någon slags spelfilm vi tänker på. Det är jättelöst och det är inte värt att orda om än. Det vore bara att jinxa den idén, säger Fredrik Wikingsson.
