Juli 2019, i gränslandet mellan Kalmar och Östergötlands län. En blåskimrande fjärilshona letar efter ett lämpligt blad av sötvedel att lägga sina ägg på. Det är den växt vars blad hennes arts larver lever av.
Även om det har kommit enstaka regnskurar är marken fortfarande uttorkad från den ihållande torkan sommaren innan. Många av växterna på marken ser stressade och tunna ut.
Noggrant inspekterar honan varje planta av sötvedeln med dess karaktäristiska baljor, men de enstaka friska blad hon hittar är få och spridda. Tidigare fanns här gott om sötvedel, men sedan marken slutade betas av får har buskar och sly tagit över. Platsen har blivit skuggigare och igenvuxen.
Hon landar på ett litet, blekt blad, skrapar på det med frambenen och luktar med sina antenner. Det är inte idealiskt, men får duga. Hon känner en brådska att lägga sina ägg.
Så skulle man kunna föreställa sig en dag i livet för den kanske sista svenska individen av kronärtsblåvinge. Arten sågs senast i Sverige sommaren 2019 och trots intensivt sökande har den inte kunnat återfinnas sedan dess.
Torkan under extremsommaren 2018 var troligen en bidragande orsak till att både kronärtsblåvinge och veronikanätfjäril nu befaras vara utdöda i Sverige.
– Båda dessa arter hade minskat mycket och var sällsynta redan före 2018, men torkan blev sannolikt spiken i kistan, säger Karin Ahrné, miljöanalysspecialist och fjärilsansvarig på Artdatabanken på SLU Artdatabanken.
Nedgången för dessa två dagfjärilar speglar en bredare, global problematik. En ny studie i Science visar att antalet fjärilar i USA har minskat med 22 procent på bara 20 år.
– Det är oroande att man ser så stora minskningar på så kort tid. Studien tittar på antalet individer inom olika arter och visar att även vanliga fjärilsarter minskar i individantal, säger Karin Ahrné.
Studien har inte undersökt orsakerna till fjärilarnas tillbakagång, men forskarna lyfter fram tre sannolika förklaringar: förlust av livsmiljöer, klimatförändringar och användning av bekämpningsmedel i jordbruket.
I flera års tid har nu entomologer varnat för att antalet insekter i världen faller brant, även om de också är oeniga om hur omfattande minskningen är.
Oenigheten beror delvis på vilka metoder som används för att mäta insektsförekomsten. Vissa studier bygger på fällfångster, där det kan vara svårt att mäta förändring av antalet individer, medan andra använder mer avgränsade data från specifika ekosystem.
Men dagfjärilar hör till de insekter som är lättast att mäta, förklarar Lars Pettersson, docent i zooekologi vid Lunds universitet och samordnare för Svensk Dagfjärilsövervakning.
– Den amerikanska studien är baserad på samma etablerade metoder för fjärilsövervakning som tillämpas i Sverige och många andra länder i Europa. Man går och räknar fjärilar längs bestämda rutter. Det är en beprövad metod som bygger på att man promenerar i ungefär samma takt och noterar vilka fjärilar man ser inom ett visst avstånd från rutten, säger han.
Enligt Lars Pettersson stärker den amerikanska studien bilden av trender som har observerats i Europa och i Sverige under ett antal år.
– Tyvärr bekräftar resultaten det vi har sett i Europa, och även i vår svenska dagfjärilsövervakning sedan 2010 – att många fjärilsarter uppvisar negativa trender. Det är tydligt att vi står inför liknande utmaningar när det gäller att bevara våra fjärilspopulationer.
Enligt data som Svensk Dagfjärilsövervakning har tagit fram för DN syns en snabb minskning av antal dagfjärilar sedan övervakningen startade år 2010.
För de arter där det går att skatta trender (81 arter) visar analysen att medianarten minskade i antal individer med 20 procent fram till 2024 (med medianart menas den mittersta fjärilsarten när man ordnar dem från den som minskar mest till den som ökar mest).
Samtidigt har den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar minskat med nära 30 procent mellan 1991 och 2020, enligt data från 18 EU-länder. Och redan före 1991 skedde kraftiga minskningar, visar forskning.
När fjärilarna blir färre är det ett tecken på att deras livsmiljöer försvinner eller försämras.
– Fjärilar är en viktig indikator för miljötillstånd och biologisk mångfald. De speglar landskapet och de livsmiljöer som erbjuds, säger Lars Pettersson.
De flesta dagfjärilar trivs i ett varierat och blomrikt kulturlanskap där det bedrivs hävd, det vill säga där man har slåtter eller betesdjur.
På grund av att jord- och skogsmarker brukas mer intensivt och storskaligt än förr finns allt färre livsmiljöer där fjärilar hittar mat och värdväxter, såsom ängar, häckar, väg- och dikeskanter, öppna skogsbryn och naturbetesmarker.
– Stora öppna fält med en enda gröda eller granplanteringar är inte idealiskt för fjärilar, som behöver en variation av livsmiljöer. Ett av de största problemen för dagfjärilar är att tidigare öppna blomrika marker, som ängar och naturbetesmarker, växer igen eller planteras med gran, säger Karin Ahrné.
I den förra rödlistan från 2020 var 33 av 110 bofasta dagfjärilsarter i Sverige rödlistade, vilket motsvarar 30 procent.
Trots att många fjärilar i dag stretar på i motvind finns också exempel på framgångsrikt bevarandearbete.
Lars Pettersson pekar på initiativet ”Fjärilslandskapet” på gränsen mellan Jämtland och Medelpad. Detta område hyser ovanligt många sällsynta och hotade fjärilar.
För att hjälpa fjärilarna har länsstyrelserna i Västernorrlands och Jämtlands län tillsammans med SCA, Trafikverket och Svenska kraftnät genomfört åtgärder såsom slåtter, röjning och anpassad skötsel av vägkanter.
Det har gynnat inte bara fjärilar, utan också fåglar, blommor och andra insekter i området.
– Fjärilslandskapet är ett väldigt bra exempel på hur man kan skapa positiva förändringar för fjärilar och andra pollinerare genom ett nära samarbete med markägare och olika intressenter. Genom dialog med de som brukar marken går det att hitta lösningar som är hållbara både för näringslivet och för fjärilarna.
Läs mer:
Vem dödade kronärtsblåvingen?
Biologer nedringda om försvunnen fjäril
Därför är betesdjur bra för biologisk mångfald
Farlig okunskap om jordens viktigaste djur
