Det råder inte direkt någon brist på kvalificerade och mysiga kvarterskrogar i Vasastan. Inte minst när det gäller den krogtäta Surbrunnsgatan. Konkurrensen om matgästerna är smått mördande. Men nyöppnade Flor Matbar har, sedan de öppnade i januari, ändå lyckats locka en anständig publik – även om det är lite tomt på söndagarna i lokalen som tidigare härbärgerat både Jim & Jacob och Chipirón.
Det är förstås inga duvungar som står bakom krogen. Patrik Bjursten och chilenskättade Carlos Monllor Hidalgo har bakgrund i köken på flera välbekanta Stockholmsställen som Clas på hörnet, Melanders, Rolfs kök, Tranan, AG och Kryp In i Gamla stan.
Flor Matbar ska, enligt ägarnas manifest, vara som ett vardagsrum, för allt från stammisar till tillfälliga besökare. Mission accomplished. Det är lätt att känna sig hemma i den fyrkantiga lokalen med en hängvänlig bardisk, väggfasta träbänkar längs väggarna och små snygga träbord. Det udda, mönstrade porslinet är avväpnande och för tankarna till lyckade loppisfynd. Milda ljusglober i taket, även prytt med långa rader av torkade örter och gräs, ger en skön allmänbelysning.
Anar man ett spår av den fortfarande så populära ”viltplockat”-trenden? Ja, ett inledande bevis för det är Flors riktigt ljuvliga mocktail gjord på ett lagom sött hopkok av krusbär, färsk mynta och alkoholfritt bubbel. Det är som att sitta och sippa på försommaren själv medan vi granskar den korta menyn.
Vinlistan på väggen är inte särskilt omfattande och innehåller kanske inga stora fynd, men den vänliga sommelieren ger goda och entusiastiska tips. Vi blir fint lotsade genom utbudet och erbjuds att jämföra olika sorters chardonnay utan att vi känner oss till besvär
Krogkommissionen har dock ett tips, som vi tror att många gäster stämmer in i: Snåla inte med vin som kostar upp mot 200 kr glaset, det kan få de flesta på lite dåligt humör i onödan.
Även matmenyn är av det mer begränsade slaget, med runt tre alternativ per avdelning samt ett par specialare per kväll. Dock rejäla portioner och inget mellanrättstjafs vilket känns oväntat befriande.
Bland förrätterna hittar vi den för säsongen omistliga sparrisen – vit och grön grillad sparris (165 kr). Några stänglar spänstiga primörer, med en ordentlig klick stenbitsrom och ett par dillkvistar, i en citronsyrlig beurre blanc. Lite mer arbetad är tartar (195 kr), en stadig portion tärnat kött med syrad lök och små roliga bitar av inkokt päron med stjärnanis som ger en fin smakbrytning.
Burrata (145 kr) är menyns murrigaste – men kanske allra mest fantasifulla – rätt. En tät röra av perfekt mogna plommon har gifts ihop med chili, sojamarinerade valnötter och tomatvinägrett. En riktig smakbomb som förtjänar en ost av aningen bättre kvalitet för att nå riktigt himmelska höjder.
Den trivsamma känslan i lokalen håller i sig in på varmrättssidan, även om samtalsämnena blir något begränsade. Det är lite för trångt mellan borden för första dejten-kuttrande, jobbskvaller eller trängande rensa-luften-samtal. Nåväl, vi har annat vi kan prata om.
Torsk (295 kr) är en rejäl bit bakad fisk, tyvärr utan den där allra mjällaste texturen, men med god smak som får stå för sig själv utan onödigt salt – serverad med några söta, konfiterade tomater och en härligt grön basilikapesto med en något för stark vitlökssmak – i en sås som främst utgörs av smält smör, med några stänk av citron.
Menyns vegetariska rätt är en bönrisotto (245 kr), som är gjord på små, vita bönor al dente, med sofrito på örter och röd paprika, i en krämig sås på bränd grädde, toppad av ett lager vit sparris som skivats på längden, tunt, tunt.
Det är en mättande servering och ingen tokig rätt alls, om det inte vore för överdosen av salt – som vi blir helt på det klara med först en stund senare, då törsten sätter in.
Vid ett annat besök är kvällens specialare en hängmörad biff som kommer med samma tillbehör som den fasta menyns kalventrecote. Den grillade biffen på 400 kronor är trots priset ett fynd. Den serveras med sky, lardo, grillad salladslök och grön sparris. Skyn visar sig snarare vara en alltför stor skopa småtråkig rödvinssås, men köttet förlåter allt!
Den väl tilltagna serveringen skivat kött har hängt i restaurangens köttskåp i fyra månader, är smakrik och mör på en nivå som på många andra ställen kostar dubbelt så mycket. Ett glas bordeaux av modernt snitt (180 kr) lyfter rätten ännu mer.
Bland desserterna finns en citronkaka (125 kr), med några brutna bitar läcker violmaräng och en kula lakritsglass – en spretig kombination, kan tyckas, som ändå fungerar, eftersom ingen smak tillåts köra över en annan. Men det vi kommer att längta tillbaka till är den alldeles enastående chokladpuddingen (115 kr): len, krämig och gjord på chilensk kakao av det allra bästa slaget.
Att Flor även serverar koffeinfri espresso är riktig omsorg om gästernas välbefinnande. Det finns definitivt utrymme för förbättringar i köket, men när det gäller trivsel och servicekänsla sitter allt som en smäck.
Läs mer:
Läs fler av Krogkommissionens tester
Vill du ha mera tips på mat, dryck och krogar? Eller dela med dig av egna tankar och favoriter? Gå med i DN:s Facebookgrupp Snacka om mat och krog!
