Flyttade in i nyköpta huset – tre dagar före varslet

Fotbollsskorna får 10-årige Kareem Mostafa inte bära inomhus. Men det är svårt för honom att hejda sig när DN:s fotograf tar fram kameran. Kareem tränar i ett av Skellefteå FF:s pojklag och drömmer om ett liv som fotbollsproffs.

– Kan du ta en bild när jag liksom flyger genom luften?

– Nej Kareem, de är här på besök för att de jobbar med ett annat reportage. Det handlar inte om fotboll, säger mamma Enas Elgarf.

Vi står i hallen hemma i villan efter att ha mött upp henne utanför Skellefteå stadshus, där hon har deltagit i en workshop om företagande. Enas Elgarf har en livsdröm i det lite längre perspektivet. En restaurang eller en cateringfirma baserad på egyptisk matkultur.

– Men nu måste jag avvakta, för vi vet inte vad som händer. Jag har ett arbete där jag trivs, med en väldigt bra chef. Jag ska hålla fast vid det vi faktiskt har, säger hon.

Enas Elgarf arbetar med kundkontakter på arabiska inom trävaruexport, en bransch som hon har fått lära sig från grunden i Skellefteå. Hennes livskamrat Elaziz Mostafa jobbar i batterifabriken sedan ungefär tre år tillbaka.

– Vi vet tyvärr inte hur det blir med hans jobb, säger hon.

Oron delas av många av dem vi möter under några dagar i Skellefteå. De flesta varken vill eller orkar prata öppet om ovissheten. Flera beskriver hur de har lämnat sina hemländer för den gröna industrin där Northvolt marknadsförts som flaggskepp.

Det Enas Elgarf kallar för ”the bad news” har blivit som ett spöke i staden.

Hon berättar om sin och makens väg in i tillvaron som Skellefteåbor.

Bara tre dagar före beskedet att 1 600 personer varslas om uppsägning, av vilka 1 000 i Skellefteå, gick flytten från lägenheten till det nyköpta huset med fyra sovrum.

– Vi var för trångbodda, barnen har blivit större. De var så lyckliga när de fick egna rum, säger hon.

Vännerna slöt upp mangrant för att inreda och bära flyttkartonger. Samma kväll firade hela gänget genom att grilla på uteplatsen som vetter mot gräsmattan där Kareem numera kan sparka fotboll.

Är det ett äppelträd som står där?

– Ja, Kareem har ätit upp allihop, säger Elaziz Mostafa med ett leende.

Sonen skakar lite på huvudet åt pappas kommentar. Fotbollsspelare behöver givetvis äta ordentligt.

Enas Elgarf planerar att börja odla och njuter av bärbuskar och äppelträd, men ligger sömnlös över kostnaderna som är förenade med husköpet.

Tankarna snurrar kring tillvaron som familjen har byggt upp gemensamt. Enas Elgarf och barnen känner sig trygga i Sverige genom hennes anställning. Men om maken förlorar sitt arbete behöver han finna en ny arbetsgivare, snabbt.

– Äntligen har vi slagit oss ner på en plats vi älskar. Barnen har en bra skola, aktiviteter, vänner och pratar svenska. Nu måste vi tänka: hur ska vi betala för det här om han förlorar sitt jobb?

Själva bor Enas Elgarf och Elaziz Mostafa i Skellefteå sedan sex år.

– Några egyptiska vänner sa: ”norra Sverige är fullt av möjligheter bara du kan hantera vintern”. Efter diskussioner beslutade vi oss för att flytta upp och hitta jobb fort, vi ville inte förlora tid, säger Enas Elgarf.

När familjen kom till kommunen hade fabriken ännu inte slagit upp portarna.

– Många pratade om enorma möjligheter, att vi skulle få Europas största batterifabrik. Det var en stor och underbar dröm. Framför mina ögon har jag sett samhället förändras, hur allt har vuxit fram. Jag blev så lycklig när vi fick Sara kulturhus. Det hände väldigt mycket fint, säger hon.

Mer än en tredjedel av 4 608 personer som, enligt Statistiska centralbyrån, flyttade till Skellefteå i fjol kommer från andra länder. Flera av dem vi möter hoppas på lösningar i andra kommuner. De nämner ståluppstickaren Stegra som bygger en fabrik i Boden och pekar på företag med koppling till gruvindustrin.

Men Enas Elgarf vill inte att maken ska veckopendla för familjens försörjning.

– Min man är ingen bankomat som kan vara borta för att komma hem med pengar till oss. Han är en pappa och en make här i Skellefteå. Vi har valt att slå oss ner för att vi trivs, det är lugnt och tryggt. Barnen har det bra i skolan och jag gillar människorna.

Hon understryker att många lever under hårdare press än den egna familjen.

