Förre Natogeneralen: Fem svagheter i Sveriges försvar

Den 63-årige generalen arbetar i dag som konsult efter att ha pensionerat sig från Storbritanniens armé.

Mellan 2017 och 2020 var James Everard Deputy SACEUR i Nato, alltså försvarsalliansens biträdande överbefälhavare.

Han tycker att Natos norra flank, där Sverige ingår, har stor potential.

– Det är tydligt att detta kommer att bli det starkaste gemensamma styrkeområdet i Nato. Det är redan så sammansvetsat, säger James Everard.

Trots det ser han flera områden där Sverige och Nato behöver utveckla försvaret för att kunna hantera hotet från Ryssland.

– När man ser på utmaningarna är min lista ganska lång. Den börjar med luftförsvaret, säger James Everard.

Luftförsvaret ska dels skydda militära trupper, dels skydda civilbefolkning och kritisk infrastruktur. Här har Sverige gjort flera investeringar, bland annat i de nya fregatterna, som ska bestyckas med luftvärnsrobotar.

Men att stoppa alla luftangrepp i ett krig liknande det Ryssland för mot Ukraina är omöjligt – och Försvarsmakten kommer att behöva prioritera vad som ska skyddas.

Nummer två på James Everards lista är det som i Nato kallas ”joint fires”, gemensam eldgivning. Det innebär en kombination av långräckviddiga attacker från flera olika vapensystem. Till exempel en förening av kryssningsrobotar från stridsflyg, raketartilleri och ballistiska missiler från krigsfartyg.

– Tanken är att vi ska kunna slå mot fienden på djupet och därmed undvika ett utdraget närstridskrig, säger James Everard.

Men en förutsättning för effektiv gemensam eldgivning är spanings- och underrättelsesystem som hittar målen. Därför behövs satelliter i låg omloppsbana.

Försvarsmakten fick i början av maj tillgång till sin första satellit, men det är USA som står för den absoluta majoriteten av Natos resurser i rymden.

Det tredje området i James Everards analys är att alliansen behöver utveckla automatisering och obemannade system. Drönare på marken, i havet och luften. För anfall, men också för att stoppa motståndarens inkommande attackdrönare.

Ukrainas väpnade styrkor är de som kommit längst i den utvecklingen. När drönaroperatörer från Ukraina deltog i den svenska storövningen Aurora 26 rapporterade AP att operatörerna slagit ut svenska trupper enkelt.

– De stoppade övningen tre gånger, sa piloten ”Tarik” till AP och lade till att trupperna varit döda om övningen, som hölls på Gotland, varit på riktigt.

Carl-Johan Edström, generallöjtnant och chef för Försvarsstaben, tycker att Sverige har mycket att lära sig av Ukraina, men hävdar att rapporteringen är att göra ”en höna av en fjäder”.

– Det här var ett av flera hundra moment där en ukrainsk drönaroperatör uttalar sig utan att ha helhetsbilden, säger han och fortsätter:

– Vi måste öva svårt och misslyckas. Sedan gör vi om momentet, övar och lyckas. Den här diskussionen om att vi förlorat övningen, det är faktiskt bara struntsnack. Det här var en lyckad övning.

James Everards fjärde punkt på utvecklingslistan för Nato och Sverige är det han kallar ”konvergens”.

– Det vill säga samtidiga multidomänoperationer, att slå mot flera mål samtidigt med all kraft vi har, säger James Everard.

Domän är det militära begreppet för ett militärt område: armén strider i markdomänen, flyget i luftdomänen, flottan i sjödomänen. En multidomänoperation är när de arbetar tillsammans. Till exempel att en cyberattack släcker fiendens radar, så att stridsflyg kan komma fram och bomba bort hinder för en framryckande pansartrupp.

Här ser James Everard att flera Natoallierade har en hemläxa att göra.

– De flesta nationer är bra på sjö, mark och luft, men har inte utvecklat eller byggt upp tillräckliga förmågor inom cyber, elektromagnetisk krigföring och rymd för att kunna genomföra en multidomänkampanj, säger han.

Everards femte punkt är att utveckla logistiken. Det är relevant för Sverige, som är ett så kallat bakre område på Natos karta. Här ska soldater, ammunition, reservdelar och vapensystem kunna passera mot en eventuell front i Finland och Baltikum.

– Det behövs också lagerhållning och djup i förråden. Om du ska genomföra multidomänstrid och använda långdistansvapen kommer du att behöva mycket kritisk ammunition, så det måste byggas upp, säger James Everard.

Han vill även se en mer utbyggd fortifikation, alltså fasta försvarssystem som kan hindra en framryckande fiende från öster. Det är här James Everard anser att personminor är effektiva.

– Ukrainarna har varit framgångsrika i att stoppa ryssarna och göra dem till lättare mål. De har använt hundratusentals minor för det. Minor är ett känsligt ämne i många länder, men vi måste titta på det, säger han.

Finland, Estland, Lettland, Litauen och Polen har lämnat Ottawakonventionen, som förbjuder användningen av personminor.

Den finska armén utbildar nu sina soldater i att hantera personminor. Sverige anslöt sig till konventionen i slutet av 1990-talet, och den svenska soldat som hanterar vapnet riskerar fyra års fängelse.

– Minorna är mycket effektiva. Det måste föras en debatt om dem, och era politiska ledare måste förstå nackdelarna med att inte ha dem, säger James Everard.

Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) uppger att det pågår en utredning av hur Sverige ska förhålla sig till Ottawakonventionen.

Svenska soldater ska kunna försvara Finland, och Sverige leder Natostyrkan FLF Finland, som baseras i Boden. Den ska kunna strida på finskt territorium, där det kommer att finnas personminor.

– Då behöver vi naturligtvis också studera så att det blir en kompatibilitet. Det är precis en sådan analys som görs just nu. Men jag kan inte föregripa det arbetet i dag. Vi behöver jobba med det här intensivt, säger Maria Malmer Stenergard.

Läs mer:

”Dubbelt så dödlig” – så ska Sveriges armé bli starkare

Sveriges nya Natostyrka invigd: ”Ger oss inflytande”

Marco Rubio hyllar Sveriges försvarsindustri