Landslagskollegorna Anna Swenn-Larsson och Kristoffer Jakobsen tar ankarliften upp i Hammarbybacken i Stockholm. Men under skidorna den här dagen är det inte vitt. Utan grönt.
Häromåret invigde anläggningen skidåkning på konstgräs under barmarktid. Det är, åtminstone inte än så länge, världselitens förstaval för träning. Känslan är inte riktigt detsamma som snö, säger Jakobsen.
– Men jag tror att det här är en bra grej att börja åka skidor på, lära sig stå i pjäxor, hitta en bra balans. Jag tror att det är ett bra verktyg för yngre och greppet kommer väl bara bli bättre och bättre, tänker jag.
Att åka på gräs kan vara ett sätt att möta klimathotet mot alpinsporten och samtidigt slippa slita på smältande glaciärer. Ett annat är skidåkning på konstsnö i inomhushallar, ett koncept som alltså fanns redan för 15–20 år sedan men som i dag har blivit ett allt vanligare inslag.
Hallar finns i en rad länder i Europa. Det svenska landslaget har i omgångar varit i tyska Wittenburg under årets försäsong. Tidigare år har Kristoffer Jakobsen även tränat i skidhallen i Oslo.
Det är som att man sätter en hockeyrink på sniskan lite.
Hur är det att träna inomhus?
– Vad ska man säga, det är som att man sätter en hockeyrink på sniskan lite, säger slalomspecialisten och skrattar till.
– Den i Oslo är lite plattare än de andra, det är därför vi mer har kört i Tyskland.
För att världens bästa åkare ska ha någon nytta av hallarna behöver underlaget spolas isigt.
– Men tyvärr kan man inte ligga där för mycket, det är ju platta backar och det blir för enkelt – även om det är isigt. Men det som är bra är att man får mycket likadana svängar. Det blir ingen påverkan från underlag eller vind. Man vet vad man kommer få ut av träningen där medan det i Zermatt eller Saas-Fee (glaciärer i Schweiz) kan blåsa 120 kilometer i timmen på toppen och bli inställt två dagar i rad.
Kommer gräs- och inomhusträning behövas mer i framtiden med tanke på klimatförändringarna?
– Nu åker ju vi i landslaget till Argentina (under europeisk sommartid), men klubbar och skidgymnasium åker ju jättemycket inomhus. Så var det inte när jag gick på gymnasiet, när alla österrikiska glaciärer var öppna, säger 30-årige Jakobsen.
– Skidhallarna kommer också bara bli bättre och bättre, tror jag.
Anna Swenn-Larsson är inne på samma spår.
– Det känns som folk åker mer och mer inomhus och speciellt i slalom är det ju väldigt effektiv träning. Och sen vet man ju aldrig med utvecklingen, det kommer kanske gå att åka storslalom och fart där i framtiden också!
Det blir ju lite mer naturligt om man mer följer snön.
Svenska OS-ettan i storslalom, Sara Hector, påpekar att brittiske slalomstjärnan Dave Ryding bara tränade inomhus och på gräs fram till 13-årsåldern.
– Så bevisligen kan man vinna världscuptävlingar på det sättet också, det är coolt, säger hon.
För att möta en ny verklighet finns dock även något annat som alpinsporten kan göra, fortsätter Hector: Skjut på säsongen.
– I Sverige går det ju till exempel jättebra att åka skidor ända in i maj. Så man kanske i stället skulle kunna börja i oktober. Det blir ju också lite mer naturligt om man mer följer snön.
Läs mer:
Europeiska alpinlandslag ”tvingas” träna i Argentina – igen: ”Tycker inte att Fis lyssnar”
Grävmaskiner på glaciären delar alpinvärlden inför premiären: ”Bilderna gör ont”