– De som har sålt allt de ägde i sina hemländer och människor som precis har flyttat hit, säger hon.

Enas Elgarf försöker hjälpa andra i jakten på nya jobb. I Kairo arbetade hon länge med personalfrågor. Sin anställning i träbranschen är, säger hon, frukten av att hon ihärdigt beskrev sin kompetens för företaget.

– Ta reda på vem chefen är och sök upp den personen, berätta allt om din kompetens och dina tidigare arbetslivserfarenheter. Ge inte upp, säger hon.

Mai Nabawy och hennes familj har också rotat sig i Skellefteå. Hon serverar sötsyrlig äppelkaka i den omsorgsfullt inredda lägenheten som ligger centralt i staden.

Både Mai Nabawy och hennes man arbetar i batterifabriken.

– Vi har lovat våra två barn att inte flytta igen.

Hon har ett hoppfullt lugn i samtalet, mestadels. Men när Mai Nabawy pratar om löftet till sönerna brinner det i hennes ögon.

– Vi reste till Kairo i somras, för första gången sedan flytten. Det var väldigt varmt och en kulturchock för barnen som känner sig mer svenska än egyptiska. De tyckte att det var roligt att träffa släkten, men längtade till Sverige, säger hon.

Första kontakten med Sverige var Linnéuniversitetet i Växjö. Dit sökte sig Mai Nabawy för fem år sedan, för masterstudier inom engelska och litteratur. Familjen bodde en tid i Skåne men när Mai Nabawys man erbjöds jobbmöjligheter i Skellefteå bar det av norrut.

– Barnen var skeptiska i början. De gillade inte att flytta till nya skolor flera gånger, säger hon.

Själv började hon på Northvolt som konsult, men anställdes snart av bolaget för arbete inom produktionskvalitet.

– Jag försöker ha hopp och positiva tankar. Men ja, om det värsta händer så har jag tre månader på mig att hitta ett nytt jobb, säger hon.

Mai Nabawy anser att svenska företag behöver bli mer öppna.

– Vi vill vara en del av det här samhället och bidra, oavsett om vi är en del av Northvolt eller inte. Företagen måste se att människor kan lära sig jobb, samhälle och språk på själva arbetsplatserna, säger hon.

En nödvändighet om landet vill undvika att förlora kompetens och skattebetalare, menar hon, och en förutsättning om människor ska våga flytta till Sverige.

– Oavsett det som sker på Northvolt nu, så är det ett av företagen som har öppnat upp för invandrare. Du kan lära dig processerna, som är lika nya för alla, och engelska är det officiella språket, säger hon.

Söker du aktivt jobb eller väntar du på besked?

– Jag är lite mittemellan. Men för att vara ärlig, helst skulle jag vilja gå till något som ligger närmare mig själv och vad jag har gjort tidigare. Gärna arbete med människor, kultur eller kommunikation, säger Mai Nabawy.

Fler röster om varslet

Katyuska Crespo, Peru, ingenjör med inriktning på arbetsmiljö.

”Min man har arbetat på Northvolt i tre år, vi vet inte om han berörs av varslet. Jag vill jobba inom industrin, men i mitt yrke behöver vi hantera lagar och information där man måste förstå och kommunicera på svenska. Jag är volontär på Röda korset och förbereder mig för arbetsmarknaden genom att lära mig språket. Jag deltar i programmet Korta vägen på Arbetsförmedlingen, och skulle ha fått praktik på ett företag i Skellefteå. Det företaget har även uppdrag för Northvolt, så platsen drogs in. Den osäkra situationen är svår, så vi letar efter alternativ. Vi kan tänka oss andra kommuner i norr, om det finns jobb.”

Anastasiia Romaniuk, jurist från Ukraina, har tvingats lämna Northvolt.

”Jag kom till Sverige i januari i år. Jag är nog den enda som har fått gå från Northvolt två gånger. Först hade jag ett kontrakt som inte blev förlängt. Sedan började jag igen och min chef ville att det skulle bli en fortsättning. När kontraktet löpte ut kom företagets beslut, så jag tvingades sluta. Jag söker massor av olika jobb, men får ofta inte ens något svar. Även om de inte kan erbjuda jobb, så kan de väl i alla fall svara. Det är så dåligt, tycker jag. Min partner jobbar på Northvolt, men vi vet inte hur det blir för honom. Han har friat och vi ska gifta oss. Det blir i liten skala, bröllop är dyra. Jag bor i ett rum i en korridor, och är väldigt orolig för ekonomin.”

Läs mer:

Northvoltbolag i konkurs: ”Ägaren har inte haft möjlighet att skjuta till större belopp”

Northvolt: Förhandlingar delvis klara om uppsägningar

Tiden rinner ut för Northvolt – hemligt spel runt räddningsplan