Sverige rustar upp. Regeringen planerar en försvarsbudget på 3,5 procent av BNP inom tio år – en historisk satsning på 300 miljarder kronor. Och enigheten är närmast total.
Samtidigt försämras möjligheterna för kulturen att utföra sin uppgift i vårt öppna, demokratiska samhälle. Är inte kulturen också en viktig del av totalförsvaret?
Dramaten lämnar Elverket – en av landets mest betydelsefulla scener – för att de inte längre har råd att vara kvar
I tider av oro och splittring behöver vi mer konst, inte mindre. Vi behöver mer litteratur, mer bildning, fler platser där människor kan tänka och känna fritt. Ett samhälle som bara försvarar sitt yttre, men inte sitt inre, blir sårbart.
Min egen teater är ett exempel på hur nedprioriterat kulturområdet är politiskt, men det är inte bara det fria kulturlivet som drabbas. Dramaten lämnar Elverket – en av landets mest betydelsefulla scener – för att de inte längre har råd att vara kvar. Finns teater alls om nationalscenen i ett av världens rikaste länder inte har råd med nyskriven dramatik?
Blir Globen nästa scen att lämnas åt sitt öde? Många förstår inte att Globen knappast går runt utan offentligt stöd. Detta visar tydligt att kultur – oavsett om det är sport eller scenkonst – inte kan utlämnas till marknadens villkor. Både våra kommersiella arenascener och främsta kulturinstitutioner är en del av det öppna samhälle som vi är eniga om att försvara.
Jag föreslår därför att regering och riksdag genomför dessa kulturpolitiska reformer:
1. Dubbla kulturbudgeten! När försvarsbudgeten mångdubblas måste även kulturbudgeten följa med. Demokratisk motståndskraft byggs inte bara med militär – utan med berättelser, tillit och tankefrihet.
2. Blocköverskridande kulturöverenskommelse. Armlängds avstånd kräver stabilitet. Det går inte att bygga en kulturverksamhet om kulturbudgeten förändras vid varje regeringsskifte. Det krävs en bred, hållbar och långsiktig överenskommelse som garanterar den konstnärliga friheten.
Låt människor göra avdrag för konstnärliga tjänster, biljetter, originalverk och donationer till lokala kulturföreningar
3. Inför ett rit-avdrag – för konst och kultur. Låt människor göra avdrag för konstnärliga tjänster, biljetter, originalverk och donationer till lokala kulturföreningar. Precis som rot och rut har gett liv åt andra branscher, borde vi göra detsamma för kulturen.
4. Halvera arbetsgivaravgiften för konstnärer . Det skulle skapa tusentals nya arbetstillfällen i hela kulturlivet. På sikt är det en vinst för staten genom ökade skatteintäkter och lägre arbetslöshet.
Kultur kan inte vila på mecenater. Då blir bara det mest lönsamma kvar. Vi ser med fasa på hur demokratin i USA försvagas. Domstolar trotsas, regler ignoreras, och världens rikaste man har köpt sig makt i världens tidigare största demokrati. Samtidigt i Sverige pekas invandringen ut som ett ekonomiskt problem – trots att den i själva verket stärkt våra statsfinanser. Denna förvridna berättelse upprepas dagligen av de som vill försvaga kulturens roll i samhället.
Vi sjunger i kör, spelar instrument, går i miljontals på teater, museer och författarsamtal. Vi är stolta över världens största litteraturpris och våra världsberömda författare
Sveriges medborgare älskar kultur! Vi sjunger i kör, spelar instrument, går i miljontals på teater, museer och författarsamtal. Vi är stolta över världens största litteraturpris och våra världsberömda författare. Och engagemanget från fältet har varit stort – från norr till söder har larmen ljudit i denna fråga på kommunal, regional och statlig nivå.
Jag har aldrig mött en politiker som inte inser betydelsen av den sammanhållande kraft som kulturen har, men det verkar som att de flesta underskattar riskerna med att fortsätta bortprioritera kulturen i budgeten. Om vi fortsätter att ignorera kulturens behov riskerar vi att förlora det som förenar oss, stärker vår demokrati och ger oss hopp för framtiden. Just det som vi så innerligt behöver just nu!
Läs mer:
Drygt 9 miljarder till kulturen i budgeten – lägsta andelen på 20 år
