I Vanessa Kamgas medvetande är det som att den där arrangörstabben – en av många under friidrotts-EM på Stadio Olimpico i Rom – aldrig ägde rum.
Det hon minns är en fenomenal diskustävling, hennes dittills bästa i karriären. Det enda hon hade makt över var sin prestation och i det avseendet levererade hon mer än vad någon kunde begära – så varför klaga?
– Det var en otroligt häftig upplevelse och jag visade verkligen hur mycket jag älskar att tävla och hur mycket jag skiner när jag är i tävlings-”mode”. Jag tar bara med mig positiva erfarenheter från det mästerskapet ändå, säger 25-åringen.
När damernas diskusfinal i EM var avslutad syntes Vanessa Kamgas namn på femte plats efter ett nytt personbästa på 62,71 meter.
Senare under natten meddelade dock juryrummet att hennes tredje kast hade mätts från fel nedslagsplats efter att en funktionär satt ner sin sticka i gräset på måfå. I och med det ströks Kamgas tre sista kast, inklusive det nya rekordet, som hon alltså aldrig skulle ha fått genomföra.
Sveriges förbundskapten Kajsa Bergqvist beskrev efteråt diskuskastaren som besviken och chockad när hon på EM:s sista dag summerade det som varit det stökigaste mästerskapet hon upplevt.
Med en målmedveten blick mot OS i Paris har Kamga dock fortsatt att leverera sina bästa resultat i karriären. I slutet av juni noterade hon ett nytt – den här gången giltigt – rekordkast, 62,92 i Falun, och kunde därmed lämna det uteblivna personbästat i Rom bakom sig.
Och inte nog med det. En vecka senare skickade hon i väg diskusen hela 65,09 meter i Örbyhus – och tog därmed över Anna Söderbergs svenska rekord som hade stått sig i 25 år.
Kastet hade räckt till ett EM-brons i Rom.
Gör jag jobbet vet jag att det kan bli hur bra som helst.
– Det går verkligen hur bra som helst med träningen och på tävlingarna. Det är otroligt kul så tätt inpå ett OS, säger Vanessa Kamga och slår fast att hon trots sin superform inte uppnått sin fulla potential.
– Jag känner fortfarande att det finns så grymt mycket mer i mig. Det gör mig så exalterad över framtiden och att fortsätta tävla. Det är det roligaste jag vet. Jag fortsätter bara att drömma om ännu längre kast.
Kamga lämnade Rom som EM-nia. Men när hon talar om mästerskapet är hon kvar högre upp på resultattavlan.
– Jag gick från EM med en femteplats och i VM förra året kom jag på 13:e plats. Jag känner att jag tar mer mark på den internationella scenen. Jag fortsätter jaga de här stora resultaten som nu börjar tillhöra mig.
Du säger att du kom på femte plats i EM. Är det så det känns rent moraliskt?
– Jag känner att jag visade att jag tävlade som en femma. Sedan var det ju ett väldigt struligt mästerskap. Jag gjorde mitt längsta kast där och då. Vi vet hur långt det var och det hade räckt till femte plats. Allt som hände i efterhand … det är inte det jag tar med mig från tävlingen.
Hur upplevde du det som hände efter tävlingen?
Kamga funderar en liten stund för att hitta orden.
– Jag kan ju bara ta med mig min egen prestation. Jag gjorde en fantastisk tävling och satte ett personbästa på ett internationellt mästerskap.
– Jag visade på en enorm styrka och det är det jag tar med mig. Vi kan inte göra något åt funktionärsmissar och det är ju bara synd att det mynnade ut i att mina tre sista resultat ströks – men oavsett vet jag vad jag har gjort. Jag kastade ett personbästa och det är det jag väljer att fokusera på.
Den positiva känslan tar hon nu med sig till OS där hon jagar nya rekordlängder på Stade de France i damernas diskus med kval den 2 augusti och förhoppningsvis final tre dagar senare.
– Jag fortsätter att drömma fritt. Gör jag jobbet vet jag att det kan bli hur bra som helst, säger Vanessa Kamga.
