När Mats Malm, Svenska Akademiens ständige sekreterare, presenterade Han Kang som årets litteraturpristagare berättade han också att han just talat med henne.
– Hon hade just avslutat en middag med sin son. Det verkade vara en stillsam dag i Seoul.
Hon var inte förberedd på beskedet, fortsatte Malm. De hann så smått diskutera förberedelserna för prisutdelningen i december.
En stillsam dag – ett adjektiv som ganska väl beskriver både Han Kangs utstrålning som författare som hennes prosa. Hon beskrivs ofta som lågmäld, viskande i intervjuer, lugn.
Han Kang föddes i Gwangju i sydvästra Sydkorea. När hon var tio flyttade familjen till Suyu-dong i Seoul. Hon har senare berättat att uppväxten präglades av förlust – hon och hennes bror hade en storasyster; ett barn som föddes för tidigt och dog efter bara någon timme.
– Det handlade inte bara om förlusten. Det handlade om hur värdefulla vi är. Mina föräldrar sade till min bror och mig: ”Ni har fötts till oss på ett så värdefullt sätt, och vi har väntat på er länge.” Men det fanns sorg också, sade hon till The Guardian 2017.
Hon var ett läsande barn. Pappan var författare men behövde ta lärarjobb på olika platser för att dra in pengar, familjen flyttade runt, berättade hon för DN:s Mats Almegård 2017:
– Det var svårt att hitta nya vänner. Böckerna som fanns hemma blev min räddning. Jag läste både det som var avsett för barn och för vuxna.
Hon visste redan i de tidiga tonåren att hon ville bli författare, men var inte säker på att hon hade något att bidra med.
– En dag gick det upp för mig att författare famlar i mörkret: sårbara och veka ställer de frågor. Då bestämde jag mig för att skriva. Frågor är för mig än i dag det enda möjliga svaret i livet, sade hon i DN-intervjun 2017.
Han Kang studerade koreansk litteratur på Yonsei University. När hon var 23 år gammal publicerades några av hennes dikter för första gången i en tidskrift. Två år senare kom hennes första novellsamling och 1998 debutromanen.
Under åren som följde fick hon en mängd utmärkelser och priser i Sydkorea, men hennes internationella genombrott kom med romanen ”Vegetarianen”. Den gavs ut 2007 i Sydkorea men översattes till engelska 2015 och kom på svenska 2016. Boken belönades bland annat med det prestigefyllda Man Booker International Prize.
Romanen skildrar en kvinna som levt ett tillbakadraget och ordnat liv i Seoul men plötsligt bestämmer sig för att bli vegetarian – något som visar sig inte enbart handla om diet, utan vara en rent existentiell förändring. ”Han Kang skriver fram en människa som har sett allt, som hatar mänskligheten i världen och djur-människan i sig själv”, skrev DN:s kritiker Aase Berg om romanen.
Redan 1997 hade Han Kang skrivit om naturen och människan – en novell om en kvinna som bokstavligen förvandlas till en växt, mannen vattnar henne och pysslar om henne, det slutar med att plantan dör och maken undrar om hon kommer att få liv igen när våren kommer.
– Senare ville jag skriva en ny berättelse om en kvinna som förvandlades till en växt och det blev ”Vegetarianen”, som på många sätt var annorlunda än novellen. Det blev en våldsammare och mörkare berättelse.
2016 kom också romanen ”Levande och döda” på svenska, om hur den sydkoreanska militären i maj 1980 brutalt slog ned ett student- och arbetaruppror i Gwangju. Det inträffade bara månader efter att Han Kangs familj flyttat därifrån.
– Hela min familj brottades länge med skuld för att vi överlevt. Själv har jag funderat mycket på vad som driver människor till att utöva extremt våld, sade hon till DN 2017.
Länge var massakern tabu att tala om i Sydkorea.
– Med tiden har familjerna fått upprättelse, men det är fortfarande ett känsligt ämne. Jag blev faktiskt förvånad över att min roman fick så bra mottagande, sade hon i DN-intervjun.
2019 kom ”Den vita boken” på svenska. Där tar hon sig an ett annat svårt ämne från uppväxten – storasystern som aldrig fick leva.
– Det måste ha varit en oförglömlig upplevelse för min mor. När jag växte upp sa hon ofta: ”Du kommer aldrig att kunna förstå hur vackert barnet var. När hon öppnade sina ögon strax efter att hon fötts var hennes ögon fantastiska, och det var bara jag som såg det.” Jag lyssnade på historien och blev fascinerad av min döda systers ögon. Jag hade känslan av att jag hade fötts i hennes ställe, sade hon när DN:s Torbjörn Ivarsson mötte henne 2019.
Hennes senaste roman på svenska är ”Jag tar inte farväl” som kom tidigare i år. Det snöar konstant genom hela romanen. Den skildrar en kvinna, en författare som tidigare skrivit en roman om en massaker, och som beger sig till vulkanön Jeju för att hjälpa en vän. Även där har en historisk massaker inträffat. 1948 revolterade kommunistsympatisörer men upproret slogs skoningslöst ned av regeringstrupper. Precis som med massakern i Gwangju, var det länge tabu att tala om den på Jeju.
– Jag vill att dessa trauman ska vara öppna och närvarande. Livet är lite som elektricitet. Det måste flöda. Och blod måste flöda, sade Han Kang till DN:s Mats Almegård i våras.
Huvudpersonen i ”Jag tar inte farväl” plågas av svåra migränanfall. Det har också Han Kang gjort, ända sedan tonåren. Till The Guardian har hon sagt att migränattackerna ”påminner henne om att hon är människa” – ett anfall tvingar henne att sluta arbeta, sluta läsa, sluta med vardagsrutinerna. Det håller henne ödmjuk.
– Om jag var hundra procent frisk och full av energi skulle jag kanske inte ha kunnat bli författare, sade hon till The Guardian 2017.
Under timmarna efter Nobelprisets tillkännagivande höll sig Han Kang tyst. Inga uttalanden någonstans, förutom det Mats Malm vidarebefordrade i Börssalen: En middag med sonen, en stillsam dag i Seoul.
Läs mer
Han Kang får Nobelpriset i litteratur
Björn Wiman: Man börjar längta efter ett Nobelpris som betyder något
Sju snabba fakta om årets Nobelpristagare i litteratur
