Hur förklarar man framväxandet av Femstjärnerörelsen och Lega i Italien, brexitrörelsen i Storbritannien, Viktor Orbán och hans Fidez i Ungern, Nationella fronten i Frankrike och AFD i Tyskland och Trump i USA?
I sin bok ”Kaosmakarna” vill den italienske författaren och politiske skribenten Giuliano da Empoli ge en förklaring till varför de sociala medierna växt sig stora under samma tid som högernationalismen blomstrat.
Giuliano da Empoli porträtterar några av de tillbakadragna ingenjörer som anmärkningsvärt ofta stått bakom de framgångsrika och karismatiska populistiska ledarna. Han kallar dem ”kaosmakare” – spinndoktorer med stor teknisk kunskap om hur man kan använda de sociala mediernas algoritmer för sina egna politiska syften. På samma sätt som Trump hade Steve Bannon, hade Orbán Arthur Finkelstein, brexitrörelsen hade Milo Yiannopoulos och så vidare.
Först ut var kanske den italienska Femstjärnerörelsen. Giuliano da Empoli börjar sin bok med historien om hur dess två grundare skapade ett högerpopulistiskt parti baserat på en form av direktdemokrati, styrd med de digitala tjänsternas algoritmer. Den ene, Beppe Grillo, var en stor och bullrig tv-komiker. Den andre, Gianroberto Casaleggio, en tystlåten expert på digital marknadsföring som höll sig i bakgrunden.
– Detta hände på andra platser också ungefär samtidigt, men Italien är något av ett Silicon Valley för högerextremism. Det är ett intressant laboratorium för den här utvecklingen, och eftersom jag bodde där då blev jag intresserad av Femstjärnerörelsen, säger da Empoli på frågan om varför han började skriva boken.
På skärmen tar han emot i sitt hem i Paris med tjusig konst på väggarna bakom. Det är fredagskväll men Giuliano da Empoli har all lust i världen att berätta varför den klassiska höger-vänster-skalan mer eller mindre har havererat i hela västvärlden.
Tillsammans skapade Beppe Grillo och Gianroberto Casaleggio en digital massrörelse där Grillo var ansiktet utåt på en blogg och varje nytt inlägg var kalibrerat efter besökarnas reaktioner på tidigare inlägg. Ju fler och ju mer upprörda kommentarerna var, desto viktigare för Grillo att spinna vidare på det spåret. Bloggen blev i början av 2000-talet en av världens största sett till antalet följare.
Femstjärnerörelsens skapare var tidiga men i backspegeln inte unika. Giuliano da Empoli ser ett mönster från land till land för hur de här politiska ledarna och deras spinndoktorer sett ut.
– Ledaren utåt är en äldre traditionell man, teatral, väldigt fysisk, gränslös. Bakom honom har du spindoktorerna som är tillbakadragna, marginella figurer som flyttat in i den digitala dimensionen före andra, och hittat hem där. De fattar hur det digitala fungerar och de har ofta radikala åsikter som inte skulle fungerat i mainstreamvärlden men är perfekta för att skapa energi i det digitala.
Tjänster som Google och Facebook gav politiken en helt ny spelplan. På samma sätt som sättet att sälja och marknadsföra tjänster hade förändrats.
– Kaosmakarna började använda internetplattformarnas mekanismer för politiska skäl. Och hur fungerar då dessa plattformar? De bryr sig inte om sant eller falskt, bra eller dåligt, vänster eller höger. De bryr sig om engagemang, att väcka känslor hos folk och hålla dem kvar. Detta är vad kaosmakarna upptäckte och flyttade in formeln på politikens fält.
Så varför har de högerpopulistiska partierna varit så framgångsrika? Giuliano da Empoli hämtar i sin bok gärna liknelser från fysiken. Han menar att politiken har gått från att vara centripetal – där kampen om väljarna traditionellt försiggick i mitten. Den som före internettjänsternas framväxt ville fånga många röster var tvungen att ha måttfulla budskap som lockade breda väljargrupper. De liberala mittenpartierna hamnade i centrum.
