Fyra idrottare som vill vara anonyma säger att någon eufori inom den finska truppen inte infann sig i något skede.
De fyra idrottarna tävlar i tre individuella grenar. Man medger att OS var en stor besvikelse för Finland men att det inte överraskar om man ser till den stora bilden.
Enligt dem har passionen saknats i finsk idrott i många år och en känsla av likgiltighet tycks ha spridit sig.
Att idrottarna tvingats stå vid skampålen och ta emot allt ovett uppfattar de aktiva som orättvist då alla idrottare som tog sig till OS nått världseliten trots, inte tack vare, ett system som inte fungerar.
Många idrottare i Paris klagade över avsaknaden av samhörighet och laganda. Många upplevde att de lämnades ensamma i OS-byn. Vissa kände sig så ensamma att de grät av ångest.
I brevet skriver man att det inom lagledningen inte fanns något intresse för att heja fram idrottarna före, under, eller efter tävlingarna.
Även de idrottare som tävlade tidigt i OS skickades hem i stället för att tillåtas stanna kvar för att heja fram de idrottare som ännu skulle tävla. Finland hade skickat hem nästan varje idrottare före avslutningen vilket märktes då en ensam Saga Vanninen bar den finska flaggan.
Många idrottare var under OS frustrerade över den apatiska och likgiltiga inställningen till idrottarna.
Enligt de fyra som skrivit brevet finns ingen vinnarkultur inom Finlands olympiska kommitté. För personalen tycks det vara betydligt viktigare att umgås med representanter för statsmakten, andra viktiga gäster och se till att familjemedlemmar trivs.
Många idrottare ansåg sig ha blivit utan hjälp och stöd.
I OS-byn sågs gäster av alla de slag varje dag. Politiker, tjänstemän, samarbetspartner och andra som inte hade något att göra med själva idrotten. Detta skilde sig markant från andra länder.
I brevet skriver man att det väl varit okej om idrotten och idrottarna gått först vilket inte var fallet.
Efter OS blossade en het debatt upp om finsk toppidrott. Något som idrottarna i sitt brev tycker är bra.
De anser att det är en bra början men befarar samtidigt att man i Finland vaknat för sent om man över huvud taget vaknar.
Enligt idrottarna slutar många talanger i förtid då systemet inte uppmuntrar till att kämpa sig igenom svåra tider. Övergivna idrottare slutar och fokuserar på studier i stället.
Lagledaren för OS-truppen, Leena Paavolainen, var nöjd med OS i Paris och talade om fina framgångar och ett positivt helhetsintryck.
I sitt brev förundrar sig kvartetten över enligt vilka kriterier man kan anse sig ha lyckats i OS.
Kvartetten säger att finsk toppidrott försöker nå framgång via ett system som inte fungerar. Man efterlyser reformer och nytänk, annars halkar Finland ännu längre efter.
Hela systemet behöver inte skrotas men viktigast av allt är att idrottaren står i centrum för allt, anser de. Allt måste byggas via idrottarens bästa. Om inte det görs kommer Finland också i fortsättningen att tappa ännu mer i konkurrensen.
