Fruktade ogräset hönshirs etablerar sig på fler platser i Sverige

Monsterogräs. Problemogräs. Okärt barn har också många namn.

Hönshirs klassas som världens tredje värsta ogräs av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, FAO. Nu blir det allt vanligare i Sverige. Ogräset förekommer mest i södra Sverige, men finns även på västkusten, Öland och Gotland, och är enligt Jordbruksverket på stark frammarsch i vissa delar av landet, främst i områden med intensiv djurproduktion och majsodling.

– Det är i sin linda ännu, men ökar och man vet ju var det kan sluta om det blir ett jätteproblem, säger Olof Pålsson, som är lantbrukare och växtodlingsrådgivare i Borgeby på HIR, Hushållningssällskapets individuella rådgivning, Skåne.

Vi står mitt i 20 hektar ärtor. Olof Pålssons gård ligger strax utanför Löddeköpinge. Förutom att odla själv ger han andra lantbrukare råd om sådant som gödsling, regelverk och växtskydd.

Frågorna om ogräset hönshirs har blivit fler och han kämpar en del med det själv.

– Här står en lite större, man kan se hur den börjar resa sig och vill sticka upp i samma höjd som ärtan, visar han.

Bild 1 av 2

Bild 2 av 2

Där syns den tydligt. Men när den först kommer, ser den inte mycket ut för världen. Olof Pålsson hukar sig ner för att visa små gröna tunna blad som sticker upp ur den torra marken.

– Det är det som är så svårt för lantbrukaren, för det är nu han ska se dem, det är nu han har chansen att göra något åt det, det går ännu. Går det en månad till hinner de bli jättestora, de växer jättefort, säger Olof Pålsson och pekar.

Hönshirs kan bli upp till en meter hög. Det trivs när det är varmt och torrt och får snabbt fäste där odlingsfälten är bara. Mellan odlingsraderna, eller mellan grödorna innan de har hunnit komma upp ordentligt. När hönshirsen är lite större ser den nästan ut som en spindel, med sina lila rötter och gröna blad som breder ut sig över jorden.

Ogräset gynnas av samma förutsättningar som majs, potatis och sockerbetor. Det sätter sig intill grödan och reser sig sedan, växer ikapp med grödan och konkurrerar så småningom ut den. Tar för sig av all näring, allt ljus, allt vatten.

– Vill det sig riktigt illa kan den halvera en skörd. Det kan också bli att man fortsättningsvis inte kan odla vissa grödor på länge, att det blir så allvarligt, säger Olof Pålsson.

Det kan räcka med en planta som fröar för att den ska få fäste. Sedan sprids den med maskinerna som många lantbruk delar på eller med halmförsäljning.

– Man kan råka dra ut den med sin harv på våren och sen när man skördar med skördetröska. Fröna fastnar på tröskan som kanske är hos mig en dag och nästa dag är hos grannen och kör – många samarbetar så och delar på maskinerna för att de är så dyra, säger Olof Pålsson.

När han pratar om hönshirs låter han ibland lite frustrerad. Men han vill också upplysa om att det finns flera sätt att komma till rätta med problemet. Man kan till exempel arbeta med växtföljder.

– En motåtgärd är att variera sin odling. Att man växlar mellan höstsådda grödor och vårsådda grödor. Ett år sår man under våren, nästa år höstsår man i stället vete under augusti, september.

– Då har jag på våren redan en matta av täckande växtlighet, då blir det inga tomma tomma ytor för hönshirsen att gro i i maj. För då står det redan en gröda på fältet som är hög, då har hirsen inte en chans.

Men om man redan står där med hönshirs mellan sina majsrader? Då kan man i stället gå in och göra en så kallad radhackning, köra med maskin mellan raderna som hackar jorden.

– Eller så får man bekämpa ogräset kemiskt, med ogräsmedel. Den stora oron ligger i att man i övriga Europa har sett att hönshirs blivit resistent mot dessa ogräsmedel, säger Olof Pålsson.

Det har den ännu inte blivit i Sverige, men det är bara en tidsfråga innan det sker, tror han.

Det har tidigare i Sverige inte funnits någon motsvarighet till just hönshirs. Däremot har vi ett ogräs här som enligt Olof Pålsson medfört liknande problem länge.

– Renkavle. Den tar över och konkurrerar ut framför allt höstvetet, som är en av de största grödorna vi har i norra Europa. Så renkavle kostar skörd. Nej men, titta, den har vi här också, säger Olof Pålsson och pekar på ett ensamt långt strå med gula frön i toppen.

– Nej det var inte bra!