Vi tar det hela från början.
Sent på natten den 15 mars var göteborgaren Alessio på väg att slänga sopor i sitt bostadsområde i Biskopsgården, när han tyckte sig höra en tupp som gol. Kunde det stämma? Hade en granne höns i sin lägenhet?
Snart förstod Alessio att ljudet kom inifrån soprummet. Och mycket riktigt: där satt en vit tupp på en stol.
– Det var en galen överraskning. Jag älskar djur, och jag visste att den här tuppen var lite ovanlig – någon typ av silkeshöna. Han var smutsig och lite tilltufsad, men verkade inte skadad, säger han.
Bredvid tuppen stod en skål med ris.
Alessio tänkte att fågeln kanske hade blivit stulen, eller bara övergiven. Efter att ha ringt djurambulansen, som inte kunde hjälpa till, och fått reda på att fågelcentralen öppnade först på morgonen, bestämde han sig för att ringa polisen.
– Det var inte deras högst prioriterade ärende, men de sa att de skulle skicka en patrull, säger han och skrattar.
Tre poliser dök upp och tog tuppen till djursjukhuset för undersökning. Han visade sig må bra, under omständigheterna.
Det är här Olivia Helltén, eller Ägg-Olle som hon kallas av sina kollegor, kommer in i bilden. Så fort hon fick nys om tuppen, ringde hon polisen och sa att hon ville ta hand om honom.
– Jag skyndade att höra av mig. Jag var rädd att han skulle avlivas annars. När man har förutsättningarna så vill man hjälpa. Så tänker jag i alla fall, säger Olivia Helltén.
På gården i Landvetter där hon bor finns hästar, höns, kaniner och hundar. Hon har flera gånger tagit hand om omplacerade djur, och hennes hönsflock saknade tupp, så matchningen var perfekt.
Namnet Torsten fick tuppen av polispatrullen som hämtade honom, berättar Olivia Helltén. Nu har Torsten bott på gården i två veckor.
Den vita skruden utmärker Torsten när han och de nio bruna värphönorna vaggar fram i vårsolen.
Men han är inte större än Agda-hönsen. Därför tror Olivia Helltén att Torsten är en dvärgsilkestupp. Hon beskriver honom som snäll och nyfiken, men feg.
– Torsten är ingen kaxig tupp. Det är inte han som bestämmer, det är tjejerna, om man säger så. Han är mer som en lillebror, som vill vara med hönsen men inte vågar följa efter dem utanför gården.
Hur Torsten hamnade i soprummet vet ingen, men Olivia Helltén tänker att det kan ha varit någon som har köpt en tupp som husdjur, och sedan insett att det inte var så lätt att ha en tupp i en lägenhet.
– De hade ställt ris hos honom, så de försökte ju ta hand om honom lite. Men han hade ju inte mått bra av att vara kvar där, säger hon.
Sedan Torsten kom till gården har han ”fått tillbaka färgen i ansiktet”, tycker Olivia Helltén.
– Han var mer nervös först, han har blivit mycket mer framåt. Nu går han stolt. Som en tupp!
Blir det några kycklingar framöver?
– Vi får se. Kanske får Torsten bli pappa nästa år.
