– Med tanke på att det är ganska stor skillnad ridmässigt mellan de olika tygelfattningarna var det kanske inte optimalt att testa det i en världscupklass, säger Peder Fredricson och ler stort.
– Men det slutade ju bra.
När VM- och EM-guldmedaljören Jens Fredricson bröt fingret för några år sedan testade han det som brukar kallas för mexikansk tygelfattning för att kunna fortsätta att rida under läkningsprocessen.
Hans häst Cosmopolit gillade den nya varianten. När fingret var okej igen fortsatte Jens därför att rida på samma sätt.
Sedan ett par veckor tillbaka använder sig lillebror Peder Fredricson – som utöver EM- och VM-guld också har ridit hem ett OS-guld – av samma tygelgrepp.
Men bara på en speciell häst.
När DN träffar Peder Fredricson på mässområdet under de stora tävlingarna i Jönköping plockar han fram ett träns för att visa skillnaden mellan de två olika tygelfattningarna.
Den klassiska är när tygeln går in mellan lillfingret och ringfingret för att sedan gå ut mellan pekfingret och tummen. Handen roteras, så att tummen är överst, för att på så sätt låsa fast tygeln mellan tummen och pekfingret. Tyglarna går därmed in från undersidan av ryttarnas händer.
– När man som ryttare tar i tygeln med den fattningen åker bettet lite neråt, berättar Peder Fredricson.
– Nästan alla ryttare rider på det sättet, och för det mesta fungerar det bra.
Men ibland dyker de där undantagen upp. När den talangfulle tioåriga valacken Vroom de la Pomme inte riktigt kom till sin rätt bestämde sig Peder Fredricson för att följa i storebrors spår.
Peder Fredricson har ridit Vroom de la Pomme i ett par år. Det är en häst med hög kapacitet, men resultaten har gått upp och ner.
– Ja, vägen har inte varit spikrak, och därför har jag prövat mig fram.
Fredricson säger att Vroom har ”bra tryck” i språnget och en bra längd i galoppen.
– När hästar har den utväxlingen innebär det att när det går fel går det ännu mer fel för dem. Så även om det är bra – och något man som ryttare vill att hästen ska ha – kan det i början av deras karriärer ställa till lite problem innan de lär sig hantera det.
När hoppningens världscup i oktober inleddes i Oslo skulle Fredricson rida Vroom.
Dagen före den första deltävlingen ställde ekipaget upp i en annan klass där de rev ett hinder. Storebror Jens såg klassen på tv, och samma kväll hörde han av sig till Peder.
– Vroom kan bli lite het inne på banan. När det händer blir han kort i halsen och viker in näsan. På så sätt låser han sin kropp lite grann. Han sätter sig själv i en sits som inte hjälper honom, och när han gör på det sättet har jag som ryttare också svårt att hjälpa honom, förklarar Peder Fredricson.
Storebror Jens hade noterat det och föreslog att Peder skulle testa den mexikanska tygelfattningen.
– Varför inte tänkte jag, säger Peder Fredricson som är en ständigt sökande ryttare och gillar att pröva nya saker.
Även om greppet kallas för mexikansk tygelfattning, något som härstammar från att en mexikansk ryttare använde det på 60-talet, har det äldre anor än så. Redan någon gång på 1700-talet gjorde man på det sättet i Frankrike.
Enklast kan man förklara det med att tygeln i det här greppet kommer ovanifrån. Den passerar inte genom fingrarna utan kan jämföras med sättet som kuskar hållar tömmarna.
– När man håller på det sättet lyfter man i stället bettet uppåt i hästens mungipa. När man använder den här fattningen måste man rida med väldigt lätt kontakt. Man lyfter upp bettet lite grann, och släpper sedan ut halsen, berättar Peder Fredricson.
På så sätt blir det något mjukare.
– Jag kände direkt att det passade Vroom. Han fick upp huvudet litegrann. Eftersom han har väldigt långa bakben skjuter han huvudet lite framåt och neråt och blir då lite kort i halsen. Därför behöver han få vikten på sina bakben.
Peder Fredricson hänger tillbaka tränset på sin plats innan han fortsätter:
– Med andra ord är det små ridtekniska grejer som kan göra stor skillnad.
Den första tävlingen med den mexikanska tygelfattningen – världscupen i Oslo – slutade med en rivning. Men eftersom bara fyra ekipage var felfria kom Fredricson sjua och plockade värdefulla poäng.
I den andra omgången som avgjordes i Helsingfors gick det ännu bättre. Ekipaget var felfritt och slutade sexa.
Den här helgen avgörs världscupen i Verona, men nu har Vroom någon vecka ledigt. I stället kommer Fredricson rida Catch Me Not, och på honom fungerar det klassiska tygelgreppet utmärkt.
– Allting som rör hästar är en ständig process. Du måste känna in varje häst, och vara lyhörd för vad den trivs med. Vilket också kan förändras. Så även om det här passar Vroom nu är det inte säkert att det gör det för alltid.
– Och det är bara när vi hoppar som jag använder mig av den här fattningen. När vi tränar dressyr och markarbete håller jag som vanligt.
Läs mer:
Fansen fick veta allt om Baryards känsla för hästar
