Frida Caballero står med nålen i handen, redo att fästa en flagga på sin rymddräkt. Ska hon välja den svenska, eller kanske en från El Salvador eller Ecuador för att hedra sina föräldrar?

Identitetsfrågan är långt ifrån ny. Men där och då, på det analoga rymdcentret i Polen, spelar det inte så stor roll.

Hennes främsta fokus ligger på att klara uppdraget under de kommande tio dagarna.

– Jag ledde en mission med enbart kvinnor med mål att testa mänsklig anpassning och teamwork i mörkerförhållanden där vi behövde arbeta, kommunicera och utföra uppgifter utan ljus, berättar Frida Caballero.

De bedrev även forskning som handlade om kvinnliga hygienutmaningar under rymdexpeditioner.

Fakta.Vad är ett analogt rymdcenter?

Ett analogt rymdcenter simulerar miljöer och situationer som liknar dem i rymden. De som deltar kallas ofta ”analoga astronauter”. Centren används bland annat för att testa utrustning, träna astronauter och för olika typer av forskning. Nasa, liksom flera universitet, har egna center och det finns även ett antal privata satsningar att ansöka till, exempelvis ”Analog astronaut training center” i Polen.

Nu, ett och ett halvt år senare, står Frida Caballero på scenen på konferensen Women in Tech och berättar om sitt brinnande intresse för rymden och sitt arbete för att inkludera fler kvinnor i tekniksektorn.

Men vägen hit har inte varit lätt.

Frida Caballero växte upp i Stockholmsförorten Botkyrka och inspirerades av sin pappa som kom till Sverige som politisk flykting och lärde henne att ta tillvara på alla möjligheter.

– Att komma från Botkyrka och drömma om rymden var inte så vanligt. I min omgivning pratade man mycket om rasism och att vi inte behövde kämpa eftersom vi ändå inte skulle få några jobb, berättar Frida Caballero.

När hon valde teknik på gymnasiet var reaktionerna blandade och vissa ifrågasatte om hon skulle klara av det

– Jag valde det ändå, men på min första dag kollade jag runt och undrade var alla tjejer var och varför jag var den enda med invandrarbakgrund.

Och den första tiden var tuff.

– Varje misslyckande bekräftade att jag inte hörde hemma där. Många klasskamrater hade egen dator och jag var den enda med en Nokia-telefon. Jag fick plugga under loven för att hänga med.

Allting vände när en lärare frågade om hon ville ta extralektioner.

– Det var en sådan gåva. Jag gick från att misslyckas till att få högsta betyg i alla teknikkurser och vinna skolans programmeringskurs.

Men när hon fyllde 18 år börjar något att kännas fel i bröstet. Frida Caballero berättar att hon söker vård flera gånger men avvisas eftersom hon är så ung.

Snart börjar det dock göra riktigt ont, och hon är helt ensam och chockad när läkaren uttalar ordet ”bröstcancer”.

– De sa att jag borde ha kommit dit tidigare. Det var så frustrerande eftersom jag varit där flera gånger tidigare.

Numera är Frida Caballero frisk, men besviken för att ingen tog henne på allvar, och har engagerat sig i flera projekt för att uppmärksamma ung cancer.

Efter att ha vunnit över cancern begav sig Frida Caballero till Kiruna för att praktisera på den svenska rymdbasen Esrange.

– Jag bestämde mig för att inte längre vara rädd att välja en karriär som känns riskfylld.

Hon blev glad när hon kom in på ett program inom flyg- och rymdsystem, men det blev också en smärtsam påminnelse om att alla inte har samma förutsättningar.

– En klasskamrat frågade i vår gruppchatt om vilka som skulle ta bilen till en föreläsning och vilka som skulle ta ”Sosselådan”, alltså campusbussen. Jag var den enda som inte hade egen bil eller samåkte med någon.

Nu står hon på scenen tillsammans med Marcus Wandt som blev tredje svensken i rymden. En dröm för många, men Frida Caballero poängterar samtidigt att det är en väldigt bred industri med många möjligheter.

– Det är min egen diagnos som gjort att jag brinner för forskning. Vi vet så lite om genetik och orsaker, speciellt när det kommer till underprioriterad kvinnohälsa. Det handlar inte bara om att göra rymdresor och Nasa har många patent som används inom vårt dagliga liv.

Själv vill hon starta ett privat analogt rymdcenter i Sverige för att kunna erbjuda fler möjlighet till forskning och träning.

– Det finns en efterfrågan från studenter som vill forska och inte alltid får sin forskning godkänd. Min lösning är då att kunna erbjuda en plats och stötta fler studenter att kunna forska.

Hon är medveten om att en sådan satsning kräver såväl stora mängder kapital som partners men är inte den som ger upp i första taget.

– Vägen till rymden har varit svår för mig. Nu efter flera års erfarenheter vill jag vara den som bygger broar och får flera att ta sig dit och uppfylla sina drömmar. Men jag säger inte nej till att åka till rymden!

Fakta.Frida Caballero

Ålder: 29

Bor: Upplands Väsby

Gör: Läser en dubbelexamen inom flyg- och rymdsystem, arbetar som konsult och föreläsare samt planerar att starta upp SAATC (Swedish Analog Astronaut Training Center). Representerar Sverige i Space Generation Advisory Council (SGAC) som jobbar med rymdpolitik i FN (tidigare Ecuador).

Bakgrund: Praktik på rymdbasen Esrange i Kiruna och medgrundare av Girls In Tech.

Utmärkelser: Mottagare av Konungens Kompassros-stipendium för sitt arbete med att locka fler kvinnor till teknik.

Share.
Exit mobile version