Systrarna Cecilia och Elisabeth Orre växte upp i Blackeberg på 50- och 60-talen och har flyttat tillbaka nu när de är pensionärer.
– Det var massor av barn här då. Mammorna var hemma, det fanns inga dagis, och vi ungar var ute jämt, säger Cecilia.
– Det finns hur mycket natur som helst här, det är bra när man har hund. I morse var vi ner till Mälaren och tog ett morgondopp, säger Elisabeth.
Hundarna också?
– Det är för kallt för dem, runt tio grader i vattnet.
Brukar ni vara i Södra Ängby?
– Det finns ingenting att gå till där, säger Cecilia Orre.
Blackeberg byggdes i början av 1950-talet. Området fick tidstypisk folkhemsarkitektur med höga punkthus, trevåningshus och radhus, allt i bruna toner.
Alber Issa har skrädderi, kemtvätt och låsservice vid torget. Många av hans kunder är äldre.
– Alla är snälla och det är lugnt här. Jag trivs, säger han.
Har du varit i Södra Ängby?
– Nej.
Gun och Bo Sjöquist flyttade till Blackeberg från Jönköping för 20 år sedan och trivs utmärkt.
– Mälaren är på promenadavstånd, Grimsta naturreservat inom räckhåll och det tar fyra minuter att gå till tunnelbanan. Det är idealiskt, säger Gun Sjöquist.
Hon uppskattar den genuina bebyggelsen.
– Det har varit en del problem med knarkhandel men vi har inte märkt något, vi har inte känt oss otrygga.
Har ni varit i Södra Ängby?
– Jag gick bort mig och hittade inte hem. Och där finns ingenting. Jo, man kan köpa bröd, säger Bo.
I Blackebergs centrum finns parkering, mataffär, torghandel, en boulebana och Peter Celsings tunnelbanestation i rå betong. Samt biblioteket.
– Vi har haft en generationsväxling, det har fötts mycket barn här. Det är fler bostadsrätter nu, många har flyttat härifrån, säger bibliotekarien Maria, som inte vill medverka med sitt efternamn.
Hon har jobbat i Blackeberg i tio år.
Har du varit i Södra Ängby?
– Jag har promenerat där och hälsat på en vän någon gång. Men vägen mellan stadsdelarna är som en skiljeväg.
Inne på biblioteket finns också ett medborgarkontor där invånarna kan låna en dator och få hjälp med att förstå brev från myndigheter och fylla i blanketter.
Johan, som inte heller vill medverka med sitt efternamn, jobbar på medborgarkontoret. Han tycker att det är bra att Södra Ängby skola ligger på gränsen mellan stadsdelarna, det blir en blandning av barn.
I utkanten av Södra Ängby har en grupp på sex personer skogsyoga på ängen. Här finns också ett utegym och Ängby tennisklubb.
Anna Tergil, som leder yogagruppen, har barn i Södra Ängby skola.
– Det är stora skillnader mellan stadsdelarna, det märks i skolan. Jag får en annan känsla när jag går in i Södra Ängby än när jag är i Blackeberg.
Vilka känslor då?
– Ja… det är olika, säger hon.
Helena Cedergren har jobbat tio år på ett hunddagis i Södra Ängby.
– Det är väldigt trevligt här. Trevligt folk och fin natur.
Nästan alla hundar på dagiset bor i Södra Ängby.
– Jag tycker att det är dyrt, vi tar 4 200 kronor i månaden. Men de som bor här har råd, några har två hundar hos oss, säger hon.
Det är skillnad på hundar och hundar, enligt Helena.
– Jag jobbade i Sätra tidigare, det var ett helt annat hundklientel när vi var ute och gick. Här ser man inga muskelhundar.
En fredagsförmiddag är det öde inne bland Södra Ängbys vita villor, nästan ingen är ute.
– Alla säger att vi är så olika och pratar om de stora skillnaderna. Det är inte sant, vi umgås över gränsen, säger en kvinna som vill vara anonym.
Området består av cirka 500 villor uppförda 1933–1939 i en utpräglat funktionalistisk arkitektur. Bebyggelsen skyddas av Riksantikvarieämbetet som riksintresse.
Hanna Alm är i trädgården med barnen Edda och Arvid.
– Vi flyttade hit i oktober och tycker att det är jättebra, nära till förskolan, Judarnskogen och Ängbybadet. Det är lugnt, man hör fåglarna. Det är bra kommunikationer och det är enhetligt, behagligt, säger hon.
Inget busliv?
– Nej. Vi har hört att någon har blivit av med lite utemöbler, men vi har inte märkt något av det.
Har du varit i Blackeberg?
– O ja, det är vår närmaste mataffär, säger Hanna Alm.
Läs mer:
Grafik: Så ser skillnaderna ut där du bor
Folkhemsbygge kontra mångmiljonvillor i Västerort: ”Stora skillnader, det märks i skolan”
