I två veckor har världens länder försökt komma överens om ett nytt mål för ekonomiskt stöd från rika till fattiga länders klimatarbete – och efter klockan 15 svensk tid har mötet gått in på övertid.
Det föreslagna stödet på 250 miljarder dollar per år skulle vara en kraftig ökning från dagens 100 miljarder, men mycket långt från de fattiga ländernas krav på 1 300 miljarder dollar. Den siffran finns med, men bara som ett svagare övergripande mål som alla världens länder gemensamt ska sträva mot.
”Detta är inte i närheten av vad utvecklingsländerna behöver”, skriver nätverket Loss & Damage collaboration på plattformen X.
Klimataktivisten Eric Njuguna från Kenya frågar sig på samma plattform om summan är ”ett skämt” – och konstaterar att den är mindre än Elon Musks förmögenhet.
Det råder tystnad från de stora spelarna, som USA, Kina och EU. Enligt källor till DN uppges dock de rika länderna vara villiga att gå med på en siffra på 250 miljarder dollar.
Saudiarabiens och Arabgruppens motstånd mot referenser till fossila bränslen i slutdokumentet verkar ha fått effekt. I förslaget finns inga sådana formuleringar.
Många fattiga länders delegationer ska ha reagerat med chock och ilska.
Ali Mohamed, ordförande för den afrikanska förhandlingsgruppen, beskriver förslaget som ”helt oacceptabelt och otillräckligt”.
– 250 miljarder kommer att leda till oacceptabla förluster av liv i Afrika och runt om i världen, och äventyrar vår världs framtid, säger han i ett uttalande.
Flera utvecklingsländer vänder sig också mot att det inte är de rika länderna som ansvarar för finansieringsmålet, utan att även utvecklingsländer görs ansvariga.
– De 250 miljarder dollar inom den föreslagna formuleringen är inte acceptabla eftersom de inkluderar alla olika typer av källor. Om formuleringen inte ändras bör siffran vara minst 500 miljarder dollar. Annars är detta inte framsteg, säger Sandra Guzman Luna, grundare av Climate Finance Group för Latinamerika och Karibien.
Mathias Fridahl, forskare om klimatpolitik vid Linköpings universitet, tycker att det nya förslaget ändå är ett kreativt kompromissförsök från klimatmötets ordförandeskap. I de fortsatta förhandlingarna kommer nu de olika parterna att vilja höja ambitionsnivån.
– Det kommer att finnas ett tryck från många fattiga länder att ändra finansieringstexten. Samtidigt kommer det vara ett motsvarande tryck från en rad minst utvecklade länder, lågt liggande ö-nationer och många rika länder att öka ambitionsnivån när det gäller utsläppsminskningarna, säger han.
En fråga som har varit infekterad är hur man ska räkna pengar som ges till klimatbistånd från de olika regionala utvecklingsbankerna och Världsbanken. I dagsläget räknar man andelen stöd som kommer från rika länders donationer. Men nu sker en rörelse mot att räkna med alla pengar från utvecklingsbankerna – inklusive de som kommer från länder som i klimatförhandlingarna räknas som utvecklingsländer.
Enligt Rebecca Thissen på organisationen Climate Action Network klargör inte nuvarande förslag om klimatpengarna ska utgöras av bistånd eller lån, eller om de måste vara additionella, det vill säga räknas utöver redan befintliga lån, investeringar och biståndspengar.
– Vi har ingen garanti för att pengarna kommer att betalas ut som bistånd, vilket betyder mer skulder för utvecklingsländerna, säger hon.
Artikeln uppdateras