Se på Trump, han får röster från techfolket, från kristna högern, från latinos, från invandrare, rika, fattiga – trots att gruppernas intressen ofta är helt motsatta.
Nu är rörelsen centrifugal – och liberala partier får erfara att väljarstödet stadigt sjunker. Nya väljare hittar man i stället i periferin, i främst högerpopulisternas sfär. I digitaliseringens tid kan en politisk rörelse få kunskap om varje enskild individ och har möjlighet att utforma budskap som passar var och en. Algoritmerna hos till exempel Facebook är gjorda för att känna av starkt engagemang hos användarna – glädje och entusiasm men också missnöje och vrede.
– Det är när du för samman folkets vrede och de sociala mediernas algoritmer som det exploderar. Algoritmen fungerar bara om även missnöjet finns där – och det gör det alltid, säger han.
Det handlar alltså inte längre om att fånga väljare kring en minsta gemensam nämnare utan att väcka deras känslor och engagemang med individanpassade budskap riktade till enskilda, potentiella väljare – microtargeting. Budskapen kan till och med vara i konflikt med varandra, eftersom olika väljare förses med olika budskap avpassade just för dem.
– Se på Trump, han får röster från techfolket, från kristna högern, från latinos, från invandrare, rika, fattiga – trots att gruppernas intressen ofta är helt motsatta.
”Kaosmakarna” som nu släpps på svenska kom på franska redan 2019. När de senaste årens utveckling kommer på tal blir författaren en aning förlägen. Tajmningen är inte den bästa med hans nästa bok, där han har vidareutvecklat samma tema. Redan i april kommer ”L’heure des prédateurs” (Rovdjurens timma) på franska. Den fokuserar på utvecklingen i USA de senaste åren.
Finns det då något hopp för den liberala politiska kulturen?
– Om demokratin ska överleva är det otroligt viktigt att den digitala sfären blir kompatibel med ett fungerande demokratiskt samtal. Så länge de sociala medierna fungerar som de gör nu är det omöjligt att skapa en politisk debatt baserad på demokratiska spelregler. Och jag tror inte att det finns någon stark drivkraft i USA för att reglera dem.
Hur ser du på den närmaste framtiden?
– Egentligen är jag en optimistisk person, men just nu är jag inte särskilt optimistisk. Det är närmast oundvikligt att den här splittrande och oberäkneliga krisen fortsätter accelerera. Jag försöker hålla fast vid hoppet att vi inte sett slutet än. Det är mörka tider vi lever i nu.
Giuliano da Empoli beskriver i sin bok den katolska karnevalen, med rötter i medeltiden där festligheterna bar på ett inslag av revolt. Män i kvinnokläder, överklassen klädde sig som tjänare och tvärtom. Hierarkierna kastas om, ofta med slagsmål och våldsamheter som resultat.
– Det är uppenbart att den politiska karnevalen råder i USA just nu. Karnevalen är en tid när alla värderingar blir omvända. Eliterna hånas och trycks ner. Dumhet ses som intelligens och erfarenhet värderas inte. De som tycker att det gamla systemet är dysfunktionellt vill inte ha ledare som har erfarenhet av det gamla systemet. De vill ha helt oerfarna människor. Kaos är bättre än ordning och om det är underhållande är det ännu bättre.
På medeltiden varade karnevalen i några dagar innan allt återgick till det normala. Nu tvivlar Giuliano da Empoli på om det finns någon väg tillbaka.
– Det finns en positiv sak med Trump: han är apokalyptisk, i den bokstavliga betydelsen. Med honom är allt uppenbarat. Det digitala problemet är inte Trumps fel. Han är bara en manifestation av det. Han gör det möjligt för oss alla att se det.
Läs mer:
Algoritmerna på sociala medier är en sorts kapitalism
Så kan du hoppa av techorrhjulet
