– Jag sa till henne att jag älskade henne, att jag var där hos henne. Och att jag för alltid skulle ta hand om hennes dotter. Hon var knappt vid medvetande men jag såg att hon fick tårar i ögonen. Så jag sa igen: ”Jag älskar dig och är här hos dig.” Sedan gick det inte tio sekunder så slutade hon att andas.
I en timme har Georg ”Jojje” Wadenius för publiken berättat personligt och utlämnande om sitt liv tillsammans med sin älskade livskamrat Brit Grønnevik, som 2022 gick bort i cancer.
Det är en onsdag i april och lunchföreställning på Soppteatern på Kulturhuset Stadsteatern. Den fullsatta lokalen ligger i mörker förutom en enda strålkastare riktad mot Jojje Wadenius och hans pianist Lotta Hasselquist Nilsson.
– Jag brukar tänka, fortsätter han, att Brits sista stora gåva till mig var att jag fick ta hand om henne under sjukdomsperioden. Det gjorde att jag fann en kraft i min själ som jag inte hade någon aning om.
Jojje Wadenius berättar att han i tidiga ungdomen ser hur en kille i klassen ökar sin dragningskraft när han tar fram gitarren. Den unge Jojje med dålig självkänsla tänker att en gitarr skulle förändra hans liv också. Resultatet blir inte fler beundrande tjejer, men han själv blev förhäxad av gitarren. Med tiden blir han en av de allra bästa gitarristerna och musiken en del av hans liv – som rockstjärna i USA, studiomusiker, barnmusiklegend och producent åt många andra artister.
I föreställningens sorgligaste partier får Jojje Wadenius själv kämpa för att hålla tillbaka tårarna, berättar han efteråt, medan han vid ett bord vid utgången säljer skivorna han har gjort de senaste åren. En nyinspelning av barnlåtarna som gjort honom folkkär, ett par skivor med hans eget band Cleo och givetvis den nya skivan ”Livet är mer än musik”.
– Det är vissa ord i vissa texter som gör att jag måste skärpa mig extra.
Ett sådant tillfälle i föreställningen är när han berättar om en episod tidigt i deras förhållande när han blir tvungen att avslöja att han under en turné varit otrogen och han tror att Brit kommer att lämna honom, men hon förlåter honom och säger: ”Du är ju min man.”
– Det är starkt varje gång, för de där orden förändrade mitt liv. Hon var en exceptionell, fantastisk människa. Så detta är en hyllning till henne.
Jojje Wadenius har gjort musiken efter att författaren Lotta Olsson skrivit texter utifrån deras samtal om sorg. Hennes make barnboksförfattaren Ulf Nilsson dog år 2021, ett år före Jojje Wadenius fru Brit. De hade tidigare arbetat tillsammans flera gånger och bland annat skrivit en revy ihop.
– När vi skrev låtarna var det först bara som en terapeutisk grej för oss själva. Och sedan när vi hade fyra eller fem låtar dök idén upp i mitt huvud att man skulle kunna göra en platta eller en föreställning av dem.
Några äldre låtar finns också med, som den instrumentella ”Kärleksmorgon” som han skrev redan för 20 år sedan.
– Den var en av Brits favoritlåtar och den spelade jag på hennes begravning också.
”Vi sa att bara döden” och ”Släck du” är nästan psalmlika visor som talar enkelt om de svåraste känslorna i en människas liv. Det går i moll men Jojje Wadenius melodikänsla är lika osviklig som i den älskade barnmusiken som han gjorde till Barbro Lindgrens texter i slutet av 60-talet, men som fortfarande lever och lyssnas på av nya generationer barn.
– ”Vi sa att bara döden” klarade jag inte av att sjunga på flera veckor. När jag spelade den började jag bara gråta.
Är det samma Jojje som gör de här låtarna som han som gjorde barnmusiken?
– Ja, på sätt och vis. Barnvisorna var ju väldigt direkta. Jag försökte inte krångla till någonting. Jag bara gick på första intuitionen och första idén på alla texter som jag fick. Och det är väl lite som jag som jag gör med de här också. Jag försöker inte göra det mer komplicerat än nödvändigt.
Många ur publiken kommer efteråt fram och berättar hur tagna de är. En kvinna gråter, hon har gått igenom samma sak.
– Det ligger ju en tröst i att inte vara ensam om en upplevelse också, även om det är individuellt och olika för alla, säger Jojje Wadenius.
Hur har du hanterat sorgen efter Brit?
– Jag går inte och gräver ner mig. De ligger liksom inte i min natur. Men det är ju många gånger… som när jag var ute och spelade med Helen Sjöholm för ett par veckor sedan, då hade jag inte bott på hotell på ett halvår ungefär, liksom. Så vaknar man på morgonen på hotellet och först är det liksom… ”Åh, jag ska ringa Brit och säga…” ”Nej, visst nej.” Då grät jag en skvätt.
Blir man mindre rädd för döden när man gör musik och berättar om den?
– Ja, på sätt och vis kan man nog ändra inställning till den. Jag tänker på hur Lottas man Ulf handskades med det, som gjorde att det blev mycket lättare för hans familj också. Han var inte rädd och ångestriden, bara lugn och tacksam. Det är inte säkert att jag är stark nog till att vara det, men jag skulle vilja det.
– Döden är ett svårt tema bara för att vårt samhälle gör det till ett svårt tema. Men det är ju en av de sakerna som ingår i livet. Det ska ta slut någon gång. Vi kommer inte att vara här för evigt. Har man turen att ha haft ett väldigt fint förhållande eller fått känna att man haft ett bra liv, då tror jag inte det är så läskigt att lämna.
Lotta Hasselquist Nilsson, som ackompanjerade på piano på scenen, kommer fram. Hennes man, tonsättaren och pianisten Stefan Nilsson, gick bort 2023 i ALS. Hans död skildrades av Tom Alandh i dokumentären ”Min död är min”, som visades i SVT förra året.
Efter vännen Stefan Nilssons död bjöd Jojje Wadenius ner Lotta Hasselquist Nilsson till sin lägenhet i Nice i Frankrike. De började spela tillsammans och de visade sig fungera ihop musikaliskt.
– Jojje har varit helt fantastisk. Jag var så djupt nere i min sorg och saknaden efter Stefan är fruktansvärd. Jag kan inte släppa det. Att göra de här föreställningarna med Jojje är min räddning, säger hon.
Läs mer om musik.
