Finland är till 80 procent självförsörjande då det gäller livsmedel. Men det räcker inte med att producera livsmedel, hela kedjan måste fungera så att produkterna når konsumenterna, påpekar Axel Hagelstam, direktör för planerings- och analysavdelningen på den finska Försörjningsberedskapscentralen.
– Det är ett stort nätverk där alla är beroende av varandra. Beroende på krisen kan det i värsta fall uppstå behov av att reparera vägar och järnvägar också, säger han.
Bränsleförsörjningen har utöver det sin egna, separata värdekedja.
Axel Hagelstam konstaterar att sedan det kalla kriget, då USA och Sovjetunionen låg i långvarig, latent konflikt med varandra, har hotbilderna förändrats och utvidgats.
Det är inte bara pandemin och kriget i Ukraina som förändrat läget, sabotaget mot gasledningen Nordstream och sabotage mot datakablar, haveriet som blockerade Suezkanalen och pirater utanför den afrikanska kusten är bara några av de nya hotbilderna.
Ett samarbete mellan Sverige och Finland då det gäller beredskapen är viktigt, understryker Hagelstam. Länderna är nära allierade och skulle en situation uppstå, då hamnarna i Östersjön inte kan användas så är vägen över norra Sverige Finlands väg västerut.
Finlands enda gräns på land mot ett annat EU-land är faktiskt gränsen mot Sverige, påpekar Hagelstam.
– Sverige bygger nu upp sin beredskap på nytt på ett sätt som passar moderna hotbilder, det kan vi också dra nytta av, säger Hagelstam.
Han konstaterar att Sverige och Finland redan inlett en gemensam utredning kring materialberedskap och gemensam lagerhållning. Länderna ska också samarbeta kring kritisk produktion.
Då det gäller livsmedel är Finland rätt väl förberett på en krissituation. Det tycker Mats Nylund, ordförande för Finlands svenska lantbruksproducenters centralförbund SLC. Nylund sitter också med i den grupp som regelbundet ser över krisberedskapen inom primärproduktionen, lantbruket.
– Jag skulle säga att det största hotet är lantbrukets lönsamhet, säger Nylund.
Lönsamheten lyfter Nylund, eftersom den finska beredskapen numera bygger på en fungerande marknad. Avtal mellan den offentliga sektorn och näringslivet ska se till att de lager som behövs i en krissituation finns att tillgå.
För jordbrukets del innebär det att utsäde, gödsel och bränsle för maskinerna finns i beredskapslager hos privata aktörer.
Då det gäller livsmedel är det enligt Nylund klart utpekat vad jordbruket måste tänka på. Förutom utsäde gäller det sådant som tillgången till reservdelar, speciellt i sådd- och skördetider. Mjölkgårdar och växthus styrs av datorer så datanäten måste fungera.
En plan för hur värmen slås av och på i växthus behövs till exempel om det uppstår brist på el. Nylund påpekar att det går bra att slå av elen ett par timmar, medan ett elavbrott på ett dygn förstör skörden.
– Hos oss är det här ordentligt genomtänkt hur sådana situationer ska skötas, allt är uppbyggt under en lång tid, säger Mats Nylund.
Skälet är, enligt honom, att Finland jobbat med krisberedskap länge. Kriget mot Sovjetunionen, som slutade 1944, påverkade tankesättet och viljan att se till att samhället fungerade i en krissituation.
– Fortfarande finns det i snart sagt varje finsk familj någon som upplevt kriget, säger Nylund.
Hotbilderna ser annorlunda ut nu, men pandemin och Rysslands anfall på Ukraina har aktualiserat behovet av en god beredskap, understryker Nylund.
Finlands beredskapslager
Finlands mål är att vara självförsörjande på baslivsmedel. Omkring 80 procent av livsmedelsproduktionen är inhemsk.
Livsmedelslagret ska innehålla brödsäd för 6 månader, just nu är lagret uppe i 9 månader.
Oljeprodukter, bensin och diesel finns för minst 5 månaders normalförbrukning.
Viktiga mediciner lagras motsvarande behovet i 3-10 månader.
Rekommendation att var och en ska kunna klara sig hemma 72 timmar.
Statsrådet slår fast hur stora lager som ska upprätthållas.
