Antologi
Gillian Anderson red.
”Want. Sexual fantasies by anonymous”
Bloomsbury UK, 372 sidor
”Jag är så trött på att höra om kvinnors sexlust”, skrev Joanna Górecka i GP 15/11 2024. Hon hade just läst skådespelaren Gillian Andersons nya bok. Den heter ”Want” och består av 147 kvinnors sexfantasier. Man kan, likt Górecka, bli utmattad av blotta tanken. Särskilt om man är kvinna och millennial. Då har man i hela sitt liv bombarderats av förment inspirerande budskap om vikten av att ”bejaka” och ”utforska” sin sexualitet. Från tjejtidningarnas onaniskolor till ”Sex & the citys” kravlösa knull och SVT:s folkbildning om lufttrycksvibratorer. Som generation är vi så grundligt informerade om vikten av att inte känna skam för vår egen kåthet att ”sexolog” kunde stå förtryckt i våra pass.
Att ett förlag rekryterat agent Scully, älskat onaniobjekt hos alla 1990-talets ”Arkiv X”-nördar, att vara ansiktet utåt för en bok om kvinnors sexfantasier spär på misstanken att man nu ska få möta mer av samma välmenande förnumstighet. Och på ytan framstår ”Want” mycket riktigt som ytterligare ett folkhälsoprojekt. Redan efterlysningen av bidrag var woke. Ingen sexism. Ingen rasism. Ingen incest, våldtäkt eller prostitution. De redogörelser för övergrepp och sex med djur som fanns i bokens föregångare, Nancy Fridays ”My secret garden” från 1977, skulle inte vara välkomna här. En del kritiker har frågat sig om människors sexliv ändå inte var mer frigjort förr, innan vi började ligga så förbannat genominformerat, samtyckt och normkritiskt.
Hon fantiserar om att stå på alla fyra i ett bås och ja, sen händer precis det du tror kommer att hända
Lyckas man se förbi Andersons många brasklappar i kapitlens inledningar och beaktar vad de medverkande kvinnorna faktiskt skriver växer dock en annan bild fram. Visst, en del av bidragen är klichétunga, med övervikt mot en typ av berättelser som mindre än produkter av egen fantasi känns som rena avskrifter av ”50 shades of grey”.
Men här finns också annat. Idéer och föreställningar som är så unika att de gör boken omöjlig att släppa. Som kvinnan som drömmer om att penetreras av en osynlig varelses tentakler. Eller hon som ligger med en hel hord män med klövar och horn. Hon som har ett imaginärt förhållande med en jätte, vars penis kan förvandlas till en levande sexleksak. Hon som vill amma en snubbe ur personalen på gallerian. Och så hon som föreställer sig att hela hennes kropp är mat, som vill bli kalasad på ”som en sugga med tjugo kultingar vid spenarna”.
Över huvud taget involverar många av fantasierna glidningar mellan människa och något annat. Mest iögonfallande är den hos kvinnan som föreställer sig att hon är en ”hucow”, ett avelsdjur. Hon fantiserar om att stå på alla fyra i ett bås och ja, sedan händer precis det som du tror kommer att hända.
Här finns en poäng som går bortom det, onekligen tjatiga, allvarsamma pratet om kvinnors lust. För bakom den rfsu-certifierade duktigheten, brasklapparna och samtycket i ”Want” finns: humor. Kvinnorna problematiserar inte. I stället bejakar de sin egen kreativitet och obotliga egenhet och visst, det är kanske inte i första hand sexigt. Men som läsare har man ofta riktigt kul.
Läs fler texter av Sara Martinsson.
