1. Ahmed Abu Hasira, 26, Azzawayda
Ahmed Abu Hasira beskriver för DN hur vardagen såg ut när bilden togs:
– Jag brukade jobba fram till 11 på kvällen, och sedan sitta med mina vänner utanför någons hus eller åka till stranden. Ibland var vi uppe till soluppgången. Vi åkte på utflykter och grillade. Sedan kom den 7 oktober och vi skingrades, var och en åt sitt håll.
Han var assisterande kock på sin fars restaurang i Gaza stad och var kär i en kvinna. På grund av krigsförhållandena accepterade hennes familj inte att de förlovade sig.
Ahmeds lägenhet förstördes innan han hann flytta in i den.
Nu lever han i ett slags tältläger med sin far och sina sex syskons familjer.
– Jag oroar mig för min psykiska hälsa. Jag ber till Gud att kriget tar slut medan vi fortfarande är mentalt friska.
2. Muhammad Saqr, 32, Khan Yunis
– Bilden som togs i samband med bröllopet väcker minnen från härliga dagar, då vi sågs nästan dagligen.
Efter den 7 oktober har ingen dag varit vacker, inget umgänge roligt, säger Muhammad Saqr till DN.
Han flydde först till al-Quds-sjukhuset i Gaza stad, sedan till al-Amal-sjukhuset i staden Khan Yunis på södra Gazaremsan. Efter några veckor belägring tvingades han flytta till Rafah nära den egyptiska gränsen. Efter den israeliska invasionen av Rafah tog han sig till Deir al-Balah i centrala Gaza, och sedan tillbaka till Khan Yunis.
– Det som händer oss är tragiskt. Tidigare bodde vi i hus, hade en vardag med allt vad det innebär, säger han.
– Sedan blev vi hemlösa. Vi flyttar från tält till tält.
Den stora utmaningen för honom nu är att förbättra tältet han bor i innan vintern kommer.
3. Muhammad al-Madhoun, 42
Vännerna har inte hört av honom sedan december 2023.
– Muhammad var en rolig och omtyckt person. Han gillade att retas med oss, sina vänner, säger fotografen Hussein Abdel Jawad.
– Han älskade sällskap och utflykter.
Muhammad al-Madhoun hade varit polisman för Palestinska myndigheten innan terrorrörelsen Hamas genomförde sin blodiga kupp och tog kontrollen över Gazaremsan för 18 år sedan. Han är gift och har två döttrar och tre söner.
– Senast jag pratade med honom var i december förra året. Han sade att han inte skulle fly Gaza stad, säger Abdel Jawad.
– Jag har känt honom sedan 2004, han är som en bror. Jag är rädd att något hänt honom och hans bröder. Vi kan inte nå dem.
4. Brudgummen Sameh Murad, 30, Melbourne, Australien
– Det gör ont att titta på bilden från min fest. Min fru är död, säger Sameh Murad.
Samehs hustru Dina blev bara 24 år, hon dödades redan under krigets första vecka när de försökte fly från Gaza stad. Hans bror blev allvarligt skadad i låret.
Sameh Murad var på al-Shifa-sjukhuset och fotograferade offer för Israels bombanfall när han fick beskedet om sin fru.
– Det är fortfarande svårt att tänka på Dinas död. Du kämpar hela ditt liv för att hon ska bli din, och i slutändan kommer Israel och tar henne ifrån dig så enkelt, säger han.
– Där och då fattade jag beslutet att fly Gazaremsan med mina två döttrar.
Sameh Murad är den enda ur kompisgänget som har kunnat lämna Gazaremsan. Det berodde på att han fick en inbjudan från sin moster som bor i Australien.
– Jag ville inte att mina döttrar skulle slösa bort sin barndom i Gaza, så som jag gjort. Jag ville säkra en ljus framtid för dem.
I Melbourne dit familjen flytt finns allt, säger han.
– Här finns säkerhet, stabilitet, jobb, el och vatten.
5. Jumaa Abu Hasira, 38, Azzawayda
Jumaa Abu Hasira saknar vännerna på bilden, deras umgänge och deras smittande skratt, säger han.
– Vi var ett större gäng, och hade kul. Må Gud hämnas på den som orsakat detta lidande. De förstörde oss och våra familjers liv.
Jumaa Abu Hasira har två döttrar, 14 och 13 år, och en son, 10.
De höga matpriserna i krigets Gaza gör honom förbannad.
– Ingen förbarmar sig över oss. Hamas, israelerna och folket är emot dig. Om du inte bombas av israelerna blir du misshandlad av Hamas. Annars kommer köpmän och krigstjuvar och utnyttjar dig.
Priset för ett kilo potatis eller ett kilo tomater har tredubblats under kriget och kostar nu motsvarande 42 kronor. Auberginer kostar runt 55 kronor per kilo. Flera av varorna på marknaden har stulits från hjälpsändningar, säger han.
6. Mustafa Jarour, 34, Deir al-Balah
Journalisten Mustafa Jarour rapporterar för den oberoende palestinska nyhetssajten al-Youm. Om fotografiet säger han:
– Jag tvivlar på att vi någonsin får se en sådan glädjens dag igen, säger han.
Jarour förlovade sig i juni 2023. När kriget kom gick bröllopsplanerna i kras. Han har flytt fem gånger, med början redan klockan 7 den 7 oktober. Flera av hans kollegor och släktingar har mist livet i kriget.
Nu bor han tillsammans med andra journalister i en korridor vid al-Aqsa Martyrs Hospital i staden Deir al-Balah i centrala Gazaremsan.
– Hur skulle livet kunna vara sämre? Det är ett tält! Ett tält! Att leva 359 dagar i rad i ett tält, jobba, äta, sova och dö i ett tält. Det är skamligt, kränkande och sorgligt, säger han.
7. Hussain Abdel Jawad, 48, Khan Yunis
Under sina 23 år som programledare och fotograf var Hussain Abdel Jawad alltid omgiven av kollegor som med tiden blev nära vänner. Under firandet av Sameh Murad, där Hussain var med som fotograf, var killarna mer spontana än vanligt, varmare, säger han till DN.
Nu kommer han ihåg den där tiden med både glädje och hjärtesorg.
– Vi kunde aldrig föreställa oss att sådana här smärtsamma tider skulle komma. Bilden som togs i en annan tid väcker varma känslor.
– Nu saknar vi vardagslivet vi hade, vi kämpar för att skaffa det mest grundläggande som en människa behöver för att klara sig, säger han.
Abdel Jawad och hans familj måste samla ved, hämta vatten, köa vid soppkök och leta efter platser att ladda sina mobiltelefoner på. Och hela tiden är de beredda på nya israeliska flyganfall och evakueringsordrar.
8. Mahmoud Abu Halima, 31, Deir al-Balah
Mahmoud Abu Halima är barn nummer nio i syskonskaran, den yngsta. Han har alltid känt att hans föräldrar och syskon funnits för honom om han behövt hjälp – fram till kriget kom.
– Nu är jag ensam. Det känns som att jag är en främling i mitt hemland, säger han.
– Det är sorgligt när man tänker på hur man brukade leva och umgås med nära och kära.
Han är journalist och övertygad om att Israel medvetet attackerat journalister, även långt innan den 7 oktober.
Han och hans familj var i närheten när brudgummen Sameh Murads familj attackerades, och Samehs fru dog.
– Jag kommer ihåg dagen vi firade Sameh. När min fästmö såg mig med alla journalisterna hon orolig – hon fick mig att lova henne att inte jobba som journalist om det blev krig, säger han.
