Fransk multikonstnär sötchockar Stockholm

En gigantisk, bullig, chockrosa jätteskulptur möter besökarna i det nya utställningsrummet i Stadsgårdsterminalen bortom Slussen. Den föreställer Mr Pink, ett av multikonstnären Philippe Katerines alter egon. Katerine är en folkkär, Youtube-älskad fransk artist, prisad filmskådespelare och numera också konstnär känd för sin milt absurdistiska humor och självbiografiskt subversiva surrealism.

Under covidpandemin, när han och familjen var isolerade ute på landet, bestämde han sig för att förvandla vardagen till en drömvärld – inte sällan med hjälp av barnens udda leksaker och pysselgrejer som verktyg. Resultatet blev den nyligen öppnade utställningen ”Mignonisme” (ungefär ”söthet” på svenska), som är en hyllning till den fria fantasin mitt i den vanliga verkligheten.

– Som musiker var det ju jobbigt och rätt ångestfyllt att vara så isolerad. Men genom att leka med det vi hade till hands, som till exempel modellera, blev det trots allt en lycksalig och befriande period också, säger Katerine på telefon från en filminspelning, ett äventyrligt drama på Grönland där han spelar mot den populära kvinnliga komikern Blanche Gardin.

Tittar man närmare på Mr Pink ser man att den runda, rosa jätten – med många småkompisar runt om i rummet – har ett svart ärr över bröstet. Ett minne från Katerines barndom när han blev opererad för ett svårt hjärtfel. Under den gulliga, lekfulla ytan i ”Mignonisme” visar sig andra, mörkare skikt. Hågkomster ur det förgångna präglade av sår, kroppslig skam och mobbning.

I en annan del av utställningen finns några festligt satiriska foton där Katerine driver vilt med sin egen skallighet. Genom ett slags naivistisk trompe l’oeil-teknik har han målat ansikten på sin egen kala hjässa. För att bita huvudet av skammen än mer erbjuder utställningen också gratis entré för alla skalliga under utställningsperioden.

Den rosa kulören som genomsyrar utställningen visar sig inte heller så okomplicerad som det kan verka.

– Jag har alltid gillat rosa, det är ju en blandning av rött, som kan vara blod, och vitt som betecknar något oskuldsfullt, säger Katerine.

– Det är också ett sätt att erövra en färg som var förbjuden för oss pojkar när jag var barn. Det var ju otänkbart att få ha något rosa på sig, det var bara blått som gällde.

Delar av ”Mignonisme” är specialdesignad för Stockholm. Inför utställningen isolerade sig Philippe Katerine igen under en vintermånad, frivilligt denna gång, med bara sin hund Zouzou som sällskap och tecknade. Idén var att bara välja ut verk som var präglade av ”mignonisme” – alltså gulliga till uttrycket men med en existentiell prägel under ytan, som ångest över döden, ensamhet, våld, klimatångest.

– Jag vet inte vad det har att göra med Sverige direkt, men i familjen har vi i alla fall alltid känt att vi är lite svenska på något sätt. När jag spelade in en skiva i Malmö för ett antal år sedan kände jag mig verkligen hemma. I samma veva föddes min son en månad för tidigt i Frankrike så det blev en väldigt dramatisk upplevels.

– Jag hoppas att det kommer att bli lugnare när jag nu får chansen att återvända, skrattar Philippe Katerine som kommer till Sverige i maj för en ”finissage” där han stänger utställningen ”Mignonisme” med ett liveperformance med mycket musik kallat ”Vad jag vet om döden, vad jag vet om kärlek”.

Läs mer om konst