I år spelas fotbolls-EM i Schweiz, och du kan följa sändningarna på SVT och Viaplay. Här får du en tydlig överblick över grupper, spelschemat och slutspelets finalträd med avsparkstider och tv-kanal. Här hittar du också skytteligan och assistligan.
DN guidar till alla värdstäder, mästerskapets största stjärnor samt EM-historien i stort och Sveriges EM-resultat.
När spelas EM?
2–27 juli 2025. Gruppspelet avgörs 2–13 juli, slutspelet 16–27 juli.
Finalen spelas på St. Jakob-Park i Basel. Ingen bronsmatch spelas i EM.
Alla EM-grupper
De deltagande 16 nationerna är indelade i fyra grupper. Här hittar du matchprogram och tabell för alla grupper. Sverige spelar i grupp C:
● Danmark–Sverige, 4 juli 18.00, SVT
● Polen–Sverige, 8 juli 21.00, Viaplay
● Sverige–Tyskland, 12 juli 21.00, Viaplay
Grafiken nedan uppdateras allt eftersom matcher spelas.
Värt att veta om värdstäderna
Schweiz är värdland för fotbolls-EM och matcherna spelas på åtta olika arenor i åtta olika städer.
Basel: St. Jakob-Park
Kapacitet: 35 689
Bastu blev ingen vinnande hit i Basel, som i maj stod värd för Eurovision song contest. Själva tävlingen hölls i inomhusarenan St. Jakobshalle, men musikfesten märktes överallt i Schweiz tredje största stad. Fotbollsarenan St. Jakob-Park fungerade som tittar-arena där en stor tv-kub installerats mitt på planen.
Bern: Wankdorfstadion
Kapacitet: 32 997
Västtyskland besegrade oväntat storfavoriten Ungern i finalen i fotbolls-VM 1954 med 3–2. Ungrarna dominerade då den europeiska fotbollen och hade inte förlorat en match på fyra år. Skrällen på Wankdorfstadion kom att kallas ”Miraklet i Bern”. 2001 revs den gamla VM-arenan och en ny byggdes på samma plats, där EM nu ska spelas.
Genève: Stade de Genève
Kapacitet: 30 950
Genève kallas ofta för Fredens huvudstad och har ofta fungerat som en plats för diplomati och internationella relationer. Nationernas förbund, föregångaren till FN, bildades här 1920, precis som internationella Röda korset 1863. I dag har många FN-organ sitt säte i Genève och de så kallade Genèvekonventionerna reglerar väpnade konflikter.
Zürich: Letzigrundstadion
Kapacitet: 24 186
Letzigrundstadion är klassisk mark för friidrottare. Den årliga tävlingen Weltklasse Zürich kallas ibland för ”endags-OS” och har sett många klassiska dueller, bland annat mellan Carl Lewis och Ben Johnsson på 100 meter 1988. 27 världsrekord har satts på arenan. Ett som står sig än i dag är ryska Jelena Isinbajevas stavhoppsrekord på 5,06 meter från 2009.
Sankt Gallen: St. Gallen arena
Kapacitet: 18 251
I oktober 1833 klev den tidigare svenska kungen Gustav IV Adolf in på värdshuset Vita hästen i Sankt Gallen. Han hade avsatts i en statskupp 24 år tidigare och efter det levt ett kringflackande liv på kontinenten. Gustav Adolf blev kvar i Sankt Gallen fram till sin död 1837, enligt vittnesmål alkoholiserad och utfattig.
Luzern: Allmendstadion
Kapacitet: 16 496
Vanligtvis förknippas Luzern med en annan sport än fotboll – nämligen rodd. I norra utkanten av staden ligger den långsmala sjön Rotsee som anses vara ett av världens bästa roddvatten, skyddat från vind av de omkringliggande alperna. Här ordnades historiens första rodd-VM 1962 och sjön har stått värd för VM ytterligare tre gånger. Dessutom blir det rodd-VM här igen 2027.
Sion: Stade Tourbillon
Kapacitet: 9 570
Redan för 7 000 år sedan bodde det människor i det som i dag är staden Sion, som fortsatt vara en viktig plats genom historien. På två höga kullar utanför staden ligger två fort. Det ena, Château de Tourbillon, har också fått ge namn åt fotbollsarenan som är den minsta att användas under EM med plats för bara drygt 9 000 personer.
