Våldsamma kravaller skakar England. Sedan en vecka tillbaka attackeras moskéer och andra mål som angriparna menar står för islam och multikulturalism. Grova våldsdåd har begåtts från Portsmouth i söder till Sunderland i norr. Så sent som i söndags försökte en mobb bestående av flera hundra, mestadels maskerade män, sätta eld på ett hotell för asylsökande i staden Rotherham. De kastade brandbomber mot byggnaden och attackerade polisen som försökte stoppa dem. Flera poliser skadades svårt.

Bakgrunden är det tragiska knivmordet på tre unga flickor i staden Southport. Den utlösande gnistan tycks, enligt den engelska polisen, vara den nätkampanj som pekat ut den 17-årige förövaren som en asylsökande båtflykting. Att detta inte är sant och att gärningsmannen i själva verket är född och uppvuxen i England verkar inte spela någon roll för den mobb som nu uppenbarligen försöker ta makten över landets gator.

Organisationen the English Defence League, EDL, har pekats ut som huvudansvariga för kravallerna. För att förstå vad som händer, och för att se de nära kopplingarna till Sverige och den europeiska ytterlighetshögerns kampanjmetoder, måste vi gå ett femtontal år bakåt i tiden.

Bild 1 av 2

Bild 2 av 2

EDL bildades sommaren 2009. Organisationen blev snabbt kända för sina våldsamma angrepp på engelska muslimer, med övergrepp som i allt liknar den senaste veckans våld. Bland grundarna fanns välkända våldsverkare som Tommy Robinson, men också mer intellektuella företrädare som datateknikern och it-miljonären Alan Lake. Medan gruppens medlemmar misshandlade folk på gatorna sammanställde Lake dödslistor på ”liberala idioter”, bland dem Englands dåvarande ärkebiskop samt premiärminister David Cameron. Det ska bli ”härligt att se dem avrättade eller torterade till döds”, skrev Alan Lake.

Sverigedemokraterna, under sin dåvarande rättspolitiske talesperson Kent Ekeroths ledning, tog omgående kontakt med EDL. Partiet, som då fortfarande inte satt i riksdagen, tyckte sig se ett bra exempel på hur den fortsatta kampen kunde föras. Söndagen den 6 september 2009, under ett möte i Malmö, beskrev Alan Lake inför entusiastiska Sverigedemokrater EDL:s ”framgångsrika” samarbete med bland annat våldsamma fotbollshuliganer. ”Den genomsnittlige intellektuelle är glad att hamra på sin dator, men vi har nått slutet på den vägen”, förklarade Lake, ”du måste samarbeta med mer fysiska grupper.”

Bild 1 av 2

Bild 2 av 2

Lake lyfte framför allt fram vikten av att arbeta på nätet. Det var det bästa sättet att få igång våldet på gatorna menade Lake samtidigt som han betonade att detta måste ske anonymt. Inga kopplingar fick synas till de politiker eller organisationer som hetsade fram gatuvåldet. ”Du måste använda pseudonymer. Du måste ha, du vet, fem mejladresser.” Du måste helt enkelt vara osynlig som avsändare, sammanfattade Alan Lake.

Femton år senare ser vi hur den europeiska ytterlighetshögern använder sig av exakt denna taktik. I England, har den samlade extremhögern byggt upp en stor digital närvaro. Trots att EDL har pekats ut som ansvariga handlar det i själva verket om en betydligt vidare grupp av aktörer som via nätet uppmuntrar, eller direkt hetsar, till de våldsdåd som sedan utförs av grupper eller enskilda våldsverkare på gatunivå. Detta menar i alla fall Jacob Davey vid det engelska Institute for Strategic Dialogue. ”Alla dessa människor knyts ihop av löst sammansatta digitala nätverk – aktiverade av djupt cyniska influenser – många av dem utanför landet – och sammansvetsade av onlinedesinformation från okända och opålitliga källor.”

Tommy Robinson, som i själva verket heter Stephen Yaxley-Lennon, och hans EDL har haft ett växande stöd de senaste åren. Så sent som den 27 juli lyckades han samla 20 000 personer i London i en av organisationens största sammankomster någonsin, stora delar av mötet handlade om att hetsa mot flyktingar från Syrien. Strax därefter lämnade Robinson England, för att undvika en rättsprocess, men fortsatte sprida sitt budskap digitalt, inte minst via Twitter, numera X, som efter Elon Musks uppköp återigen tillåtit honom ett konto efter att Robinsson varit spärrad sedan 2018.

Även Joe Mulhall, ordförande vid den antifascistiska organisationen Hope not Hate, håller med de forskare som ser en mer eller mindre rak linje mellan verbalt hat på nätet och det fysiska våldet på gatorna. ”Den ursprungliga desinformationen och ilskan på nätet byggdes upp av individer, exempelvis på X, som tidigare varit förbjudna men nu kan delta igen.”

Mönstret går igen i resten av Europa, från Tyskland och AFD till Sverigedemokraterna. De råd som Alan Lake gav i Malmö har partiet mer än väl uppfyllt. Sverigedemokraterna har, som ”Kalla fakta” tydligt visat, byggt upp en hel trollfabrik. Partiet har använt sig av samma taktik i femton års tid. Från den anonyma nätsajten Avpixlat, som i själva verket producerades av partiet, till dagens väl utbyggda trollfabrik. Taktiken har hela tiden varit densamma, baserad på en väl beprövad formel. När mängder av anonyma konton hetsar och förlöjligar det som de kallar ”invandrare” eller ”muslimer” framstår det dels som att en betydligt större opinion än i verkligheten står bakom budskapet, samtidigt som det – över tiden – kan leda till samma form av våld som vi nu ser svepa över Storbritanniens städer.

Samma våld som ytterlighetshögern därefter kan använda sig av politiskt.

Det är ingen tillfällighet att Sverigedemokraterna – naturligtvis helt anonymt – publicerar bilder där partiledaren kör in i Rinkeby sittande på en stridsvagn med ett svärd i sin hand och med en groda bredvid sig som skjuter automateld mot befolkningen. ”Jag tycker det är jätteroligt”, kommenterar Åkesson, ”jag skrattar fortfarande.”

”Get them out, get them out”, vrålade den mobb som för någon dag sedan försökte bränna upp det hotell i Rotherham där de asylsökande, med all rätta, fruktade för sina liv. Det är en närmast ordagrann översättning av det slagord som även Sverigedemokraterna brukade skrika på sina demonstrationer i mitten av 1990-talet ”Ut med packet!”

Det var detta parti, och under denna tid, som Jimmie Åkesson beslutade sig att viga sitt liv åt. Då brändes flyktingförläggningar i Sverige. Nu ser vi samma sak i England.

Historien går igen.

Läs också Ola Larsmo: Lögner driver kravallerna i Storbritannien

Share.
Exit mobile version