Gunborg Morén sätter sig framför en samling anteckningsblock och börjar bläddra. Fuktiga fingertoppar går över räknestreck på nötta sidor, en efter en. I köket bakom henne packas wienerbröd och kanellängder, det luktar inte nybakt. Genom ytterdörren kommer en kvinna in och frågar, åt en vän, när man kan hämta mat.
– Det är i morgon. Din vän kan anmäla sig på förmiddagen, och hämta en matkasse efter lunch.
Gunborg kommer till sista sidan i sista blocket. Stänger igen och säger:
– 6 820 matkassar och 19 994 brödpåsar delade vi ut förra året. I år verkar vi gå mot samma nivå. Det är över tre gånger så många som före inflationen.
År 1979 satt Gunborg på sitt jobb på Vägverket. Dagrapporter skulle skapas, löner betalas ut och telefonsamtal skulle besvaras.
– Det var mest klagomål på att vägar var för mycket eller för lite saltade.
En pensionerad vägmästare klev in på kontoret, pekade på henne och sa att du borde engagera dig ideellt. Gunborg blev hemvärnssjukvårdare inom Röda korset. 45 år senare är hon navet i deras verksamhet i Hedemora.
I dag kommer människor de aldrig trodde skulle söka stöd. En representant från Svenska kyrkan vittnar om att antalet matkassar sjufaldigats i Örnsköldsvik. Samtidigt sjunker antalet volontärer, enligt Gunborg.
– Engagemanget blir svagare för varje år. Man vill inte jobba gratis längre. Många vill åka till Mallorca, tvätta fönster, shoppa på rean och vara med barnbarnen i stället för att vara här. Vi behöver bli fler.
En flerbarnsmamma som jag bokat träff med på matutdelningen ringer. Hon säger att hon inte har några jävla pengar till bensin. Bilen har kört på ångorna senaste dagarna, så hon vet inte om hon kan komma och hämta sin matkasse.
Kvart över sju varje vardagsmorgon parkerar Gunborg sin bil utanför en matvarukedja, som de senaste åren förknippats med ord som ”rekordutdelning” och ”miljonregn över handlarna”. Hon går vant in och hämtar mat som skänks till Röda korset, åker vidare till nästa kedja som hjälper till. De får också in mat från lokala aktörer: potatis från potatisodlaren, ägg från kycklingbonden, mjölk från mejeriet hämtas upp under Gunborgs morgnar.
Klockan 10.58 öppnar Gunborg dörrarna för inskrivning till matutdelningen. Rusning in. En kvinna skriver upp sig först på listan, sedan en familj, sedan en pojke i mellanstadieåldern som skriver upp sin mamma som är hemma sjuk. Flerbarnsmamman kommer också, hon fick låna en hundralapp av en kompis för att tanka bilen och köra flera mil till Hedemora.
Hennes son i nedre tonåren är med, leker herre på täppan på en grushög med en annan pojke. Den som lyckas ta sig upp och stå på grushögen får göra en cool pose.
Är du fattig?
– Haha, ja vad tror du, mamma har börjat hämta mat här åt oss, svarar pojken som inte vill ha med sitt namn eller sin bild i tidningen.
Minns du när du blev fattig?
– Några år sedan, satt på mitt rum, hörde något från köket. Gick dit, mamma satt på golvet vid köksbordet och grät. Hon sa gå in i ditt rum igen, sedan låg hon på sjukhus i flera veckor. Sedan lärde jag mig vad sjukpenning är.
Pojken berättar att han aldrig behövt gå hungrig. Att det jobbigaste med lite pengar är att bli mobbad, man har inte råd med det som alla ens klasskompisar har. Gamla mobiler och kläder används varsamt, de undviker att köpa chokladkakor och äta ute. Och så delar han med sig av sina egna tips för hur man blir rik:
– Antingen föds man som det, eller så investerar man. Eller så lyckas man få ett bra jobb, det ska jag få.
Vad ska du göra när du är vuxen och rik?
– Köpa mat och ge till mamma. Eller så kan hon bo hos mig.
Vilken är din favoritmat?
– Chili con carne och McDonald’s.
Gunborg fortsätter jobba, matkassarna fylls med wienerbröden och annan mer näringsriktig mat, och hämtas upp en efter en. En kvinna hämtar sin kasse, hon berättar att hon plockar blåbär för att ge till barnen. En äldre kvinna åker två timmar enkel bussväg till Hedemora för att få mat till sina barnbarn. Matvarorna hon får som passerat bäst före-datum sparar hon till sig själv.
En pojke på fjorton år och en tioårig flicka är i sällskap med flera vuxna. De har alla flytt Ukraina sedan invasionskriget började.
– Flykten var okej. Det är farligt i Ukraina, och internet slutar funka ofta, och jag är en gamer. Sverige är bra, min mamma älskar Sverige, man får stöd här. Jag hämtar mat själv när mamma inte kan, säger fjortonåringen.
När han blir stor är han säker på att han kommer vara rik. Han ska äga ett hus, en dator och en bil, Nissan Skyline.
Tioåringen minns att hon åkte tåg och båt och buss för att fly och att hon var rädd när flyglarmen löd i Ukraina. Nej, de har aldrig gått hungriga i Sverige. Och på frågan vilken deras favoritmat är svarar de unisont.
– Pelmeni!
Degknyten fyllda med kött eller ost.
De ukrainska flyktingarna är en av de nya grupper som söker sig till matutdelningen. Andra är till exempel ensamstående föräldrar eller personer som tidigare levt på marginalen och som fått det extra kärvt i och med de senaste årens inflation. Sedan år 2022 har matpriserna ökat med 22 procent, enligt Matpriskollen.
Ökande arbetslöshet, fattigdom, bristande samhällsservice och social utsatthet präglar gamla bruksorter, som Hedemora i Dalarna. Det gör att fler söker sig till hjälpinsatser, enligt Johanna Saunders, tematisk rådgivare på Röda korset. Hon ser att hjälpinsatser som matutdelning har tre- och fyrfaldigats på sina håll för att möta behoven.
Varför har då antalet frivilliga hos er minskat, när behoven ökat?
– Pandemin hindrade äldre människor från att delta i våra verksamheter. Fler i Sverige har en mer pressad levnadssituation med krig i Europa, ökade klyftor, höjda elpriser och inflation. Kriserna som avlöser varandra drabbar inte bara dem som lever i fattigdom, säger Johanna Saunders.
Matutdelningen i Hedemora börjar runda av. Gunborg Morén sätter sig framför sitt nyaste anteckningsblock och skriver upp dagens siffra. 63 matkassar.
Läs mer:
Ensamstående Lailas hyra höjdes – då flyttade hon hem till mamma
Forskaren: ”Ekonomisk ojämlikhet kan bli ett demokratiskt problem”