Thun: Thun arena
Kapacitet: 10 187
När FC Thuns herrar 2005 gick till Champions Leagues gruppspel genom att besegra Malmö FF i den avgörande kvalmatchen fick de inte spela på hemmaplan, matcherna flyttades till Bern. Den gamla arenan, Stadion Lachen, uppfyllde inte Uefas krav. Strax senare dömdes den ut även för inhemskt ligaspel. 2011 stod en ny arena klar, den där EM-matcherna nu spelas.
Stjärnorna i fotbolls-EM
Inför fotbolls-EM kliver flera stjärnor fram som nyckelspelare för sina lag: Leah Williamson leder de regerande europamästarna England, Spaniens Aitana Bonmatí har blivit utsedd till världens bästa spelare två år i rad. Marie-Antoinette Katoto har gjort 37 mål på 53 landskamper för sitt Frankrike, Stina Blackstenius är het för Sverige, Giulia Gwinn styr Tysklands försvar som ny lagkapten – och Norges offensiv leds av Caroline Graham Hansen i samspel med Ada Hegerberg.
EM-historien = tysk dominans
Sedan premiären 1984 är det bara fem länder som har vunnit guld, och bara tre stycken de senaste 30 åren. Det beror främst på att Tyskland allt som oftast dominerat turneringen och tagit hem totalt åtta Europatitlar (1989, 1991, 1995, 1997, 2001, 2005, 2009 och 2013).
Övriga guldvinnande nationer är: Sverige (1984), Norge (1987 och 1993), Nederländerna (2017) och England (2022).
I EM 2022 såg slutspelet ut enligt följande:
Kvartsfinaler:
England–Spanien 2–1 efter förlängning.
Sverige–Belgien 1–0.
Tyskland–Österrike 2–0.
Frankrike–Nederländerna 1–0 efter förlängning.
Semifinaler:
England–Sverige 4–0.
Tyskland–Frankrike 2–1.
Final:
England–Tyskland 2–1 efter förlängning.
Sveriges EM-resultat
Blågult vann det allra första Europamästerskapet för damer, 1984. Därefter har det blivit många medaljer i EM, VM och OS – men ingen ny titel.
I det senaste EM-slutspelet, i England 2022 (uppskjutet från 2021 på grund av pandemin), åkte Sverige på en rejäl smäll i semifinalen mot värdnationen: 0–4 i Sheffield.
Året därpå tog Sverige hem ett VM-brons, men missade sedan ändå OS 2024 som är det senaste internationella mästerskapet som spelats på damsidan.
EM 1984: Guld.
EM 1987: Silver.
EM 1989: Brons.
EM 1991: Inte med.
EM 1993: Inte med.
EM 1995: Silver.
EM 1997: Delad trea (bronsmatch borttagen ur turneringen).
EM 2001: Silver.
EM 2005: Delad trea.
EM 2009: Ut i kvartsfinal.
EM 2013: Delad trea.
EM 2017: Ut i kvartsfinal.
EM 2022: Delad trea.
Sveriges EM-trupp
Målvakter: Tove Enblom, Vålerenga, Jennifer Falk, Häcken, Emma Holmgren, Levante/Hammarby.
Backar: Jonna Andersson, Linköping, Nathalie Björn, Chelsea, Magdalena Eriksson, Bayern München, Amanda Ilestedt, klubblös, Hanna Lundkvist, San Diego, Amanda Nildén, Tottenham, Linda Sembrant, klubblös, Smilla Holmberg, Hammarby.
Mittfältare/anfallare: Filippa Angeldahl, Real Madrid, Kosovare Asllani, London City, Hanna Bennison, Juventus, Stina Blackstenius, Arsenal, Rebecka Blomqvist, Eintracht Frankfurt, Lina Hurtig, Fiorentina, Madelen Janogy, Fiorentina, Fridolina Rolfö, Barcelona, Johanna Rytting Kaneryd, Chelsea, Julia Zigiotti Olme, Bayern München, Ellen Wangerheim, Hammarby, Sofia Jakobsson, London City.
